RSSBara du finns
Sep 10
Roman Betyg 3, Jenny Holmberg, ljudbok, Mariah Kanninen, Massolit förlag, recension Inga kommentarer
| Författare: Jenny Holmberg | Kategori: Roman |
| Förlag: Massolit förlag | Utgiven: 2012 |
| Uppläsare: Mariah Kanninen | Lyssnartid: ca 10 timmar |
| Betyg boken: 3+ | Betyg uppläsning: 3 |
Handling
Högstadieläraren Anna har under hela sitt vuxna liv flyttat från plats till plats runt om i Sverige. Med sig i varje flytt har hon haft med sig sin son Benjamin som aldrig fått chansen att rota sig. Anna märker att Benjamin blir allt mer tillbakadragen och nedstämd för varje flytt.
Nu när Benjamin är 10 år gammal bestämmer sig Anna att flytta hem till den stad hon så många år har flytt ifrån. Där finns Annas föräldrar och Anna hoppas att hon och Benjamin ska kunna slå sig ner i staden för gott.
Olle påstår sig ha flyttat till London för att få fart på sin musikerkarriär. Men egentligen har även han flytt från sin hemstad i Sverige. Det stora genombrottet som musiker har ännu inte kommit trots att många år har gått och Olle börjar tappa hoppet på att han någonsin ska lyckas. Det mörker, som Olle alltid känt att han burit på, växer inom honom. Olle hoppas att hans flickvän, Evelyn, ska bli räddningen undan mörkret.
Nike är en tonårsgrabb som i skolan anses vara en ligist och strulputte. Ingen bryr sig om att ta reda på varför Nike beter sig som han gör. Varje kväll letar Nike efter någonstans att sova. På sommarhalvåret är det lättare. Då fungerar en parkbänk eller liknande som säng men på vintern blir det värre. Ofta sover han hos någon kompis. Hem vill han i alla fall inte. Där väntar hans alkoholiserade mamma och hos henne vill Nike absolut inte vara.
Omdöme
Bara du finns är en bok som berör och får en att fundera på hur samhället fungerar vad det gäller barn utan fungerande föräldrar, brottsoffer och brottsförövares rehabilitering.
Det går inte att förbli oberörd när jag läser om stackars Nike. En pojke vars missbrukande mamma gör att han inte törs/vill gå hem. Som läsare önskar jag att någon sett honom och hans problem i hemmet långt tidigare. De vuxna i hans omgivning väljer att stämpla honom som strulig och ligist i stället för att ta reda på hur det egentligen ligger till.
Givetvis känner jag även med Anna. Anna som har ett tungt förflutet som hon aldrig tycks kunna lägga bakom sig. Med rätt stöd och en annorlunda hantering så kanske hon lättare skulle kunna gå vidare med sitt liv.
Den jag känner starkast för är nog ändå Annas son, Benjamin. Hur alla flyttar påverkat honom, nästan kvävt honom. Ibland är det inte självklart om det är Benjamin eller Anna som ger den andre trygghet och styrka. Vem som är den vuxna. Att Benjamin lever med den kunskap han har om sitt eget ursprung utan att kunna prata med någon om det är verkligen en alldeles för stor börda för en tioåring att bära. Jag tycker nog att Benjamin är en karaktär som får ganska lite utrymme i boken men en karaktär jag gärna följt närmare.
När jag läser boken kan jag inte låta bli att störa mig på den relation Anna och Nike så småningom utvecklar och då utifrån Annas synvinkel. Det är ändå hon som ska vara den vuxna. Det blir lite incestuöst på vis eftersom Anna både blir Nikes trygghet och den enda vuxna han kan lita på plus att Anna är Nikes lärare. Att Nike är i skolåldern, om än myndig, och Anna är 29 gör det hela ännu mer knepigt.
Delar av boken känns lite förutsägbara. I det stora hela gör inte så mycket men jag hade gärna sett ett mer fantasifullt och överaskande slut.
Författaren binder samman många av trådarna och får dessa bitar att passa bra ihop. Dock finns det många sidospår som jag inte tycker tillför historien någonting. Språket är lätt och flyter fram nästan obemärkt vilket ger allt fokus till historien.
Bara du finns är helt klart en läsvärd bok. Men eftersom den av många bloggare och recensenter höjts till skyarna blev jag nog lite besviken.
Uppläsning
Maria Kanninen är för mig en ny uppläsare. Hon fungerar mycket bra till boken. Hennes röst låter ganska skör och sårbar vilket passar utmärkt till Jenny Holmbergs bok. Jag hade gärna haft ett något högre tempo på uppläsningen men det är ingen stor sak.
