Bokbrus

Handling

Anna och Mats bor inte här längre är en fristående fortsättningen på Ur vulkanens mun.

I förra boken får vi följa Anna och Mats när dom gör ett försök att lappa ihop sitt äktenskap under en familjeresa till Sicilien. Tre år senare har dom kommit till insikt att dom inte längre kan leva tillsammans. De har hittat varsin ny bostad och den gamla gemensamma lägenheten är såld. Vi får följa Anna och Mats från det att de träffas för att skriva på skilsmässohandlingarna och de efterföljande sex månaderna.

Tiden efter separationen blir inte lätt för varken Anna eller Mats och än mindre för deras två barn, Molly (10 år) och Sebbe  (14 år). Hur gör man för att hitta en ny vardag? Både när man har barnen och när man är ensam? Hur hittar man fram till en relation till sina barns förälder som fungerar?

Anna har det tufft ekonomisk men hon har också stora problem med att verkligheten inte stämmer överens om hennes fantasier om hur skönt det ska bli att bli ensam. Mats har svårt att förstå vad som hänt och han hanterar situationen genom att stoppa huvudet i sanden och kastar sig genast in i en ny relation. En relation som utvecklas snabbare än vad Mats kan hantera.

Omdöme

Jag har inte läst förra boken, Ur vulkanens mun, så jag saknar kanske en del av den bakomliggande historien men jag tycker att det fungerar bra ändå. Men nog tror jag att det ger ett mervärde att ha läst första boken innan man påbörjar denna. Flera andra Zweibergks-böcker har jag dock läst.

Helena Zweibergk har skrivit en känslosam och trovärdig berättelse om hur det kan vara att skiljas. Det är näst intill omöjligt att inte bli berörd och jag tror att många kan känna igen sig i det författaren skriver. Zweibergk är lika träffsäker och nyanserad i sitt sätt att skildra mänskliga relationer som hon brukar vara.

Zweibergk får verkligen fram den sarkastiska tonen mellan Anna och Mats utan att det slår över. Det är en svår konst att inte ta i för mycket. Deras dialoger känns realistiska.

Jag tycker att det är bra att författaren valt att hålla sig till en historia om en ”normal” skilsmässa och inte om någon extrem-variant med våld och annat. Just det gör boken mer intressant. Det är bra att läsaren får följa både Mats och Annas tankar inför deras nya situation. Även om jag tycker att Mats framställs väl stereotyp och enkel.

Zweibergk  är med andra ord lika träffsäker som vanligt och som läsare går det inte att undvika att bli berörd.

Uppläsning

Anna  och Mats bor inte här längre är ett utmärkt exempel på när en författaruppläsning är en god idé. För det första har Zweibergk en mycket behagligt sätt att både tala och läsa. Dessutom kan hon förmedla sin berättelse på ett övertygande sätt vilket skapar både trovärdighet och känsla till historien.

Handling

Efter att ha läst en notis i tidningen om en pojke som levt med hundar i Moskva inspererades Eva Hornung att skriva om detta. Hornungs funderande och processande och det hela resulterade så småningom i Hundpojken.

Romotjka är fyra år och bor med sin mamma och hennes alkoliserade pojkvän. Först försvinner modern men innan hon försvinner uppmanar hon pojken att aldrig lämna huset och att pojken ska göra som pojkvännen säger. Efter ett tag försvinner även pojkvännen och Romotjka är nu ensam i huset. När maten tar slut så ger han sig ut på Moskvas gator, trots mammans förmaningar, för att leta mat.

Flera gånger möter Romotjka en tik när han är ute på sina matletarraider. Efter några möten kommer Romotjka och tiken varandra närmare och hon visar honom sin lya. Tiken är en alfatik och hon leder en flock med vildhundar som bor i en källare till en fallfärdig kyrka.

Ganska snart flyttar Romotjka in i lyan och för att överleva den kalla vintern diar han tiken som han kallar Mamotjka. Med näring från tiken och värme från flocken lyckas Romotjka överleva en sträng vinter. Romotjka blir med tiden allt mer hund. Hans lukt- och hörselsinnen förstärks och hans beteende blir allt mer hundlikt.

