Bokbrus

Handling

Spinnsidan är tredje boken av Marianne Cederwall om Mirjam & Hervor. Jag har tidigare läst både  Svinhugg och Svartvinter. Två böcker som jag funnit både charmiga och underhållande. De kan verkligen räknas som lättsam litteratur i dess bästa mening.

Mirjam och Hervor har återvänt till Kajpe Kviar för att få en lugn vår innan de far till USA. Men det blir inte som dom tänkt sig. De har fått nya grannar. I grannhuset har Kajsa flyttat in med sin fosterson Emanuel. Emanuel stryker om kring i gårdarna men säger inte mycket. Man kan nog säga att han nästan inte märks. Men Kajsa märks desto mer. Hon hörs, syns och utger sig dessutom att vara medium och häxa.

Ganska omgående inser Hervor och Mirjam att Emanuel inte har det så bra hos sin fostermor Kajsa. Men till en början vet dom inte hur illa det egentligen är ställt. Emanuel är både smutsig och hungrig där han smyger mellan gårdarna. Hervor avslöjar Kajsa som en bluff-häxa och ger henne smeknamnet Styggan. Mirjam och Hervor bestämmer sig för att  de ska ta itu med Styggan. Frågan är hur?

Mirjam bestämmer sig för att bejaka sina mediala förmågor och ger igen på Styggan på ett för henne beprövat sätt, nämligen affirmation. Hon tar sig också ann Bosse som behöver hjälp med sin fru. Bosse fru har slängts ut honom. Frun bor kvar i det stora huset innanför murarna i Visby medan Bosse får bo på vandrarhem. Frun har bilen, Bosse får springa. Frun ger Bosse veckopeng medan hon förfogar över hans pengar. Givetvis blir Mirjam upprörd när hon inser hur illa behandlad Bosse är och hon bestämmer sig för att inge Bosse självförtroende och stå upp för sig själv.

Omdöme

Det var ett kärt återseende att träffa Mirjam och Hervor igen. Jag har saknat dessa två damer. Som vanligt bjuder Marianne Cederwall på rolig, charmig och lättläst läsning. Jag får lite av samma känsla som jag fick vid högläsning som barn. Det där mysiga och magiska när man dras in i en saga som man vet ska sluta lyckligt, en känsla av förtjusning.

Jag gillar verkligen karaktärerna och miljöbeskrivningarna. Cederwall gör målande beskrivningar som ger både miljöer och karaktärer liv. Det är mysigt att läsa om Mirjam och Hervors starka vänskap,som för dom är så självklar. Alla förtjänar att ha sådana vänner.

Som alltid är det lite gött att läsa om när någon ger igen på någon som behandlat dom illa. Att någon helt plötsligt står  upp för sig själv vilket Bosse till sist gör med Mirjam stöd och hans fru får sig en riktig näsbränna.

Jag tycker att böckerna är som att se romantiska komedifilmer. När man sett klart så mår man gott och är glad men man minns inte så många detaljer.

Tempot är lite lägre i denna bok än de tidigare och kanske kan man börja uppleva böckerna som lite tjatiga eftersom dom påminner så starkt om varandra. Men jag har inte tröttnat än utan ser redan fram emot nästa bok.