Bokbrus

Mamma försökte

Dec 27

PiaNoveller Betyg 3, Bonnier Audio, Jens Lapidus, ljudbok, Magnus Roosmann, recension 2 kommentarer

Låt de gamla drömmarna dö

Feb 21

PiaNoveller Betyg 4, John Ajvide Lindqvist, ljudbok, Novell, Ordfront ljud, recension 1 kommentar

Handling 

Som alltid när en bok består av flera små berättelser så är det svårt att beskriva handlingen. För många som läst böcker av John Ajvide tidigare tror jag att de kan ha stor behållning att få veta vad som händer sedan, med Oskar och vampyren Eli även om det sker i periferin.

Vi får följa det gifta paret Stefan och Karin.  Det är ganska stor åldersskillnad mellan paret. Karin är pensionerad polis medan Stefan fortfarande jobbar. De blir vänner med en av grannarna och deras vänskap utvecklar sig och de kommer varandra mycket nära.

I långnovellen Ansiktsburk berättar John med hjälp av Erik Pettersson om hur han ska skriva en bok om Göteborgs international  Film Festival. John får extrem skrivkramp som han inte tror att han kan bli av med. Det hela är givetvis mycket skrämmande för en författare. John Ajvide utsätts även för en del andra mystiska och skrämmande händelser.

Vi får följa ”Fulet”. En grym och hemsk skildring av mobbing och hämndfantasier. Novellen skildrar hur en relativt enkel, om än ond, handling kan få ödesdigra konsekvenser.

Omdöme

Jag har aldrig läst något av John Ajvide Lindqvist tidigare. Han har inte riktigt lockat mig eftersom han anses vara skräckens mästare och skräck inte riktigt är min grej. Men vad tusan tänkte jag när jag fick syn på boken på biblioteket.

Jag vet inte riktigt hur man ska klassificera boken. Det är en blandning av många olika typer av texter, som en klippbok nästan. Slutligen fick den hamna i novell-kategorin trots allt.

Flera av texterna är riktigt gripande och en del är spännande. Mest tagen blir jag av Ansiktsburk. Den griper tag i mig eftersom jag upplever den så självutlämnande. Jag gillar också hur berättar-jaget byter person. Ibland är det John Ajvide och ibland är det Erik petterssson. Ett ganska annorlunda grepp.

Samlingen av texter är rätt så  spretig men inget som stör mig. Förmodligen för att nivån på texterna är genomgående hög. Hade även kvalitén på texterna varit extremt ojämn hade spretigheten tagit överhand och sänkt upplevelsen av boken.

Dock får flera av texterna mig att må ganska dåligt. Det är säker meningen men det är ändå inget jag uppskattar helt. Så mina tankar kring boken är väldigt blandade mellan att vara imponerad av författarskapet och en känsla av ”aldrig mer”.

 Uppläsningen

 John Ajvide Lindqvist läser sin egen bok vilket han gör på ett utmärkt sätt. Han känns dock tidvis väl avståndstagande till sina texter. Det känns som han vill distansera sig från texterna vilket är synd. Det är närheten mellan författaren och texten som oftast är den stora behållningen av författaruppläsningar.

För mycket lycka

Okt 18

PiaNoveller Alice Munro, Betyg 5, Helena Brodin, ljudbok, recension, Storyside 2 kommentarer

Handling  

Den kanadensiska författaren Alice Munro har skrivit 12 novellsamlingar varav 4 stycken har översatts till svenska.

I För mycket lycka beskriver Alice Munro i nio noveller helt vida skilda livsöden.

I Dimensioner får vi följa en mamma vars barn blivit mördade. De tre syskonen mördas av sin psykisk sjuke pappa när han tror att mamman tänker lämna familjen. När pappan döms till sluten psykiatrisk vård fortsätter mamman att besöka honom. Först tveksamt och sedan mer säker på att det är det hon vill göra.

Titelnovellen För mycket lycka utspelar sig för ca 100 år sedan och vi får möta den ryska matematikern Sofia Kovalevskaja. Hon blev Sveriges första kvinnliga professor och värdens första matematikprofessor när hon 1889 tillträdde en professur på Stockholms Universitet.

Omdöme 

Jag är väldigt fascinerad över hur Alice Munro kan, med en sådan skärpa, på ett fåtal sidor presentera ett helt liv. Hon förmedlar en värme och en ödmjukhet för karaktärerna oavsett om karaktären är någon läsaren tycker om eller inte.

I flera av novellerna beskriver hon hur ett snabb beslut i livet kan få livslånga konsekvenser. Oftast tillhör karaktärerna medelklassen. På ett sätt är de samma typ av människor. Trots detta skildrar Munro både karaktären och historien på väldigt olika sätt.