När Romotjkas kullsyskon börjar bli stora inser han att han faktiskt inte är som de andra i kullen och han känner sig stundtals utanför. Han funderar mycket på att han inte bidrar till flockens välbefinnande på samma sätt som de andra i flocken. Han är ingen vidare jägare och dålig på att märka när fiender analkas. Till sist finner Romotjka en lösning på hur han också ska kunna bidra till flockens välbefinnande. Han gör sig verktyg som han kan använda vid jakt och han kan dessutom jaga på andra områden en de andra i flocken som tex i tunnelbanan.

En dag kommer Mamotjka hem med en ny pojke, en baby. Den nya pojken tas också med i hundgemenskapen. Pojken blir än bättre på att vara hund än Romotjka eftersom han blev en del av flocken vid en tidigare ålder. Pojken hittas dock av myndigheterna och placeras på ett hem för utsatta barn. Romotjka saknar sin förlorade ”bror”, söker upp honom på barnhemmet.

Omdöme

Hundpojken är en mycket gripande roman, som blir än mer gripande när man tänker på att sådanna här historier händer i verkligheten. Som läsare kan man inte låta bli att uppröras (och så mycket mer än så) när man inser hur barn lämnas vind för våg och får klara sig själva trots mycket ringa ålder. Att barn lämnas att klara sig själv är ingen ovanlighet i många delar av världen och som förälder känns det helt oförklarligt och oförlåtligt. Men så har jag inte heller levt under de förhållanden som dessa föräldrar gjort.

Boken är välskriven och berättelsen är så levande. Jag är imponerad över hur trovärdigt hunbeteendet och hundtankarna beskrivs. Författarinnan verkar väl insatt i hundars psyke och boken får mig att tänka en hel del på hur min egen hund fungerar.

Hornung beskriver inte bara den enskilde hundens psyke utan jag är imponerad över hur hon beskriver hundflockens sociala mönster och  hundarnas överlevnadsstrategier. Med andra ord ger Hornung en trovärdig bild av livet i den udda familjen med hundar och barn.

Kort och gott är Hundpojeken en riktigt stor läsupplevelse och det är definitivt en bok som ger många tankar efter avslutad läsning.

Uppläsning

Jonas Malmsjö gör en superb uppläsning. Det kan inte alls vara lätt att läsa en text som främst skildrar hur en hund tänker. Även om hunden egentligen är människa så är det hundtankar som ockuperar Romotjkas huvud.

Jag vet inte hur Jonas Malmsjö gör men han lycks få texten att kännas trovärdig och genuin.

Handling

Himmel över London är en mycket annorlunda historia och det är nästan omöjligt att beskriva handlingen utan att ge ledtrådar till var historian/historierna är på väg. Baksidetexten på boken säger nästan ingenting. Det är mest en massa frågor.

Det jag kan berätta är att större delen av boken utspelar sig i London, men tiden varierar. Ibland är det nutid, ibland är det 60-tal och ibland är det ett ännu längre tillbaks.

Boken har många spår. Vi får följa en spionhistoria som är uppblandad med en kärlekshistoria. Ett annat spår är att vi får följa en författare under tiden han skriver en bok. Och ett tredje spår är en middag på en restaurang där en döende mångmiljonär har samlat ett antal människor och de flesta av dem hoppas att de ska bli arvingar.

Omdöme

Det är ett vackert språk och Himmel över London är välformulerad. Med andra ord så levererar Nesser den språkliga delen, vilket han brukar göra.

Denna gång har Nesser gjort berättelsen lite mer avancerad med texter och metatexter. Jag har inte läst allt för många böcker i kategorin med metatexter med det blir rätt raffinerat. Texternas nivåskillnader skulle kunna göra att det blir lite svårt att hänga med men jag tycker ändå att det fungerar rätt bra.

Nesser imponerar med porträtteringen av karaktärerna. Dom är slående och mycket övertygande. Karaktärerna känns verkliga och levande.

Nesser släpper fram historien stötvis vilket är ett kul sätt att presentera en historia på. Tyvärr blir det ibland lite för långt mellan stegen frammåt i historien vilket gör att boken tappar tempo. Men den är ändå spännande.

