Bokbrus

Handling

Den felande länken är den avslutande delen i trilogin om Walter Gröhn och Jonna De Brugge. Tidigare böcker i trilogin är Vredens tid och Nirvanaprojektet och båda har tidigare recenserats här på Bokbrus.

Kriminalkommissarie Walter Gröhn har svårt att släppa de brutala mord han tidigare utredde. En utredning som man nu tagit ifrån honom. Walter tar semester och reser till Frankrike för att få svar på en del av de frågor som han tycker återstår i utredningen. Innan han reser till Frankrike kontaktar han en gammal kollega som nu jobbar inom Europol och kollegan försöker hjälpa Walter. Dessvärre är Walter inte mycket klokare när han lämnar Frankrike än vad han var när han anlände.

Även Jonna de Brugge är bortkopplad från fallet. Hon utreds dessutom av internutredningen. Hon  anses ha stormat en husvagn alldeles förhastat och utsatt både sig själv och andra för stora risker.

Jonna är svårt pressad av utredning vilket gör att hon inte tar de bästa besluten. Hon bestämmer sig för att lösa fallet vid sidan av jobbet och till sin hjälp tar hon en journalist och en datahacker. Tillsammans utgör dom inte direkt det ultimata teamet men de hittar spännande information att jobba vidare med. Dessvärre har de fått fram informationen på olaglig väg. Informationen leder till en jakt som snart blir en kamp om liv eller död.

Omdöme

Den felande länken är en bok som jag verkligen sett fram emot.  Efter att ha läst de två första böckerna i serien vill jag givetvis veta hur Tegenfalk ska knyta ihop säcken. Föregående bok, Nirvanaprojektet, slutade med en riktig cliffhanger vilket givetvis ökar spänningen när jag äntligen får börja läsa sista delen i serien.

Författaren har ännu en gång levererat än bok med högt tempo, rejält med spänning och en rafflande upplösning. Dessutom är boken stundtals riktigt underhållande. Det som roar mig är hur författaren leker med det svenska språket. Ett levande språk med annorlunda ordval och liknelser som är mitt i prick.

Tempot i boken är inte riktigt i samma extrema höga tempo som Nirvanaprojektet men det är ändå inte i närheten av lugnt.

Tegenfalk har redan i första boken ett riktigt bra persongalleri att arbeta med men han har blivit än bättre för varje bok att göra karaktärerna levande. I Den felande länken så känns både Jonna och Walter som två levande människor och inte som fiktiva karaktärer i en bok.

De tidigare böckerna har varit en rätt så tillskruvade med kloning av människor och förflyttningar av själen och så är fallet även denna gång. Det blir lite för tillkruvat men eftersom spänningen är så hög och karaktärerna så levande så glömmer jag nästan bort det.

Den här trilogin ska nog läsas från början till slut för att få så god utdelning som möjligt. Jag tror inte alls att man upplever boken som lika angenäm om man inte läst tidigare böcker. Jag skulle faktiskt villa läsa om alla tre böckerna men då direkt efter varandra. Då tror jag behållningen blir än bättre.

Upplösningen på boken är minst sagt dramatiskt och oförutsägbar.. Det som jag tycker är lite underlig är att även denna bok avslutas med en cliffhanger trots att det ska vara den sista boken. Men vad vet jag. Kanske blir det fler böcker ändå.

Eventuellt blir trilogin film eller tv-serie. I september i år köpte SVT filmrättigheterna. Jag hoppas verkligen att de använder dom för jag tror att handlingen kan bli riktigt bra i filmformat.

Uppläsning

Reine Brynolfsson blir bara bättre och bättre. Jag tror att han har seglat upp och tagit sig in på min topp-10-lista på uppläsare (om jag nu har någon sådan).

Reine har en väldigt behaglig och neutrala berättarstil. Tempot i uppläsningen  är relativt högt utan att för den skull kännas stressig.

Det jag tycker Reine är allra bäst på är faktiskt pauseringarna och det är en svår konst. Han ändrar längden på pauserna efter behov vilket underlättar för lyssnaren. Pauserna är precis lagom långa. Dom blir aldrig för långa vilket en del andra uppläsare gör. När pauserna blir för långa så tror jag att råkat stängt av ipoden eller att batterierna är slut vilket gör att jag tappar fokus på berättelsen.

Handling

I Buthler och Öhrlunds senast bok får vi inte träffa stockholmspolisen Jacob Colt som vi träffat i deras tidigare böcker. Denna gång tar författarparet med läsaren ut i världen och huvudkaraktärerna är boende i USA.

Runt om i världen sker ett antal terroristdåd som ingen av de vanliga terroristgrupperna vill ta på sig. Det första attentatet är när USAs utrikesminister dödas vid ett stadsbesök i Ukraina. Med hjälp av en radiostyrd helikopter bestyckad  med sprängämnen spränger terroristerna ministerbilen i luften.

Nicholas Shy vid SSG, en enhet som är direkt underställd amerikanska presidenten, får i uppdrag att leda jakten på de skyldiga i Ukraina. Snart sker fler attentat runt om i världen och det är uppenbart för Shy och hans kollegor att de hänger ihop. Frågan är förstås vem som ligger bakom och framför allt vad försöker de uppnå?

Nicolas flickvän Jessica Björk, född och uppvuxen i Skövde,  jobbar på CNN i Atlanta och hon rapporterar om händelserna på TV. Hon vill få ur Nicholas information om attentaten men han tiger som en mussla. Detta tillsammans med Nicholas alla oplanerade, plötsliga resor tär hårt på deras förhållande.

Omdöme

Jag har endast läst en av deras tidigare böcker, Ares tecken, som jag tycker var helt okej men inget extraordinärt. Nu var jag lite nyfiken på vad författarparet hittat på när de utelämnat Jacob Colt.

Jordens väktare är en klassisk thriller med hög nivå av spänning men också med ett inslag av extrema, lite svårköpta, händelser. På något sätt känns allt väldigt bekant och det känns dessvärre som om jag läst historien förut.

Det är inte en bok som sticker ut speciellt mycket och det är inga stora överraskningar. Det enda som känns lite originellt är att det är ett svenskt författarpar bakom en intrig som utspelar sig internationellt och amerikanska huvudkaraktärer.

Boken är välskriven och lättläst men allt för lång med sina 21 timmar. Denna gång har inte författarna förirrat sig ut i förmånga sidospår vilket jag tyckte förra gången. Då fick sidohändelserna historien att stanna upp och tappa tempo. Det författarna inte riktigt lyckas med är att göra relationsdramatiken trovärdig och om jag minns rätt tyckte jag att detta även var ett problem i Ares tecken.

Boken är ändå spännande och givetvis vill man som läsare få veta hur det hela ska sluta. Boken känns som den är i tiden eftersom den tar upp två ämnen som känns väldigt aktuella, terrorism och miljöfrågor. Har du gillat Buthler och Öhrlunds böcker tidigare så tror jag nog att du kommer att gilla Jordens väktare också.

Uppläsning

Kort och gott kan man sammanfatta uppläsningen med att Stefan Sauk är lysande. Han gör historien spännande och levande. Han förkroppsligar näst intill karaktärerna med olika röster, dialekter och nyanser utan att det blir överdramatiserat. Jag skulle gärna se att Sauk läste in många fler böcker.