Bokbrus

Handling

Svart himmel är Arnaldur Indriðasons åttonde bok om kollegorna vid Reykjaviks polisen.

Denna gång är huvudkaraktären Sigurdur Óli  som vi mött i tidigare böcker men då som en sidofigur. Precis som i Mörka strömmar så är Erlendur bortrest och han nämns knappt i boken.

Sigurdur blir kontaktad av sin svåger som vill att han ska hjälpa ett par i svågerns vänkrets. Kvinnan i paret håller på att göra politisk karriär men parets förflutna som swingers gör att dom nu utsätts för utpressning. Paret vill inte och kan inte betala det utpressaren begär men givetvis vill dom inte att kvinnans karriär ska förstöras. Paret hoppas att Sigurdur kan hjälpa dom lite inofficiellt.

Paret tror sig veta vem som utpressar dom. När Sigurdur ska prata med utpressar-kvinnan hittar han henne misshandlad till döds och han ser hur förövaren flyr från brottsplatsen och kommer undan.  Allt tycks peka på att förövaren varit en indrivare men vem jobbade indrivaren för? Och var det tänkt att utpressar-kvinnan skulle dö eller skulle hon bara skrämmas och det hela gick för långt?

Givetvis kan Sigurdur inte längre sköta utpressningsärendet inofficiellt eftersom det nu är förknippat med mord och swingers-paret är faktiskt en av få som verkar ha motiv att mörda kvinnan.

När Sigurdur och hans kollegor rotar djupare hittar de kopplingar till högt uppsatta företagsledare och banktjänstemän, som för allt i världen vill att deras korrupta handlande ska komma i dagens ljus.

Omdöme

Arnaldur Indriðason gör fantastiska personporträtt och mycket bra miljöskildringar och så är fallet även denna gång. Han skriver med ett avskalat språk som känns så rätt i förhållande till både miljön och karaktärerna.

Precis som i de tidigare böckerna skildrar författaren människans tillkortakommande. Denna gång är det fokus på sexuella övergrepp och girighet. Och vem i sin omgivning kan man egentligen lita på?

Det är en riktigt mörk mordhistoria som presenteras med ett lätt och ledigt språk. Det är bra flyt i boken. Tempot är lite långsammare än andra böcker i samma genre. Men det lite  långsamma tempot känns inte segt utan snarare understryker det den melankoliska känslan i boken.

Jag gillar att Indriðason byter fokus på vem som är huvudkaraktär i böckerna. Denna gång är det huvudfokus på Sigurdir Oli.   I Mörka strömmar var det i stället fokus på Elinborg. Men Erlandur, Siurdir och Elinborg jobbar alla på samma polisstation och det blir den gemensamma nämnaren.

Jag gillar som sagt att vi fått följa lite andra karaktärer på polisstationen men nu börjar jag sakna Erlandur och jag tror inte jag är ensam om det. Så jag hoppas att vi snart får träffa honom igen.

Svart himmel är inte Arnaldur Indriðasons bästa bok i serien om Reykjavikspolisen men den är helt klart läsvärd.

Uppläsning

Pale Olofsson har läst in alla Arnaldur Indriðasons böcker. Han mörka, lite raspiga stämma passar väl till det lite karga, svala klimatet på Island och hans lugn passar bra till Arnaldur Indriðason tempo i böckerna.

Handling

Drakens år har många historier som löper parallellt. Historier som tar läsaren runt till många delar av världen och läsaren får möta flera karaktärer med starka livsöden.

En av historierna handlar om en man som gått under jorden. Hans tidigare arbetsgivare, ett amerikanskt vapenföretag, söker världen över för att finna mannen. Företaget är rädd att mannen ska sprida sin kunskap om företagets produkter och forskning och därför får han inte komma undan med livet i behåll.

En väktare skjuts till döds på parkeringen vid IKEA i Västerås. Polisen har många funderingar kring varför väktaren skjutits mitt ute på parkeringen där de lätt hade kunna blivit iaktagna. Som förklaring till detta tror polisen att väktaren skjutits när han var på väg in eller ut ur sin bil. Polisen ser också i sin utredning att väktaren skjutits av någon som stått uppe på IKEAs tak.

