Bokbrus

Handling

Livet deluxe tar vid där Aldrig fucka upp slutar. Vi får återse både JW och  Jorge men vi får också träffa nya bekanta så som Natalie Kranjic .

JW har snart suttit av sitt straff. Polisen misstänker dock att JW fortsatt sin kriminella bana inne på anstalten. De tror att han ägnar sig åt att pengatvätt. För att ta reda på hur JW gör för att tvätta pengarna får kriminalinspektör Martin Hägerström i uppdrag att ta sig så nära JW som möjligt. Detta närmande ska dock ske inofficiellt så Martin får officiellt sparken från sitt arbete inom polisen för en påhittad misshandel. Därefter tar han jobb på den anstalt där JW sitter. Nu gäller det för Martin att övertyga JW att han är att lita på.

Jorge har försökt att leva på rätt sida om lagen. Han har den senaste tiden drivit ett Café. Men Jorge trivs inte med Svensson-livet. Dessutom ger caféverksamheten alldeles för lite pengar. Hans älskade syster Paula har fått sparken och han vill kunna hjälpa henne och hennes son ekonomiskt. Jorges tanke är att han ska göra ett jobb till, ett sista jobb som ska göra honom ekonomiskt oberoende för framtiden. Jorge satsar nämligen stort, på ett värdetransportsrån. Nu gäller det att hitta kompanjoner som är att lita på.

Natalie Kranjics liv består av juridikstudier, resor, dyra krogbesök och shopping. Pengarna står hennes pappa,juggemaffiabossen Radovan Kranjic. Natalies okomplicerade liv ändras när hoten mot hennes far blir allt mer påtagliga. Deras hem blir mer av ett fort men dessvärre kommer fienden ändå åt Radovan och han skjuts på öppen gata. Dock träffar inte skytten som han tänkt och Radovan överlever. Radovan inser att han måste fundera på vem som ska ta över om han oturligt nog skulle dö.

Omdöme

Livet deluxe är den sista, fristående delen i Jens Lapidus trilogi. Jag har tidigare läst både Snabba cash och Aldrig fucka upp. Första boken Snabba cash var en riktig läsupplevelse. Det var något nytt och påminde inte om något annat jag läst tidigare. Intrigen var spännande och är lysande berättad. Aldrig fucka upp var en helt okej bok men den var inte lika spännande och intrigen inte lika nytänkande.  Med Livet deluxe är Lapidus tillbaka på nästan samma nivå som i första boken.

Livet deluxe är skriven med ett varierat språk med staccato känsla. När jag diskuterar boken med min make så kommenterade han att det är intressant hur författaren byter språk beroende på vem texten handlar om just nu. Är det J.W. som för tillfället är i fokus så är språket också JWs. Inte bara i dialogerna utan i hela texten. Jag hade inte reflekterat över detta men när jag tänkte efter kan jag bara hålla med.

Det finns många trådar i boken som korsar varandra, går isär och för att åter igen gå ihop. Boken har också många vändningar och alla är kanske inte så överaskande men det stör mig inte nämnvärt. Boken känns aningens för lång. Det är som om Lapidus vill lite för mycket.

Har du inte tidigare läst något av Lapidus har du ändå något att se fram emot. Och har du tyckt om Jens Lapidus  tidigare böcker kommer du säkert att gilla Livet deluxe också. Det gjorde jag .

Uppläsning

Jag tycker att Jonas Malmsjö är en bra uppläsare och han förtjänar verkligen den nominering han fick till Årets Taltrast 2010. Priset Årets taltrast vanns av Johan Rabaeus en uppläsare jag också uppskattar. Jag hoppas att Jonas Malmsjö återigen blir nominerad för det tycker jag att ahn förtjänar.

Handling

Bluffen är den första delen i en trilogi om journalisten Berit Hård.

Berit Hård jobbar på en skvallertidning och har nu i uppdrag att övervaka bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Under en boksignering trillar Jan Guillou ihop och av en ren tillfällighet har Berit fått både bilder och en filmsnutt på händelsen. Polisen tror att Guillou blivit utsatt för ett mordförsök och stänger dörrarna för att behålla alla besökare kvar på mässan för att utreda vad som hänt.

