Bokbrus

Handling

Änglamakerskan är Camilla Läckbergs åttonde bok i serien om polisen Patrik Hedström och författaren Erica Falck.

Påsken 1974 får polisen ett samtal från en internatskola för pojkar på Valö utanför Fjällbacka. Den som ringer uppmanar polisen att dom omedelbart bör bege sig ut till internatskolan. När polisen anländer är ön helt tom förutom en ensam ettårig Ebba som tultar runt i huset och gråter. Bordet i matsalen står dukat för påsklunch och tycks ha lämnats i all hast. De flesta eleverna är hemma över påsklovet och de fåtal elever som är kvar syns inte till. Det visar sig senare att de har varit ute och fiskat. Men det mest underliga är att hela Ebbas familj är försvunnen, mamma, pappa, storasyster och storebror. Familjen återfinns aldrig och ingen vet var de tagit vägen. Ebba adopteras till en ny familj och får en bra uppväxt hos en ny familj.

30 år senare återvänder Ebba till Valö och huset där hennes familj tidigare drivit internatskola.  Ebba och hennes man, Mårten, har bestämt sig för att renovera huset och tanken är att de, när renoveringen är klar, ska driva ett pensionat i huset.  Fast pensionatet tyckts inte vara det viktiga i renoveringen utan det är framför allt ett sätt för Ebba och Mårten att bearbeta, och fly, från sin sorg över sin bortgångne son.

Ebba och Mårten har knappt hunnit påbörja renoveringsarbetet så utsätts dom för mordbrand.

Omdöme

Jag har lästa alla sju tidigare böcker i serien och Änglamakerskan är i samma stil som det tidigare böckerna. Boken består av två olika spår, ett som utspelar sig i bakåt i tiden, i det här fallet 1974, och ett spår som utspelar sig i nutid. Som vanligt blandar Läckberg polisarbete med vardagsdramatik.

Jag är lite kluven kring vad jag tycker om Läckbergs böcker. Dom är inte speciellt djuplodade eller språkligt imponerande, vilket kanske inte är meningen heller. Läckberg själv säger att hon skriver underhållningslitteratur och temporär underhållning är definitivt böckerna och så är fallet även denna gång. Änglamakerskan är spännande och är ett utmärkt sätt att fly vardagen och få lite avkoppling.

Det märks att Läckberg har gjort det här med bokskrivandet tidigare.  Texten och historien flyter på bra. Dock är boken väldigt pratig och onödigt lång. Jag tycker nog boken hade mått bra av att kortas ner 100-200 sidor. Det finns en del sidohistorier som jag inte tycker bidrar till boken över huvud taget.

Eftersom det var ett tag sedan jag läste en Läckbergs bok så var det lite kul att åter träffa Erica, Patrik, Anna, Gösta med flera.

Jag tycker nog att Änglamakerskan är en av Läckbergs bättre böcker. Den som läser Änglamakerskan får precis det man förväntar sig när man läser Läckbergs böcker. Spänning, lättläst, underhållande och några dagar efter att boken är slut har man glömt stora delar av handlingen men det gör ingenting.

Uppläsning

Katarina Ewerlöf är som klippt och skuren att läsa böcker av den här typen, och många andra typer av böcker också för den delen . Hon gör ett fantastiskt jobb och jag blir alltid lika glad när jag stoppar en ny bok i öronen och Ewerlöf visar sig vara uppläsaren.