Kriminalinspektör Elina Wiik kan inte låta bli att fundera och undersöka fallet med den mördade väktaren trots att hon egentligen är satt på skrivbordstjänst. Och i en sliten lägenhet i Stockholm sitter den försupne vildhjärnan Espen Krogh och väntar på att något skall hända och givetvis blir även han indragen i utredningen.

De båda händelserna, mordet på väktaren och den försvunne mannen, hänger ihop på ett ödesmättat vis.

Drakens år är den första delen i en planerad trilogi, med Krogh i huvudrollen.

Omdöme

Jag har aldrig tidigare läst någon av Kangers böcker så jag har inte så mycket att jämföra med. Jag upplever boken som amerikansk i stilen och det känns lite mer som ett filmmanus än en bok.  Boken känns som en sämre actionfilm med halvtaskiga skådisar som inte når ända fram och som inte känns riktigt trovärdiga.

Boken är storslagen och det märks att Kanger vill mycket med boken men det blir lite för mycket. Det blir rörigt med de olika historierna och det känns som flera spår som tillsynes inte har något med varandra att göra och när de senare knyts ihop känns sambandet extremt krystat och fånigt.

Dialogerna i boken är nog det som känns mest trovärdigt i boken. Dom är faktiskt riktigt bra. Dialogerna stämmer med karaktärerna och skiftar i stil beroende på vilka som för dialogen.

Jag tycker att det är lite kul att delar av boken utspelar sig i Västerås eftersom jag själv bor där och vet precis hur det ser ut på IKEA-parkeringen.

Jag är inte speciellt imponerad av boken som ni märker och jag är inte i nuläget speciellt sugen på att läsa de två kommande delarna i den tänkta triologin.

Uppläsning

Torsten Wahlunds uppläsning är precis som man kan vänta sig, mycket bra. Tyvärr är boken ganska långamt och lite seg vilket också gör att jag upplever att uppläsningen känns lite seg.

Handling

Efter att ha läst en notis i tidningen om en pojke som levt med hundar i Moskva inspererades Eva Hornung att skriva om detta. Hornungs funderande och processande och det hela resulterade så småningom i Hundpojken.

Romotjka är fyra år och bor med sin mamma och hennes alkoliserade pojkvän. Först försvinner modern men innan hon försvinner uppmanar hon pojken att aldrig lämna huset och att pojken ska göra som pojkvännen säger. Efter ett tag försvinner även pojkvännen och Romotjka är nu ensam i huset. När maten tar slut så ger han sig ut på Moskvas gator, trots mammans förmaningar, för att leta mat.

Flera gånger möter Romotjka en tik när han är ute på sina matletarraider. Efter några möten kommer Romotjka och tiken varandra närmare och hon visar honom sin lya. Tiken är en alfatik och hon leder en flock med vildhundar som bor i en källare till en fallfärdig kyrka.

Ganska snart flyttar Romotjka in i lyan och för att överleva den kalla vintern diar han tiken som han kallar Mamotjka. Med näring från tiken och värme från flocken lyckas Romotjka överleva en sträng vinter. Romotjka blir med tiden allt mer hund. Hans lukt- och hörselsinnen förstärks och hans beteende blir allt mer hundlikt.

När Romotjkas kullsyskon börjar bli stora inser han att han faktiskt inte är som de andra i kullen och han känner sig stundtals utanför. Han funderar mycket på att han inte bidrar till flockens välbefinnande på samma sätt som de andra i flocken. Han är ingen vidare jägare och dålig på att märka när fiender analkas. Till sist finner Romotjka en lösning på hur han också ska kunna bidra till flockens välbefinnande. Han gör sig verktyg som han kan använda vid jakt och han kan dessutom jaga på andra områden en de andra i flocken som tex i tunnelbanan.