Himmel över London är nog ingen lämplig bok om man är en ovan ljudbokslyssnare. Jag tror det blir snurrigt med både tidshoppen och blandningen mellan texter och metatexter.

Trots att boken är lite för tjock och väl tillkrånglad kan jag inte låta bli att bli imponerad.

Uppläsning

Himmel över London är en författaruppläst ljudbok. Håkan Nesser fungerar riktigt bra som uppläsare och jag tror att det är en fördel att han läser sin egen bok. Annars kanske det lätt hade blivit än mer komplext och snurrigt.

Handling

Marion Flint bor i ett litet hus vid kusten i Nya Zeeland. Marion jobbar deltid som läkare i den närliggande byn och på övrig tid jobbar hon med att skapa tavlor av material som hon samlar längs stränderna.

Marion lever ett väldigt ensamt och avskilt liv men detta förändras då hon möter den lilla pojken Ika på stranden en dag. Ika säger inget men trots det uppstår en vänskap dem emellan. Varje torsdag dyker Ika upp och Marian bjuder på soppa.

Mötet med Ika väcker gamla minnet till liv hos Marion. Minnen som hon hållit dolda länge, kanske för länge. Marion börjar åter minnas sin barndom med sin morfar på Åland. Hon minns hur hon sedan fick flytta till Stockholm till sin mamma och hennes nya man.

Marion får en lillebror, Daniel, och hon älskar hon djupt. Mammans äktenskap blir allt mer våldsamt och slutar i katastrof och död. Marion och hennes lillebror adopteras bort på varsitt håll och har tappat kontakten tills de möts nu trettio år senare.

Omdöme

Jag är inget Linda Olsson-fans. Jag tyckte inte alls om Nu vill jag sjunga dig milda sånger från 2006 eller Sonat till Miriam från 2008. Båda dessa böcker har jag läst i vanlig bokform och jag tänkte att jag ska ge Olsson ytterligare en chans och denna gång i ljudboksformat. Min hemmaplan liksom, men tyvärr hjälpte inte det.

Boken är verkligen superseg och tråkig i starten och jag kämpar med näbbar och klor för att inte lägga den i från mig. Varför vet jag dock inte. Jag är nog rätt envis ibland men jag ville verkligen göra ett försök till eftersom Olsson blivit så hyllad för sina tidigare böcker.

Boken blir så småningom bättre och tempot blir något högre. Boken handlar om misshandlade barn och det går givetvis inte att läsa utan att bli berörd. Men trots det så når Olsson av någon anledning inte ända fram till mig. Vi är nog helt enkelt inte kompatibla  :-).

Det goda inom dig är, precis som de tidigare böckerna, väldigt välskriven. Språket är målande, stillsamt och vackert.

Jag kan nog bara säga att har du gillat Olssons tidigare böcker så kommer du nog att gilla Det goda inom dig också men jag gjorde det som sagt inte.

Uppläsning

Linda Olsson läser Det goda inom dig och jag tycker att hon gör det bra. Hon läser på ett sätt som passar boken, stillsamt och lite melankoliskt.

Handling

Birgitta Stribe är frilansjournalist och hon debuterar med Endera dan.

I Endera dan väntar huvudkaraktären Britt-Marie, 50+, på att något spännande ska hända. Något som kommer att få hennes liv att ta fart. Vad hon väntar på vet hon inte riktigt. Hon kallar det för Godot eftersom hon är en stor beundrar till Samuel Beckett.

Britt-Maries har två stora drömmar. Den första är att skriva en bok men hon kommer liksom inte igång. Under tiden skriver hon krönikor i en kattidning. Krönikorna handlar om en påhittad katt vid namn Sessan. Britt-Marie är vad hon kallar en Fulfoting. Hennes andra stora dröm är att få ordning på sina knöliga hallux valgus-fötter och därmed kunna ha fina röda remsandaler.

Det är inte bara Britt-Marie som har svårt att börja leva sitt liv. Även Britt-Maries make Leffe, en stor maratonfantast, väntar på rätt tillfälle att börja springa själv och inte bara följa sporten i tidningar och tv. Inte heller Leffe vet vad han väntar på.