Novellerna är av väldigt olika karaktär. En del är väldigt brutala andra är väldigt lugna och näst intill händelselösa och så har vi titelnovellen som är av lite mer dokumentärt slag. Munro skriver alla typerna av noveller med samma skicklighet, vackra språk och övertygelse.

Munro är som en observerande fluga på väggen som dokumenterar  det hon ser och hör  med en lågmäld och stillsam röst.

För mycket lycka är en njutning att läsa och det är en bok jag definitivt tycker man ska läsa om man inte redan gjort det.

Uppläsning

 Jag gillar Helena Brodins röst. Hon läser med en övertygelse och lätthet som passa bra till novellerna.

Tyvärr så försvinner nästan Helena Brodins röst  ibland när hon tidvis talar med en mycket tyst stämma. Något som nog mer beror på själva inspelningen än på Helena Brodin men det sänker betyget på uppläsningen.

Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter

Jul 08

PiaNoveller, Thriller Betyg 3, Bonnier Audio, Håkan Nesser, ljudbok, recension Ingen kommentar

Handling

En höstkväll sitter Maarten på Harrys och tar sig några öl. Där träffar han för första gången David. Efter några öl börjar David att prata med Maarten. David påstår sig veta en hel del om Maartens frus ”tidigare liv”.

Maarten och Marlene har varit gifta i några år men Maarten vet väldigt lite om hennes förflutna. Det enda han vet är att hon, som hon själv uttrycker det, bär på ett mörker.

David påstår att Marlenes riktiga namn är Clara och att hon tidigare var gift med Davids bästa vän. Han påstår dessutom att Marlene/Clara mördat sin tidigare man och dessutom har hon kommit undan med det. 

Maarten vet inte alls hur han ska förhålla sig till detta påstående. Givetvis vill han bara slå det ifrån sig men det går helt enkelt inte. Vem är hans fru Marlene egentligen?

Omdöme

Jag är inte en speciellt van novellläsare. Givetvis har jag läst några stycken noveller genom åren men egentligen har jag nog inte läst tillräckligt många för att göra en recension. Men någon gång måste vara första gången och man måste våga prova lite nya saker.

Jag tycker att novellen är spännande. Jag undrar vem som vet sanningen och hur ser denna sanning ut. Det är ett riktigt skräckscenario som Nesser målar upp i denna novell.

Jag gillar att läsaren inte får alla svar samtidigt som jag väldigt gärna skulle vilja veta mer. Detta kanske hör till novellens natur. En tveeggad upplevelse med andra ord. 

Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter är en kompakt, spännande läsupplevelse som lämnar mig med en hel del funderingar. Vilket betyg jag ska sätta är svårt. Jag tycker någonstans att berättelsen är för kort vilket givetvis är motsägelsefullt mot att det är en novell. Efter mycket funderande sätter jag en trea.

Uppläsningen 

Jag har lyssnat till Nessers uppläsningar tidigare och jag tycker att han fungerar väldigt bra. I alla fall till att läsa sina egna verk.

Den perfekte vännen

Jun 12

StefanNoveller Betyg 4, Jonas Karlsson, ljudbok, recension, Storyside Ingen kommentar

Handling

Jonas Karlsson bjuder här på en samling noveller av skiftande slag, men med det gemensamt att de alla har en lätt igenkännande ton. Jag är själv nästan jämngammal med Jonas och det förhöjer nog upplevelsen.

Riktiga guldkorn för mig i novellsamlingen är t.ex. Marcus som handlar om en kille som genom en rad omständigheter blir liggandes under en säng när hans kompis lillasyster har fest. Det som leder fram till denna obelägenhet är påfallande lätt att förstå. Känslan av utsatthet, trots att det egentligen inte är så märkvärdigt är mycket bra berättad.

En annan novell som jag tyckte mycket om var 14:e februari, där en skola ska på alla hjärtans dag dela ut rosor. Den som är populärast får flest och den som inte är lika populär kanske, ohyggliga tanke, blir utan. Huvudpersonen ser ut att bli utan ros, men det hänger en på hans skåp, kan det vara från den snyggaste tjejen i plugget?

Den längsta novellen, Rummet, är en ganska olustig historia om en borderline sinnessjuk person med schizofrena inslag börjar på ett nytt jobb på en okänd myndighet. Den har sina ljuspunkter men tappar tempot flera gånger.

Vi har också t.ex. novellen Syltmacka som jag inte får grepp om alls.

