Bokbrus

Handling

Sommarhuset är Anna Fredrikssons debutroman. Trots att det är Fredrikssons debutroman så har hon lång erfarenhet av att skriva. Hon har bland annat skrivit manus för både TV och film.

Eva är äldst i en syskonskara på tre. Hon har nog aldrig känt sig riktigt nära varken sin bror eller syster. Efter en konflikt för många år sedan har Eva inte haft någon kontakt med syskonen alls. Hon har knappt ägnat dom en tanke på många år men när deras mamma plötsligt dör måste hon åter träffa Anders och Maja vid begravningen.

Det är Eva som sköter allt kring begravningen och det är hon som börjar städa ur mammans sommarhus. När syskonen träffas vid begravningen står de som främlingar inför varandra. En av de få saker som sägs syskonen emellan är att Anders tycker att de omgående ska bestämma tid hos advokat för arvsskifte.

När Eva dyker upp hos advokaten så har hon ingen aning om vilken arvstvist som nu kommer att dras igång. Mamman har lovat Eva sommarhuset eftersom det är hon som varit där varje sommar och det är hon som har hjälpt till att sköta det. Dock finns det inga papper vad det gäller arvet och sommarhuset på en ö i Skärgården. Maja och Anders vill definitivt sälja och dom har redan pratat ihop sig inför mötet med advokaten.

För att komma undan ett tag och för att fundera på hur hon ska göra för att få sommarhuset flyr Eva dit ut. Men efter ett par dagar dyker Anders och Maja upp med sina familjer för att förbereda huset för försäljning. Situationen är som bäddad för en fler konflikter.

Omdöme

Anna Fredriksson har på ett insiktsfullt sätt skildrat ett familjedrama som utspelar sig efter ett dödsfall i familjen och efterföljande arvstvist. I verkligheten är det ingen ovanlighet att denna typ av tvister uppstår. Det händer ju faktiskt ganska ofta även i familjer där syskonen varit sams innan arvskiftet.

Författaren kommer mest till sin fördel i relationsbeskrivningarna. Dom är  målande, träffande och trovärdiga.

Det finns två saker som jag stör mig på när jag läser boken. Det första är att Eva är så naiv att hon inte tror att det ska bli en konflikt vid arvsskiftet. Det har jag väldigt svårt att förstå. Det  känns ju ganska troligt med en stor konflikt med tanke på tidigare osämja.

Det andra är att jag inte är helt nöjd till förklaringen till varför syskonen är osams och varför Eva brutit kontakten med sina syskon. Det förklaras delvis men inte helt. Jag är väldigt nyfiken på vad som hänt tidigare mellan syskonen men jag får aldrig svar på mina frågor.

Jag tycker om att författaren inte tar Evas parti. Det finns två sidor av varje mynt och båda sidorna får komma till tals. Till en början är det Evas tankar och känslor som skildras men ju längre in i boken jag kommer ju mer får jag veta hur de andra syskonen tänker.

Tänk så tråkigt det är med osämja inom familjen. Vänskap och kärlek inom familjen borde vara en självklarhet men så är ju inte alltid fallet. Boken berör mig, vilket inte är så konstigt med tanke på ämnet. Boken har god potential men jag känner inte att boken når inte riktigt ända fram.

Uppläsning

Louise Reader är en ny uppläsare för mig. Jag tycker nog att hennes tempo är lite väl långsamt och stundtals känns uppläsningen nästan monoton. Då får jag verkligen anstränga mig för att lyssna. Det är så lätt att man slutar lyssna när röstläget blir monotont.

Precis som med Carolina Gynnings bok Laura – Flickan från havet har A nice noice spelat in en intervju av författaren efter bokens slut. Där diskuteras hur boken kom till och varför den blev som den blev. Författarintervjuer som bonusmaterial är en riktigt god idé. Att lyssna till hur författaren tänkt med boken ger verkligen ett mervärde.

Handling

Maria Strandberg blir orolig när hennes syster Ingrid försvunnit. Hon ringer polisen men det är ingen som tar henne riktigt på allvar. Senare hittas Ingrid inlåst under ett källargolv hos en galen kvinna vid namnet Rose. Rose har kidnappat Ingrid och hon håller Ingrid fången en hel vecka innan det hela uppdagas.

Maria har väldigt svårt att hantera det hemska som hänt hennes syster. Hon vet inte hur hon ska hon behandla sin syster som nu är helt förändrad efter kidnappningen. Maria skräms av sina tankar på hämnd och vedergällning. Hur kan hon, en vanlig hemmafru och nybliven farmor, tänka så hemska tankar.