Men endera dagen så börjar faktiskt Britt-Maries liv dras igång. Av en mer eller mindre slump blir Britt-Marie temporärt ansvarig för en liten hund. Vid en av promenaderna ser hon en lapp där promenadkompisar eftersökes. Britt-Marie bestämmer sig för att sluta upp till detta promenadgäng som kallas ”Kvartisjukjubben”. I och med detta så börjar nya saker hända i Britt-Maries liv.

Omdöme

Endera dan är en charmig och underhållande debutroman. Boken är humoristisk men på ett lättsamt sätt. Den är full av bland annat situationskomik. Nu är det så att jag har en viss förkärlek till den svart humorn vilket denna bok är väldigt långt i från men road blir jag ändå. Jag brister inte ut i skratt men jag går och småler och myser när jag lyssnar på boken.

Endera dan är en feelgood-bok men den är trots det ganska tänkvärd. Det är så lätt att bara blicka framåt och vänta på att en förändring ska ske istället för att aktivt göra något själv för att förändra situationen. Läxan är i Endera dan att du, och endast du, kan förändra ditt liv. Men detta innebär också hopp eftersom du har makten och behöver inte vänta.

Begreppet fulfoting gillar jag skarpt. Jag har fått ett nytt ord som kanske får användning för endera dan. Man vet aldrig.

Vill du ha något lättläst som lättar upp lite tror jag att Endera dan kan vara något för dig.

Uppläsning

Anna Maria Käll börjar verkligen bli en veteran på uppläsningen. Hon läser i ett perfekt, avkopplat tempo. Källs röst är vacker och välnyanserad.

Handling

Bluffen är den första delen i en trilogi om journalisten Berit Hård.

Berit Hård jobbar på en skvallertidning och har nu i uppdrag att övervaka bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Under en boksignering trillar Jan Guillou ihop och av en ren tillfällighet har Berit fått både bilder och en filmsnutt på händelsen. Polisen tror att Guillou blivit utsatt för ett mordförsök och stänger dörrarna för att behålla alla besökare kvar på mässan för att utreda vad som hänt.

Medan Berit väntar på att komma ut träffar hon Leif GW Persson. Dom talas vid och Berit berättar att han har några bilder på händelsen. GW berättar för en kvällstidningsreporter om Berits bilder och Berit säljer bilderna till kvällstidningen anonymt för 100 000 kr. GW tycker att han borde få del av pengarna eftersom ha initierat försäljningen men det tycker inte Berit.

En tid senare kontaktar GW Berit. Berit har precis blivit av med jobbet på skvallertidningen och när GW erbjuder henne ett inofficiellt jobb.  GW vill att Berit ska ta reda på vad det är som författaren Unni Drougge skriver om i sin kommande bok. Han är rädd att boken kommer att handla om honom. Efter en del funderande tar Berit jobbet.

Berit har helt struntat i att titta på filmsnutten från mordförsöket på Guillou men en dag tar hon fram minnesstickan med filmen. När Berit tittar på filmen gör hon en mycket chockerande upptäckt.

Omdöme

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Unni Drougge så Bluffen fick bli min första unni-bok.

Jag hade inga stora förväntningar på boken. Jag hade ingen aning om vad den handlade om när jag började läsa. Jag hade förmodligen aldrig läst boken om det inte varit så att jag fått boken som recensionsex.

Jag blir fundersam när Jan Guillou och Leif GW Persson dyker upp i boken. Jag är rädd för att det bara ska bli ett smutsskastande och sandlådenivå men jag tycker som tur är att så inte är fallet. Visst får Guillou och Persson en och annan känga men det borde dom kunna ta. Även Drougge själv dyker vilket är lite underligt men också komiskt.

Jag tycker mycket om Drougges raka och klara språkbruk. Det passar både Berit och intrigen. I Bluffen kritiserar Drougge det maktstyrda mediasverige. Hon skildrar också hur trångt det kan vara att slå sig in på denna marknad.

