Bokbrus

Handling

Jag har tidigare läst några av Anne B. Ragdes böcker men dock inte alla. Jag har läst bla  Berlinerpopplarna, en bok jag verkligen tyckte om.  Jag har även läst Arseniktornet som gavs ut i fjol och den fick då betyg 3.

Ingunn är en musikjournalist som närmar sig 40-strecket. Hon är livrädd för nära relationer och för att släppa någon riktigt nära. Ingunn är nästan panisk rädd för relationer. Däremot har hon stor aptit på engångsligg  och korta relationer utan några löften. Det är alltid Ingunn som gör slut. Det är bättre att förekomma än att förekommas. Ingunn reser mycket i jobbet och det är ett utmärkt tillfälle att träffa nya män. Hon vet precis vad hon ska och inte ska göra för att fånga männens intresse.

Ingunn har inga som helst tankar på att skaffa sig en seriös relation. Barn och giftermål finns inte ens på kartan. Hon trivs i sin ensamhet och med sin trygga, kontrollerade vardag. När hon hör väninnorna klaga över sina relationer så får Ingunn mer vatten på sin kvarn och hon blir än mer övertygad att långvariga relationer är överskattat.

En dag bestämmer Ingunn sig för att leva ett hälsosammare liv. Hon köper stavar och när hon för första gången ska prova sina stavar möter hon en sjuårig flicka och hennes pappa. Av någon anledning kan Ingunn inte glömma flickans pappa. Men hon vågar knappast erkänna för någon att hon finner mannen intressant på ett djupare plan. Inte ens för sig själv.

Omdöme

Jag får erkänna att jag hade ganska höga förväntningar på denna bok. Förväntningar som inte inbringades, tyvärr.

Nattönskningen är en kärleksroman som handlar om att våga göra andra val än de man gjort hittills. Att våga prova på något nytt och våga ge efter trots rädsla. Det är också en bok om att allt kan bli en rutin och vana. Ingunns vana är att träffa män och lämna dom.

Jag tror det är tänkt att boken skall vara underhållande och humoristisk men jag finner den endast tragisk och tråkig.

Språkmässigt märks det att Anne B. Ragde är en rutinerad författare. Uttrycka sig kan hon definitivt. Även karaktärsskildringarna är genomarbetade och träffande. Men trots de träffande karaktärsskildringen av Ingunn så saknar jag förklaringen till hennes beteende. Jag väntar och väntar men förklaringen kommer aldrig.

När jag läser boken så känner jag ingenting. Boken säger mig inget utan jag upplever den mest som klicheartad och tråkig. Jag är besviken helt enkelt.  Anne B. Ragde kan betydligt bättre än så här. Om Nattönskningen skulle ha varit min första Ragde-bok hade jag aldrig sett åt henne igen.

Eftersom jag tycker att boken trots allt är skriven med bra språk får boken en svag tvåa annars hade det nog blivit en etta.