Bokbrus

Handling

Bluffen är den första delen i en trilogi om journalisten Berit Hård.

Berit Hård jobbar på en skvallertidning och har nu i uppdrag att övervaka bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Under en boksignering trillar Jan Guillou ihop och av en ren tillfällighet har Berit fått både bilder och en filmsnutt på händelsen. Polisen tror att Guillou blivit utsatt för ett mordförsök och stänger dörrarna för att behålla alla besökare kvar på mässan för att utreda vad som hänt.

Medan Berit väntar på att komma ut träffar hon Leif GW Persson. Dom talas vid och Berit berättar att han har några bilder på händelsen. GW berättar för en kvällstidningsreporter om Berits bilder och Berit säljer bilderna till kvällstidningen anonymt för 100 000 kr. GW tycker att han borde få del av pengarna eftersom ha initierat försäljningen men det tycker inte Berit.

En tid senare kontaktar GW Berit. Berit har precis blivit av med jobbet på skvallertidningen och när GW erbjuder henne ett inofficiellt jobb.  GW vill att Berit ska ta reda på vad det är som författaren Unni Drougge skriver om i sin kommande bok. Han är rädd att boken kommer att handla om honom. Efter en del funderande tar Berit jobbet.

Berit har helt struntat i att titta på filmsnutten från mordförsöket på Guillou men en dag tar hon fram minnesstickan med filmen. När Berit tittar på filmen gör hon en mycket chockerande upptäckt.

Omdöme

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Unni Drougge så Bluffen fick bli min första unni-bok.

Jag hade inga stora förväntningar på boken. Jag hade ingen aning om vad den handlade om när jag började läsa. Jag hade förmodligen aldrig läst boken om det inte varit så att jag fått boken som recensionsex.

Jag blir fundersam när Jan Guillou och Leif GW Persson dyker upp i boken. Jag är rädd för att det bara ska bli ett smutsskastande och sandlådenivå men jag tycker som tur är att så inte är fallet. Visst får Guillou och Persson en och annan känga men det borde dom kunna ta. Även Drougge själv dyker vilket är lite underligt men också komiskt.

Jag tycker mycket om Drougges raka och klara språkbruk. Det passar både Berit och intrigen. I Bluffen kritiserar Drougge det maktstyrda mediasverige. Hon skildrar också hur trångt det kan vara att slå sig in på denna marknad.

Berit är verkligen en annorlunda huvudkaraktär. Hon är ganska lat, envis, ofta otrevlig, mullig och kort. Dessutom har hon en pyton som husdjur. Jag tycker att författaren håller balansen med Berit. Det är lätt att det bara blir fånigt när man gör en anti-hjälte men jag tycker att det fungerar. Det går faktiskt inte att motstå att gilla Berit även om det ibland bär mig emot.

Boken är satirisk, underhållande och riktigt rolig. Det ska bli väldigt spännande att se vad nästa bok i serien kommer att handla om. Jag ser fram emot den.

Uppläsning

Katarina Ewerlöf är som jag skrivit många gånger tidigare en favorit. Denna gång blir jag djupt imponerad av Ewerlöfs sätt att läsa rösterna till karaktärerna. Det är ju röster som faktiskt finns i verkligheten. Det kan inte tillhöra vanligheterna i uppläsarjobbet att göra flera verkliga röster. Katarinas  GW-röst är riktigt träffande och det får mig att fnissa vid flera tillfällen.