Av en tillfällighet slår Maria på tv:en och där får hon höra talas om voodoodrottningen Marie Laveau som levde i New Orleans under 1800-talet. Enligt sägnen kan man få sina önskningar uppfyllda vild Marie Laveaus grav. Maria känner en stark koppling till denna voodookvinna och hon bestämmer sig för att ta med sig Ingrid på en resa till graven för att önska hämnd på Rose.

Omdöme

Jag har tidigare läst Inger Frimanssons bok Råttfångaren som också är föregångaren till denna bok. Jag tyckte inte alls om Råttfångaren. Den kändes bara obehaglig, deprimerande och tråkig. Med tanke på det så vet inte riktigt varför jag ens gav mig på fortsättningen men det blev bara så.

Dessvärre tycker jag nog att Det kalla landet är precis  lika tråkig och deprimerande som föregångaren. Boken tilltalar mig faktiskt inte alls.

I Det kalla landet lyckas dessutom inte författaren att skriva lika obehaglig och otäckt som i föregångaren vilket jag nog tror är tanken. Så boken har inte samma nervkittlande känsla.

Som ni säkert förstår blir mitt betyg på boken inte vidare högt. Jag tycker faktiskt att boken är ett riktigt bottennapp så den får betyg 1.

Uppläsning

Jag gillar Gunnel Freds lite hesa röst men som uppläsare till denna bok fungerar det mindre bra.

Gunnel läser flera av kvinno-rösterna med en väldigt ljus röst vilket nästan blir bäbis-likt och det gör att det blir svårt att ta uppläsningen på allvar. Det blir konstigt med vuxna kvinnor som har ett röstläge som är mer likt en fyraårings. Bäbisrösterna gör att det känns som uppläsaren nästan fördummar kvinnorna i boken vilket jag hoppas inte alls är tanken.

Handling

Porto Francos väktare är Ann Rosmans tredje bok i serien om Karin Adler.

Året är 1793 och en ung kvinna stiger i land i Marstrands hamn. Kvinnan har flytt från sin far som tänkt gifta bort henne med en man som hon endast känner avsky för. För att inte bli igenkänd har hon förklätt sig till man. På Marstrand träffar hon på både sjömän, handlare och brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Allt kvinnan önskar är att hon inte blir igenkänd och att hon slipper skickas tillbaka till sin far och sin blivande make.

På en ö i närheten av Marstrand, Klöverön, hittas 220 år senare ett lik i Gamle Mosse. Till en början tror de som hittar liket och polisen att kroppen är ny. Karin Adler kopplas in för att undersöka fallet och ganska snart inser hon att kroppen legat i mossen länge. När det gräver upp liket i sin helhet ser de att det är en kvinna och hon har ett litet spädbarn i sin famn. På grund av kroppens ålder är detta inte ett fall för polisen men Karin har svårt att släppa frågan på vem kvinnan och barnet är och hur har de hamnat i mossen.

Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

Omdöme

Jag har tidigare läst Fyrmästarens dotter och Själakistan. Jag har haft stor behållning av båda böckerna och så är fallet även denna gång. Jag tycker nog att Porto Francos väktare är den bästa hittills i serien om Karin Adler. Jag har i tidigare böcker tyckt att intrigen varit väl tillkrånglad och motiven har varit lite svåra att köpa. Denna gång lyckas författaren bättre. Boken är inte lika tillkrånglad och motiven känns mer trovärdiga.

Boken är lättläst och författarens berättarglädje lyser igenom vilket också smittar av sig på mig som läsare. Boken är välskriven och jag tycker att språket är bättre och säkrare än i många svenska deckare. Författaren väver samman dåtid och nutid på ett spännande sätt.

Det historiska perspektivet har fått ta än mer plats i tredje boken vilket passar mig. Det skulle vara riktigt kul att läsa en rent historisk roman av Rosman. Jag tror att det skulle bli riktigt bra eftersom författaren gör ett bra arbete i sin historiska efterforskning.

Uppläsning

Mirja Turstedt läser på ett sådant sätt att hennes olika nyanser i rösten ger extra liv åt berättelsen. Turstedt växlar tempo som även det gör lyssnandet till en njutning.

Som ljudbokslyssnare får man efter bokens slut höra en intervju av författaren där de diskuterar boken. En liten extra bonus så att säga .