Omdöme

När Jonas Karlsson är bra är han riktigt bra, men tyvärr är Den Perfekte Vännen inte bra rakt igenom. Jag kommer på mig att tänka på Stephen King, fast tvärtom, låt mig förklara.

I Stephen Kings böcker återkommer vardagliga händelser som utvecklas till rena skräckscenarion. I Den perfekte vännen känns det som samma vardagshändelser ska gå riktigt illa, men dessa utvecklar sig till att vara just vardagshändelser, men jag får samma känsla på vägen.

Något som är slående i Den perfekte vännen är också det ofantligt skiftande språket. I Rummet får vi ett i det närmaste byråkratiskt språk medan vi när vi får följa en ”fjortis” som flyger får vi ett …, ja, inte är det byråkratiskt i alla fall. Jag tycker det är väldigt positivt att Jonas kan byta språkbruk lika lätt som han byter roll i sitt skådespeleri.

Uppläsningen 

I noveller skrivna ur jag-form är det naturligtvis perfekt när en skådespelare är uppläsare, så även i detta fall. När det som i detta fall sammanfaller med författaren är det inte sämre. Han gör ett gediget arbete med att läsa upp sin bok. Det som stör mig, åtminstone i början av ljudboken, är att jag ser några av Jonas Karlsson rollkaraktärer framför mig när han läser, och i de allra flesta fallen stämmer det inte. Efter ett par timmars lyssnande försvann dock detta hinder.

Svålhålet

Maj 14

StefanNoveller, Science fiction Betyg 5, ljudbok, Mikael Niemi, Nordstedts Audio, recension, Science fiction, Svålhålet Ingen kommentar

Handling

Svålhålet, berättelser från rymden är en sådan där bok som är svår att stoppa in i ett fack. Jag vet att om jag skriver Science fiction så kommer många människor inte vilja läsa den, men i brist på bättre genre får det bli så. Boken är en novell samling som Mikael låter utspela sig i framtiden för att få full frihet i för sin fantasi. Berättelserna präglas alla av hans fantastiska berättarlust, tänkvärdhet och inte minst hans fullständigt galna humor. Efter hans mega succé Populärmusik från Vittula förstod man att han inte var som oss andra, och här visar det sig med all tydlighet att han är helt galen, helt underbart galen.

Vad handlar den då om? Det är inte lätt att svara på. En (nästintill) osammanhängande mängd berättelser med några riktiga guldkorn. Vi får stifta bekantskap med Kurtarna, alltså orsaken till all otur i världen, och hur man undviker dem. Viktnedgång för hela universum, som har lite med universums utseende att göra, vilket är en kukprofessor. Universums internet, trasslet, som innehåller precis allt, det enda som är större är universum självt. Vi får veta vilka fruktansvärda sexdrömmar man har när man är nedfryst, tro mig, dem vill man inte ha.

På detta sätt är svålhålet full av roliga, underhållande och ibland tänkvärda berättelser.

Så här skriver Mikael själv:

Som synes är det fråga om science fiction! Med något slags tornedalsk knorr.
Ja, vad fan gör man?
Själv har jag alltid varit förtjust både i det kosmiska, vilket syntes redan i mina diktsamlingar, och det teknologiskt nördiga som brukar höra till, blandat med uppblåst kvasifilosofi och dogmatisk gudssyn.
Det hela är alltså ganska lekfullt.

Omdöme

Det är sällan jag skrattar högt för mig själv när jag läser en bok, men Mikael Niemi kan locka fram båda fniss och skratt ur mig med sin burleska humor. Berättelserna har också ofta dragen av ett ”what if” tänk som speglar hur absurd vår samtid är idag. Kanske inte några avgörande filosofiska funderingar, men fyndiga och framför allt roliga.

Mikael kan beskriva både det vackra och det ohyggligt fula på ett sätt som gör att jag nästan känner lukter av de plaster han beskriver. Att han sedan har en humor jag tycker om gör inte boken sämre.

Många vill göra en jämförelse med Douglas Adams, men jag ser det som två helt olika stilar. Visst har båda en säregen humor och skriver någon form av science fiction, men där slutar likheterna. Det är nämligen inte samma slags humor och definitivt inte samma berättargrepp.

Jag tror dock att om man, som jag, gillar Douglas Adams böcker så har man lättare att ta till sig denna genre.

Uppläsningen

Jag är lite kluven till att Mikael väljer att läsa denna bok själv. Stundom är det klockrent men ibland får hans lite sävliga dialekt en motsatt effekt till berättelserna. Men när han efter att ha läst upp boken frågar ljudteknikern om det finns lite tid kvar och därefter bjuder på ett bonuskapitel då ger jag upp och ger honom godkänt.