Det kalla landet

2 Kommentarer

Författare: Inger Frimansson Kategori: thriller
Förlag:  Norstedts förlag Utgiven: 2011
Uppläsare: Gunnel Fred Lyssnar tid: ca  11 timmar
Betyg boken: 1 Betyg uppläsning: 2-

Handling

Maria Strandberg blir orolig när hennes syster Ingrid försvunnit. Hon ringer polisen men det är ingen som tar henne riktigt på allvar. Senare hittas Ingrid inlåst under ett källargolv hos en galen kvinna vid namnet Rose. Rose har kidnappat Ingrid och hon håller Ingrid fången en hel vecka innan det hela uppdagas.

Maria har väldigt svårt att hantera det hemska som hänt hennes syster. Hon vet inte hur hon ska hon behandla sin syster som nu är helt förändrad efter kidnappningen. Maria skräms av sina tankar på hämnd och vedergällning. Hur kan hon, en vanlig hemmafru och nybliven farmor, tänka så hemska tankar.

Av en tillfällighet slår Maria på tv:en och där får hon höra talas om voodoodrottningen Marie Laveau som levde i New Orleans under 1800-talet. Enligt sägnen kan man få sina önskningar uppfyllda vild Marie Laveaus grav. Maria känner en stark koppling till denna voodookvinna och hon bestämmer sig för att ta med sig Ingrid på en resa till graven för att önska hämnd på Rose.

Omdöme

Jag har tidigare läst Inger Frimanssons bok Råttfångaren som också är föregångaren till denna bok. Jag tyckte inte alls om Råttfångaren. Den kändes bara obehaglig, deprimerande och tråkig. Med tanke på det så vet inte riktigt varför jag ens gav mig på fortsättningen men det blev bara så.

Dessvärre tycker jag nog att Det kalla landet är precis  lika tråkig och deprimerande som föregångaren. Boken tilltalar mig faktiskt inte alls.

I Det kalla landet lyckas dessutom inte författaren att skriva lika obehaglig och otäckt som i föregångaren vilket jag nog tror är tanken. Så boken har inte samma nervkittlande känsla.

Som ni säkert förstår blir mitt betyg på boken inte vidare högt. Jag tycker faktiskt att boken är ett riktigt bottennapp så den får betyg 1.

Uppläsning

Jag gillar Gunnel Freds lite hesa röst men som uppläsare till denna bok fungerar det mindre bra.

Gunnel läser flera av kvinno-rösterna med en väldigt ljus röst vilket nästan blir bäbis-likt och det gör att det blir svårt att ta uppläsningen på allvar. Det blir konstigt med vuxna kvinnor som har ett röstläge som är mer likt en fyraårings. Bäbisrösterna gör att det känns som uppläsaren nästan fördummar kvinnorna i boken vilket jag hoppas inte alls är tanken.

2 Kommentarer (Skriv en?)

  1. Monika
    Sep 04, 2011 @ 18:41:03

    Oj, det här är nog det första negativa jag läst om Inger Frimansson. Jag har bara Råttfångaren hemma och kanske ska jag vänta med att köpa Det kalla landet tills den första är läst. Så slipper jag köpa grisen i säcken :)

  2. Pia
    Sep 04, 2011 @ 20:48:20

    Ja, jag vet att Inger Frimansson har fått bra kritik för sina böcker. Men smaken är ju som … jag du vet :-) . Och av någon anledning tilltalar hon inte mig.

    Blir intressant att se vad du tycker när du läst Råttfångerskan! Jag önskar dig trevlig läsning.

Skriv en kommentar