Berit är verkligen en annorlunda huvudkaraktär. Hon är ganska lat, envis, ofta otrevlig, mullig och kort. Dessutom har hon en pyton som husdjur. Jag tycker att författaren håller balansen med Berit. Det är lätt att det bara blir fånigt när man gör en anti-hjälte men jag tycker att det fungerar. Det går faktiskt inte att motstå att gilla Berit även om det ibland bär mig emot.

Boken är satirisk, underhållande och riktigt rolig. Det ska bli väldigt spännande att se vad nästa bok i serien kommer att handla om. Jag ser fram emot den.

Uppläsning

Katarina Ewerlöf är som jag skrivit många gånger tidigare en favorit. Denna gång blir jag djupt imponerad av Ewerlöfs sätt att läsa rösterna till karaktärerna. Det är ju röster som faktiskt finns i verkligheten. Det kan inte tillhöra vanligheterna i uppläsarjobbet att göra flera verkliga röster. Katarinas  GW-röst är riktigt träffande och det får mig att fnissa vid flera tillfällen.

Handling

I Beate Grimsruds roman En dåre fri får vi träffa författaren och skaparen Eli. Eli lever med sina inneboende röster, Espen, Emil, Erik och prins Eugen. Espen är den som följt Eli längst. Han ”flyttade in” när Eli skulle delta i en skolpjäs. Eli fick spela prinsessa men Eli ville mycket hellre spela karaktären Espen. Hon ville så gärna spela Espen att hon delvis/periodvis blev Espen. De övriga rösterna har ”flyttat in” efter hand och de pockar alla på Elis uppmärksamhet.

Eli är uppvuxen i Norge men flyttar som ung till Sverige för att gå skrivarkurs. Efter kursen bestämmer sig Eli för att stanna i Sverige.

Eli är periodvis inlagd på psykiatrisk avdelning för att få hjälp med psykoser. När Eli är utskriven ägnar hon sig åt att gå skrivarkurs, skriva och filma. Eli får så småningom stor framgång som författare och filmare men få inser hur dåligt hon egentligen mår. Det dröjer väldigt länge innan Eli törs tala om för sin familj hur dåligt hon egentligen mår och att hon periodvis år inskriven.

Omdöme

Jag har länge velat läsa Beate Grimsruds En dåre fri men jag har dragit mig lite i rädsla om att den skulle vara för tung. Men För någon månad sen så kände jag mig mogen att ta mig an boken.

Det är verkligen en omtumlande och gripande läsning. Boken lämnar nog ingen läsare oberörd. Boken väcker verkligen känslor av förtvivlan för hur Eli har det och hur dåligt psykvården ofta fungerar.

Boken ger en, som jag upplever, trovärdig inblick i hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Grimsrud förmedlar hur det känns att ha flera röster som alla pockar på uppmärksamhet.

Ett intressant inslag i boken är att rösterna behåller den ålder Eli hade när rösten dök upp i hennes tankar. Så med andra ord är flertalet av Elis röster fortfarande barn när Eli själv är vuxen.

Grimsrud behärskar verkligen berättarkonsten. Hon når med all tydlighet fram med det hon vill ha sagt på ett gripande och engagerande sätt. Språket känns unikt och säreget. Grimsrud förtjänar 2011-års romanpris som hon tilldelades i somras.

Det är ungefär en månad sen jag läste boken men jag återkommer ofta till boken i tanken. Den berörde mig verkligen djupt.

Uppläsning

Julia Dufvenius är en ny men angenäm bekantskap för mig.

Dufvenius läser på ett sånt sätt att rösten nästan känns naken och bräcklig. Jag kanske inte skulle tänka på rösten som bräcklig i ett annat sammanhang men här känns den det. Läsesättet och tempot stämmer väl överens med bokens innehåll och känsla.

Uppläsning

Även denna gång är det Susanne Alfvengren som gör uppläsningen och Mirjams röst och Gun Olofsson läser Hervors röst. Med dessa två som uppläsare får man som ljudbokslyssnare ett stort mervärde. Uppläsarna ger verkligen liv åt damerna och berättelsen. Är man en ovan ljudbokslyssnare tror jag att Cederwalls böcker är bra böcker att börja med eftersom historien är lättsam och uppläsningen underhållande.