En dag kommer Mamotjka hem med en ny pojke, en baby. Den nya pojken tas också med i hundgemenskapen. Pojken blir än bättre på att vara hund än Romotjka eftersom han blev en del av flocken vid en tidigare ålder. Pojken hittas dock av myndigheterna och placeras på ett hem för utsatta barn. Romotjka saknar sin förlorade ”bror”, söker upp honom på barnhemmet.

Omdöme

Hundpojken är en mycket gripande roman, som blir än mer gripande när man tänker på att sådanna här historier händer i verkligheten. Som läsare kan man inte låta bli att uppröras (och så mycket mer än så) när man inser hur barn lämnas vind för våg och får klara sig själva trots mycket ringa ålder. Att barn lämnas att klara sig själv är ingen ovanlighet i många delar av världen och som förälder känns det helt oförklarligt och oförlåtligt. Men så har jag inte heller levt under de förhållanden som dessa föräldrar gjort.

Boken är välskriven och berättelsen är så levande. Jag är imponerad över hur trovärdigt hunbeteendet och hundtankarna beskrivs. Författarinnan verkar väl insatt i hundars psyke och boken får mig att tänka en hel del på hur min egen hund fungerar.

Hornung beskriver inte bara den enskilde hundens psyke utan jag är imponerad över hur hon beskriver hundflockens sociala mönster och  hundarnas överlevnadsstrategier. Med andra ord ger Hornung en trovärdig bild av livet i den udda familjen med hundar och barn.

Kort och gott är Hundpojeken en riktigt stor läsupplevelse och det är definitivt en bok som ger många tankar efter avslutad läsning.

Uppläsning

Jonas Malmsjö gör en superb uppläsning. Det kan inte alls vara lätt att läsa en text som främst skildrar hur en hund tänker. Även om hunden egentligen är människa så är det hundtankar som ockuperar Romotjkas huvud.

Jag vet inte hur Jonas Malmsjö gör men han lycks få texten att kännas trovärdig och genuin.

Handling

Himmel över London är en mycket annorlunda historia och det är nästan omöjligt att beskriva handlingen utan att ge ledtrådar till var historian/historierna är på väg. Baksidetexten på boken säger nästan ingenting. Det är mest en massa frågor.

Det jag kan berätta är att större delen av boken utspelar sig i London, men tiden varierar. Ibland är det nutid, ibland är det 60-tal och ibland är det ett ännu längre tillbaks.

Boken har många spår. Vi får följa en spionhistoria som är uppblandad med en kärlekshistoria. Ett annat spår är att vi får följa en författare under tiden han skriver en bok. Och ett tredje spår är en middag på en restaurang där en döende mångmiljonär har samlat ett antal människor och de flesta av dem hoppas att de ska bli arvingar.

Omdöme

Det är ett vackert språk och Himmel över London är välformulerad. Med andra ord så levererar Nesser den språkliga delen, vilket han brukar göra.

Denna gång har Nesser gjort berättelsen lite mer avancerad med texter och metatexter. Jag har inte läst allt för många böcker i kategorin med metatexter med det blir rätt raffinerat. Texternas nivåskillnader skulle kunna göra att det blir lite svårt att hänga med men jag tycker ändå att det fungerar rätt bra.

Nesser imponerar med porträtteringen av karaktärerna. Dom är slående och mycket övertygande. Karaktärerna känns verkliga och levande.

Nesser släpper fram historien stötvis vilket är ett kul sätt att presentera en historia på. Tyvärr blir det ibland lite för långt mellan stegen frammåt i historien vilket gör att boken tappar tempo. Men den är ändå spännande.

Himmel över London är nog ingen lämplig bok om man är en ovan ljudbokslyssnare. Jag tror det blir snurrigt med både tidshoppen och blandningen mellan texter och metatexter.

Trots att boken är lite för tjock och väl tillkrånglad kan jag inte låta bli att bli imponerad.

Uppläsning

Himmel över London är en författaruppläst ljudbok. Håkan Nesser fungerar riktigt bra som uppläsare och jag tror att det är en fördel att han läser sin egen bok. Annars kanske det lätt hade blivit än mer komplext och snurrigt.