Medan Berit väntar på att komma ut träffar hon Leif GW Persson. Dom talas vid och Berit berättar att han har några bilder på händelsen. GW berättar för en kvällstidningsreporter om Berits bilder och Berit säljer bilderna till kvällstidningen anonymt för 100 000 kr. GW tycker att han borde få del av pengarna eftersom ha initierat försäljningen men det tycker inte Berit.

En tid senare kontaktar GW Berit. Berit har precis blivit av med jobbet på skvallertidningen och när GW erbjuder henne ett inofficiellt jobb.  GW vill att Berit ska ta reda på vad det är som författaren Unni Drougge skriver om i sin kommande bok. Han är rädd att boken kommer att handla om honom. Efter en del funderande tar Berit jobbet.

Berit har helt struntat i att titta på filmsnutten från mordförsöket på Guillou men en dag tar hon fram minnesstickan med filmen. När Berit tittar på filmen gör hon en mycket chockerande upptäckt.

Omdöme

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Unni Drougge så Bluffen fick bli min första unni-bok.

Jag hade inga stora förväntningar på boken. Jag hade ingen aning om vad den handlade om när jag började läsa. Jag hade förmodligen aldrig läst boken om det inte varit så att jag fått boken som recensionsex.

Jag blir fundersam när Jan Guillou och Leif GW Persson dyker upp i boken. Jag är rädd för att det bara ska bli ett smutsskastande och sandlådenivå men jag tycker som tur är att så inte är fallet. Visst får Guillou och Persson en och annan känga men det borde dom kunna ta. Även Drougge själv dyker vilket är lite underligt men också komiskt.

Jag tycker mycket om Drougges raka och klara språkbruk. Det passar både Berit och intrigen. I Bluffen kritiserar Drougge det maktstyrda mediasverige. Hon skildrar också hur trångt det kan vara att slå sig in på denna marknad.

Berit är verkligen en annorlunda huvudkaraktär. Hon är ganska lat, envis, ofta otrevlig, mullig och kort. Dessutom har hon en pyton som husdjur. Jag tycker att författaren håller balansen med Berit. Det är lätt att det bara blir fånigt när man gör en anti-hjälte men jag tycker att det fungerar. Det går faktiskt inte att motstå att gilla Berit även om det ibland bär mig emot.

Boken är satirisk, underhållande och riktigt rolig. Det ska bli väldigt spännande att se vad nästa bok i serien kommer att handla om. Jag ser fram emot den.

Uppläsning

Katarina Ewerlöf är som jag skrivit många gånger tidigare en favorit. Denna gång blir jag djupt imponerad av Ewerlöfs sätt att läsa rösterna till karaktärerna. Det är ju röster som faktiskt finns i verkligheten. Det kan inte tillhöra vanligheterna i uppläsarjobbet att göra flera verkliga röster. Katarinas  GW-röst är riktigt träffande och det får mig att fnissa vid flera tillfällen.

Handling

I Beate Grimsruds roman En dåre fri får vi träffa författaren och skaparen Eli. Eli lever med sina inneboende röster, Espen, Emil, Erik och prins Eugen. Espen är den som följt Eli längst. Han ”flyttade in” när Eli skulle delta i en skolpjäs. Eli fick spela prinsessa men Eli ville mycket hellre spela karaktären Espen. Hon ville så gärna spela Espen att hon delvis/periodvis blev Espen. De övriga rösterna har ”flyttat in” efter hand och de pockar alla på Elis uppmärksamhet.

Eli är uppvuxen i Norge men flyttar som ung till Sverige för att gå skrivarkurs. Efter kursen bestämmer sig Eli för att stanna i Sverige.

Eli är periodvis inlagd på psykiatrisk avdelning för att få hjälp med psykoser. När Eli är utskriven ägnar hon sig åt att gå skrivarkurs, skriva och filma. Eli får så småningom stor framgång som författare och filmare men få inser hur dåligt hon egentligen mår. Det dröjer väldigt länge innan Eli törs tala om för sin familj hur dåligt hon egentligen mår och att hon periodvis år inskriven.

