Bokbrus

Handling

Efter att ha läst en notis i tidningen om en pojke som levt med hundar i Moskva inspererades Eva Hornung att skriva om detta. Hornungs funderande och processande och det hela resulterade så småningom i Hundpojken.

Romotjka är fyra år och bor med sin mamma och hennes alkoliserade pojkvän. Först försvinner modern men innan hon försvinner uppmanar hon pojken att aldrig lämna huset och att pojken ska göra som pojkvännen säger. Efter ett tag försvinner även pojkvännen och Romotjka är nu ensam i huset. När maten tar slut så ger han sig ut på Moskvas gator, trots mammans förmaningar, för att leta mat.

Flera gånger möter Romotjka en tik när han är ute på sina matletarraider. Efter några möten kommer Romotjka och tiken varandra närmare och hon visar honom sin lya. Tiken är en alfatik och hon leder en flock med vildhundar som bor i en källare till en fallfärdig kyrka.

Ganska snart flyttar Romotjka in i lyan och för att överleva den kalla vintern diar han tiken som han kallar Mamotjka. Med näring från tiken och värme från flocken lyckas Romotjka överleva en sträng vinter. Romotjka blir med tiden allt mer hund. Hans lukt- och hörselsinnen förstärks och hans beteende blir allt mer hundlikt.

När Romotjkas kullsyskon börjar bli stora inser han att han faktiskt inte är som de andra i kullen och han känner sig stundtals utanför. Han funderar mycket på att han inte bidrar till flockens välbefinnande på samma sätt som de andra i flocken. Han är ingen vidare jägare och dålig på att märka när fiender analkas. Till sist finner Romotjka en lösning på hur han också ska kunna bidra till flockens välbefinnande. Han gör sig verktyg som han kan använda vid jakt och han kan dessutom jaga på andra områden en de andra i flocken som tex i tunnelbanan.

En dag kommer Mamotjka hem med en ny pojke, en baby. Den nya pojken tas också med i hundgemenskapen. Pojken blir än bättre på att vara hund än Romotjka eftersom han blev en del av flocken vid en tidigare ålder. Pojken hittas dock av myndigheterna och placeras på ett hem för utsatta barn. Romotjka saknar sin förlorade ”bror”, söker upp honom på barnhemmet.

Omdöme

Hundpojken är en mycket gripande roman, som blir än mer gripande när man tänker på att sådanna här historier händer i verkligheten. Som läsare kan man inte låta bli att uppröras (och så mycket mer än så) när man inser hur barn lämnas vind för våg och får klara sig själva trots mycket ringa ålder. Att barn lämnas att klara sig själv är ingen ovanlighet i många delar av världen och som förälder känns det helt oförklarligt och oförlåtligt. Men så har jag inte heller levt under de förhållanden som dessa föräldrar gjort.

Boken är välskriven och berättelsen är så levande. Jag är imponerad över hur trovärdigt hunbeteendet och hundtankarna beskrivs. Författarinnan verkar väl insatt i hundars psyke och boken får mig att tänka en hel del på hur min egen hund fungerar.

Hornung beskriver inte bara den enskilde hundens psyke utan jag är imponerad över hur hon beskriver hundflockens sociala mönster och  hundarnas överlevnadsstrategier. Med andra ord ger Hornung en trovärdig bild av livet i den udda familjen med hundar och barn.

Kort och gott är Hundpojeken en riktigt stor läsupplevelse och det är definitivt en bok som ger många tankar efter avslutad läsning.

Uppläsning

Jonas Malmsjö gör en superb uppläsning. Det kan inte alls vara lätt att läsa en text som främst skildrar hur en hund tänker. Även om hunden egentligen är människa så är det hundtankar som ockuperar Romotjkas huvud.

Jag vet inte hur Jonas Malmsjö gör men han lycks få texten att kännas trovärdig och genuin.