RSSDet goda inom dig
Sep 19
Roman Betyg 2, Bonnier Audio, Linda Olsson, ljudbok, recension 6 Kommentarer
| Författare: Linda Olsson | Kategori: Roman |
| Förlag: Bonnier Audio | Utgiven: 2011 |
| Uppläsare: Linda Olsson | Lyssnartid: ca 6 timmar |
| Betyg boken: 2+ | Betyg uppläsning: 3 |
Handling
Marion Flint bor i ett litet hus vid kusten i Nya Zeeland. Marion jobbar deltid som läkare i den närliggande byn och på övrig tid jobbar hon med att skapa tavlor av material som hon samlar längs stränderna.
Marion lever ett väldigt ensamt och avskilt liv men detta förändras då hon möter den lilla pojken Ika på stranden en dag. Ika säger inget men trots det uppstår en vänskap dem emellan. Varje torsdag dyker Ika upp och Marian bjuder på soppa.
Mötet med Ika väcker gamla minnet till liv hos Marion. Minnen som hon hållit dolda länge, kanske för länge. Marion börjar åter minnas sin barndom med sin morfar på Åland. Hon minns hur hon sedan fick flytta till Stockholm till sin mamma och hennes nya man.
Marion får en lillebror, Daniel, och hon älskar hon djupt. Mammans äktenskap blir allt mer våldsamt och slutar i katastrof och död. Marion och hennes lillebror adopteras bort på varsitt håll och har tappat kontakten tills de möts nu trettio år senare.
Omdöme
Jag är inget Linda Olsson-fans. Jag tyckte inte alls om Nu vill jag sjunga dig milda sånger från 2006 eller Sonat till Miriam från 2008. Båda dessa böcker har jag läst i vanlig bokform och jag tänkte att jag ska ge Olsson ytterligare en chans och denna gång i ljudboksformat. Min hemmaplan liksom, men tyvärr hjälpte inte det.
Boken är verkligen superseg och tråkig i starten och jag kämpar med näbbar och klor för att inte lägga den i från mig. Varför vet jag dock inte. Jag är nog rätt envis ibland men jag ville verkligen göra ett försök till eftersom Olsson blivit så hyllad för sina tidigare böcker.
Boken blir så småningom bättre och tempot blir något högre. Boken handlar om misshandlade barn och det går givetvis inte att läsa utan att bli berörd. Men trots det så når Olsson av någon anledning inte ända fram till mig. Vi är nog helt enkelt inte kompatibla :-).
Det goda inom dig är, precis som de tidigare böckerna, väldigt välskriven. Språket är målande, stillsamt och vackert.
Jag kan nog bara säga att har du gillat Olssons tidigare böcker så kommer du nog att gilla Det goda inom dig också men jag gjorde det som sagt inte.
Uppläsning
Linda Olsson läser Det goda inom dig och jag tycker att hon gör det bra. Hon läser på ett sätt som passar boken, stillsamt och lite melankoliskt.
Okt 18, 2011 @ 22:21:36
Jag har inte läst Linda Olssons tidigare böcker, men har varit nyfiken på henne för att hon hajpats och hajpats.
Nyligen lyssnade jag på Det goda inom dig, eller rättare sagt på en cd.skiva. Sen la jag av. Berättelsen engagerade inte en enda gång, jag ville inte veta mer. Ibland kan en text vara så välskriven att den blir slätstruken.
När jag läser gonattsagor för barn läser jag neutralt och oengagerat för att de ska somna. Inget ”och vad tror ni hände DÅ?!” Fungkar varje gång. Precis så läste Linda O. Si himla oengagerat att jag mina öron skrumpnade.
Nej. Linda O är inte för mig heller. Nu vet jag det.
Okt 19, 2011 @ 20:53:35
Då är vi överens du och jag
.
”Det goda inom dig” var extremt tråkig att lyssna till och Linda Olsson kommer nog aldrig bli en av våra favoritförfattare.
Dec 01, 2011 @ 22:48:42
Ibland blir jag frestad att citera Håkan Nesser. Inte hans skönlitteratur, men hans frustration över recensioner: ‘Är det du som inte kan läsa, eller jag som inte kan skriva?’. Och ge mig in på det dödfödda projektet att svara på en recension. Nu ger jag efter för frestelsen:
Det är inte det att en del läsare – självklart – inte gillar det jag skriver. Det har jag inget problem med alls. Men man undrar ibland varför de skriver recensioner. När de tycks veta på förhand vad de kommer att tycka. Att en författare och hans eller hennes böcker är ‘hajpade’, t.ex. och därmed dömda. När de överhuvudtaget inte analyserar innehållet, bara ägnar sig åt ett torftig och illa motiverat tyckande.
Är det nåt svenskt? För riktigt så är det inte i andra länder där mina böcker kommit ut. Där får man vara bara ett namn, författaren, en doldis, i stort sett. Och boken får stå för sig själv. Det är oerhört skönt. Det är sååå trist att vara en produkt, packad och klar och med innehållsdeklaration påklistrad. Ett med sina böcker. Så att självutnämnda recensenter på förhand ska veta vad de kommer att tycka. Liksom vara på det klara med i vilken hög de ska slänga boken. En recensent trodde sig veta att jag var diplomatbarn (så långt man kan komma från den arbetabakgrund söder om söder i Stockholm som jag kommer ifrån). Vad får de allt ifrån?
Sen undrar man ju hur ni kan rekommendera något ni inte själva gillar? Tala om patronising (för att använda mitt andra språk, jag hittar inte något lika bra svenskt ord). Ett överlägset bläh, och sedan en rekommendation till dem med sämre smak. Mjae. Det tycker jag är en riktigt dålig, illa skriven recension.
Med vänlig hälsning
Linda Olsson, från Auckland där solen skiner och min nya bok ligger tvåa på försäljningslistorna. Med finfina recensioner.
Dec 02, 2011 @ 22:32:28
Jag känner mig riktigt smickrad att du hittat till min blogg och dessutom tagit dig tiden att skriva en kommentar.
Jag är precis det du kallar mig, en självutnämnd kritiker, som inte har någon slags litteraturkunskapsutbildning. Jag är en en glad amatör som älskar att läsa böcker och jag har valt att dela med mig vad jag tycker om dessa här på bloggen.
Jag får gratulera till framgångarna med din nya bok och de fina recensionerna den har fått och jag önskar dig god lycka framöver.
Med vänliga hälsningar
Pia