Omdöme

Jag har länge velat läsa Beate Grimsruds En dåre fri men jag har dragit mig lite i rädsla om att den skulle vara för tung. Men För någon månad sen så kände jag mig mogen att ta mig an boken.

Det är verkligen en omtumlande och gripande läsning. Boken lämnar nog ingen läsare oberörd. Boken väcker verkligen känslor av förtvivlan för hur Eli har det och hur dåligt psykvården ofta fungerar.

Boken ger en, som jag upplever, trovärdig inblick i hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Grimsrud förmedlar hur det känns att ha flera röster som alla pockar på uppmärksamhet.

Ett intressant inslag i boken är att rösterna behåller den ålder Eli hade när rösten dök upp i hennes tankar. Så med andra ord är flertalet av Elis röster fortfarande barn när Eli själv är vuxen.

Grimsrud behärskar verkligen berättarkonsten. Hon når med all tydlighet fram med det hon vill ha sagt på ett gripande och engagerande sätt. Språket känns unikt och säreget. Grimsrud förtjänar 2011-års romanpris som hon tilldelades i somras.

Det är ungefär en månad sen jag läste boken men jag återkommer ofta till boken i tanken. Den berörde mig verkligen djupt.

Uppläsning

Julia Dufvenius är en ny men angenäm bekantskap för mig.

Dufvenius läser på ett sånt sätt att rösten nästan känns naken och bräcklig. Jag kanske inte skulle tänka på rösten som bräcklig i ett annat sammanhang men här känns den det. Läsesättet och tempot stämmer väl överens med bokens innehåll och känsla.

Handling

Adrenalin är första boken i en ny serie av Jeff Abbott. Serien handlar om CIA-agenten Sam Capra.

Sam Capras liv är precis allt han drömt om. Han och hans hustru Lucy jobbar båda för CIA. De bor i en lägenhet i London och Lucy är gravid i sjunde månaden.

Men en solig novembermorgon slås hela Sams liv i spillror. Sam sitter i ett möte på jobbet när plötsligt telefonen ringer. Eftersom Lucy väntar barn har han telefonen på trots mötet. Det är Lucy som ringer och säger att hon står utanför hans jobb och att Sam genast måste komma ner. Lucy säger att hon har något viktigt att berätta.

Lagom när Sam kommer ner till entrén ser han en bil köra iväg och i bilen sitter Lucy och en okänd man. Sam inser genast att Lucy inte följt med mannen frivilligt och han tar upp jakten på bilen till fots. Sam får ganska omgående ge upp jakten eftersom han är helt chanslös. Han vänder om och går tillbaka mot kontoret. När Sam nästan är framme exploderar en bomb på kontorsvåningen och alla mötesdeltagare dödas. Sam kastas omkull av explosionen och han slår sig så illa att han hamnar i koma.

När Sam vaknar upp befinner han sig i en fängelsecell. CIA  misstänker både Sam och Lucy för förräderi. Vore de inte förrädare borde dom inte klarat sig undan bomben. CIA antar att någon av Sam och Lucy placerat bomben på kontoret. Sam är villig att göra allt för att bevisa sin och Lucys oskuld. Men det finns många frågetecken. Hur ska Sam lyckas med att bevisa sin oskuld när han sitter fängslad? Var någonstans är Lucy och lever hon? Vad har hänt med barnet dom väntar? Och vem är mannen som fört bort Sams fru?

Omdöme

Jag har aldrig tidigare läst något av Jeff Abbott men jag har varit lite nyfiken på honom som författare. När Adrenalin fanns att låna som ljudbok på biblioteket så bokade jag den genast.

Adrenalin har, precis som titeln indikerar, ett högt tempo. Boken är en riktig bladvändare med spänning från fösta sidan ända till den sista sidan. Boken kan nästan jämföras med en thriller-film och kanske blir boken också film så småningom.

