Bokbrus

Handling

Denna gång har Arne Dahl lämnat A-gruppen och Viskleken är den första delen i en planerad kvartett. Denna  nya serien handlar om den sameuropeiska polisstyrkan Opcop, där några medlemmar av den gamla A-gruppen ingår.

Den nystartade, sameuropeiska polisstyrkan Opcop har sitt säte i Haag. Det är en hemlig, operativ enhet inom Europol som leds av Paul Hjelm. Gruppen startas för att motarbeta den nya internationella brottsligheten i det nu öppna Europa, med öppnare gränser.

Ett lik  påträffas utanför London. Kroppen har arrangerats i en bisarr ställning och för att behålla ställningen har vissa kroppsdelar limmats ihop. I kroppen hittas ett meddelande som riktas till Opcop-gruppen trots att ingen borde veta att de ens existerar. Någonstans finns det en läcka men var och vem? Detta mord hamnar givetvis på Opcops bord.

Flera underliga händelser sker runt om i Världen och på något sätt tycks de hänga ihop. Bland annat mordhotas en möbelföretagare av italienska maffian, de anställda på en Kinesisk möbelfabrik är sjuka och på ett toppmöte i London sluddrar en döende man en märklig fras på kinesiska i Arto Söderstedts öra. Arto jobbar även han på Opcop.  Att det just blev Artos öra är nog en tillfällighet. Egentligen ville mannen föra fram sitt budskap till Barack Obama som är på toppmötet.

På något sätt tycks alla dessa händelser hänga ihop men hur? Det är upp till Opcop att hitta svaret på den frågan.

Omdöme

Jag har inte läst så många Arne Dahl böcker tidigare men de jag har läst handlar alla om A-gruppen. Tyvärr läste jag  Dödsmässa, Mörkertal och Efterskall innan jag startade Bokbrus så inga recensioner finns.

Viskleken är en spännande och lite bisarrt bok. Den har en invecklad men skickligt sammansatt intrig. Boken behandlar aktuella ämnen som globaliseringen och så även internationell kriminalitet.

Tempot i boken är relativt hög och trådarna är många. Kanske lite för många men boken är ändå en bladvändare. Jag vill verkligen veta hur alla trådar hänger i hop.

På ett sätt är det lite synd att Arne Dahl inte lämnat A-gruppen helt bakom sig. Det hade varit skoj att lära känna lite nya människor. Samtidigt kan författaren koncentrera sig mer på att presentera gruppen Opcop än individerna vilket inte är helt fel.

Jag gillar Dahls sätt att skriva och hans rika språk. Jag tycker också om att han inte dumförklarar sina läsare vilket jag tycker förekommer i en del andra svenska kriminalare. Dessutom är omslaget till boken riktigt snyggt.

Samantaget är Viskleken en läsvärd bok och jag undrar var Arne Dahl ska ta sitt Opcop-gäng på för äventyr nästa gång.

Uppläsning

Jag gillar Johan Rabeaus . Han är en av mina favorituppläsare. Denna gång är uppläsningen lika bra. Men det har nog mer med mixningen att göra än Rabaeus.

Jag stör mig nämligen på att ljudnivån ändras hela tiden. Ena stunden är ljudnivån som en viskning och nästa som ett skrik.  När jag lyssnar på boken  får jag höja och sänka volymen om vart annat. En riktigt miss tycker jag. Jag har aldrig upplevt att ljudnivån varierat så mycket i någon ljudbok tidigare och då har jag ändå lyssnat på en hel del ljudböcker.