Boken är, precis som andra thriller-böcker, väldigt överdriven och konspiratorisk. Det blir lite för mycket av allt vilket gör att boken har låg trovärdighet. Dock stör det mig inte så mycket i just Adrenalin. Varför det inte stör mig vet jag inte riktigt. Kanske beror det på att jag rycks med i intrigen så pass snabbt att jag glömmer bort min skepsis.

Vill du läsa något spännande och lättläst så kan nog Adrenalin vara något för dig.

Uppläsning

Felix Engström är för mig en nykomling i ljudbokssamanhang och han gör ett riktigt bra första intryck. Felix har en behaglig röst att lyssna till och hans lite lagom släpiga och raspiga röst gör boken än mer nervkittlande. Felix Engström lyssnar jag gärna till igen.

Handling

Denna gång har Arne Dahl lämnat A-gruppen och Viskleken är den första delen i en planerad kvartett. Denna  nya serien handlar om den sameuropeiska polisstyrkan Opcop, där några medlemmar av den gamla A-gruppen ingår.

Den nystartade, sameuropeiska polisstyrkan Opcop har sitt säte i Haag. Det är en hemlig, operativ enhet inom Europol som leds av Paul Hjelm. Gruppen startas för att motarbeta den nya internationella brottsligheten i det nu öppna Europa, med öppnare gränser.

Ett lik  påträffas utanför London. Kroppen har arrangerats i en bisarr ställning och för att behålla ställningen har vissa kroppsdelar limmats ihop. I kroppen hittas ett meddelande som riktas till Opcop-gruppen trots att ingen borde veta att de ens existerar. Någonstans finns det en läcka men var och vem? Detta mord hamnar givetvis på Opcops bord.

Flera underliga händelser sker runt om i Världen och på något sätt tycks de hänga ihop. Bland annat mordhotas en möbelföretagare av italienska maffian, de anställda på en Kinesisk möbelfabrik är sjuka och på ett toppmöte i London sluddrar en döende man en märklig fras på kinesiska i Arto Söderstedts öra. Arto jobbar även han på Opcop.  Att det just blev Artos öra är nog en tillfällighet. Egentligen ville mannen föra fram sitt budskap till Barack Obama som är på toppmötet.

På något sätt tycks alla dessa händelser hänga ihop men hur? Det är upp till Opcop att hitta svaret på den frågan.

Omdöme

Jag har inte läst så många Arne Dahl böcker tidigare men de jag har läst handlar alla om A-gruppen. Tyvärr läste jag  Dödsmässa, Mörkertal och Efterskall innan jag startade Bokbrus så inga recensioner finns.

Viskleken är en spännande och lite bisarrt bok. Den har en invecklad men skickligt sammansatt intrig. Boken behandlar aktuella ämnen som globaliseringen och så även internationell kriminalitet.

Tempot i boken är relativt hög och trådarna är många. Kanske lite för många men boken är ändå en bladvändare. Jag vill verkligen veta hur alla trådar hänger i hop.

På ett sätt är det lite synd att Arne Dahl inte lämnat A-gruppen helt bakom sig. Det hade varit skoj att lära känna lite nya människor. Samtidigt kan författaren koncentrera sig mer på att presentera gruppen Opcop än individerna vilket inte är helt fel.

Jag gillar Dahls sätt att skriva och hans rika språk. Jag tycker också om att han inte dumförklarar sina läsare vilket jag tycker förekommer i en del andra svenska kriminalare. Dessutom är omslaget till boken riktigt snyggt.

Samantaget är Viskleken en läsvärd bok och jag undrar var Arne Dahl ska ta sitt Opcop-gäng på för äventyr nästa gång.

Uppläsning

Jag gillar Johan Rabeaus . Han är en av mina favorituppläsare. Denna gång är uppläsningen inte lika bra. Men det har nog mer med mixningen att göra än Rabaeus.

Jag stör mig nämligen på att ljudnivån ändras hela tiden. Ena stunden är ljudnivån som en viskning och nästa som ett skrik.  När jag lyssnar på boken  får jag höja och sänka volymen om vart annat. En riktigt miss tycker jag. Jag har aldrig upplevt att ljudnivån varierat så mycket i någon ljudbok tidigare och då har jag ändå lyssnat på en hel del ljudböcker.