Jun 20
PiaSpänning Anne Holt, Betyg 5, Even Holt, ljudbok, Piratförlaget, recension, Torsten Wahlund
Handling
Sara Zuckerman är en mycket erfaren och kunnig kardiolog. Hon gör dagligen avancerade hjärtoperationer och är specialist på att operera in hjärtstartare. Två dagar efter en operation dör helt oväntat en av hennes patienter. Till en början finns ingen logisk förklaring och kort därefter dör ytterligare en patient.
När Sara tillsammans med sin kollega analyserar datautskriften från hjärtstartaren på de två nu döda patienterna så ser dom inget konstigt. Men när kollegan går in och kollar i själva chipet i hjärtstartaren inser han att något inte stämmer. Hjärtstartarna är infekterad med något slags virus. Någon har medvetet förändrat koden i hjärtstartaren vilket har gjort att två patienter dött. Frågan om det skett fler dödsfall?
Sara bestämmer sig tillsammans med kollegan att undersöka det hela själva. De vill inte skapa mer oro än nödvändigt för de patienter som fått hjärtstartare.
Omdöme
Jag var lite fundersam på vad jag skulle tycka när Anne Holt tagit sig en medförfattare (något hon i och för sig gjort någon gång tidigare också). Jag var rädd att jag skulle bli besviken men det blev jag verkligen inte.
Flimmer har Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror, Even Holt, som är överläkare i kardiologi och civilingenjör vilket också avspeglar sig i historien. Evens kunskaper i ämnena hjärtmedicin och datakunskaper ger boken trovärdighet. Själv är jag civilingenjör i just datateknik vilket gör att jag blev positivt överaskad att det datatekniska delarna stämmer så pass bra med verkligheten. Något som inte alltid är fallet 
.
Boken innehåller en del faktabeskrivningar, medicinska, tekniska och ekonomiska, som kanske kan upplevas som tråkigt men som jag skriver ovan tycker jag bara att det ger boken trovärdighet.
Jag gillar huvudrollsinehavaren Sara Zuckerman. Hon är en mycket självständig kvinna med en stor dos humor. Men hon är också arrogant och inte alltid helt sympatisk. Ändå tar jag henne till mig direkt. Jag kan definitivt tänka mig att läsa fler böcker med henne som huvudkaraktär.
Jag håller helt med Eli på Eli läser och skriver att det är superskönt att slippa alkis-kommisarien med relationsproblem:
Flimmer är en deckare, eller kanske snarare en spänningsroman, som för en gångs skull är befriad från den alkoholiserade kommisarien jag är så trött på och istället presenterar två läkare i huvudrollen som likt två Robert Langdon inte vill koppla in polisen utan tänker lösa det själva. Det är befriande med lite annorlunda karaktärer i deckarhuvudroller och både Sara och hennes kompanjon Ola är sympatiska.
Jag tycker att karaktärerna i Flimmer är än mer levande än vad Anne Holts karaktärer brukar vara. Och ändå tycker jag att hennes karaktärsskildringar tidigare har varit bra.
Jag tycker att Anne och Even har fått ihop en riktigt spännande och annorlunda intrig. Intrigen är näst intill diabolisk. Boken är en riktig bladvändare (om man nu kan säga det om ljudböcker ) och jag stoppade Ipoden i öronen så fort jag hade chansen.
Jag kan varmt rekommendera Flimmer som sommarläsning.
Uppläsning
Torsten Wahlund är lika bra som alltid. Han fungerar som bäst till just spänningsromaner. Han lyfter böckernas spänningnivå än högre.
Jun 19
PiaDeckare Anna Jansson, Betyg 3, ljudbok, Maria Wern, Marie Richardson, Norstedt, recension
Handling
Alkemins eviga eld är Anna Jansson tolfte bok om kriminalkommisarie Maria Wern och hennes kollegor på Gotlandspolisen.
Glaskonstnären Justus Hartman har lagts in på sjukhus. När sjuksköterskan besöker hans rum på morgonen är han spårlöst försvunnen. Ingen vet var Justus tagit vägen. De ringer upp hans brorson Tomas Hartman för att höra om han vet var Justus tagit vägen. Tomas har inte träffat Justus på många år och har därför ingen aning om var han tagit vägen.
Tomas bestämmer sig ändå för att åka till sjukhuset för att titta närmare på sin farbrors försvinnande. När Tomas anländer får han veta att Justus lämnat sina benproteser kvar under sängen och det får Tomas att fundera om Justus verkligen lämnat sjukhuset självmant eller om han blivit bortförd. Ganska snart inser Tomas att hans farbror blivit bortförd.
Justus är alkemist och för många år sedan var han ledare i en sekt där han ledde sina lärlingar i både glasblåsning och alkemi. Nu vill någon ta del av hans kunskap innan han blir för gammal. Spåren leder till Kosta och Maria och Tomas åker dit för att undersaka saken noggrannare. De bor på Kosta Boda Art Hotel och när Maria tar ett morgondopp i hotellpoolen hittar hon ett lik i en glaskista på poolens botten. Maria anar en vag koppling mellan mordet och Justus försvinnande.
Omdöme
Jag har läst alla Anna Janssons böcker hittills men hon hör inte till en av mina favoritförfattare direkt. Hon är väldigt ojämn och ”flummar” ut för mycket i bland. Men i Alkemins eviga eld tycker jag att Jansson får ihop det ganska bra. Det är en riktigt spännande historia skriven i ett högt tempo. Språket flyter på bra och gestaltningen av karaktärerna är målande.
Intrigen är annorlunda vilket jag uppskattar. Den sticker ut bland de vanliga deckarintrigerna som finns i de flesta svenska deckare. Men ändå så är det något jag saknar för att ge boken ett högre betyg än tre. Jag har funderat en hel del på vad det kan vara men jag tror att jag saknar finnes och orginalitet.
Uppläsning
Jag tycker att Marie Richardson har en behaglig röst att lyssna på. Hon gör en bra uppläsning som känns naturlig.
Jun 18
PiaDeckare Betyg 3, Bonnier Audio, Katarina Ewerlöf, ljudbok, Mari Jungstedt, recension
Handling
Det fjärde offret är Mari Jungstedts nionde bok om kriminalkommisarie Anders Knutas.
En värdetransport rånas i den idylliska småstaden Klintehamn på Gotland. Rånarna flyr från platsen med motorcyklar. De har planerat rånet väl och gömmer sig efter rånet i ett ödetorp inte allt för långt ifrån Klintehamn.
Polisen hittar inte många ledtrådar efter rånet. Däremot lyckas journalisten Johan Berg hitta en äldre dam som sett det hela. Damen är helt övertygad om att en av rånarna var kvinna eftersom damen sett ett par stringtrosor sticka fram. Givetvis blir Knutas och hans kollegor intresserade av den information Johan hittat men Knutas blir också irriterad över att damen inte sökt upp polisen för att tala om det hon vet.
När polisen så småningom hittar fram till ödetorpet hittar dom en av rånarna brutalt mördad. De andra två rånarna syns inte till. Frågan är nu om den mördade mördats av sina rånarkollegor eller om någon annan är skyldig?
Den mördade mannen tillhör ett motorcyckelgäng och för att få fram mer information så försöker både polisen och Johan få fram mer information från motorcyckelklubben. Johan lyckas till en början bättre men för att försöka rentvå sin kamrat kontaktar motorcyckelgängets ledare till sist polisen.
Knutas och hans kollegor försöker hitta svaret på varför rånaren mördats i det förflutna. Frågan är om det är där svaren finns?
Omdöme
Jag har läst alla tidigare böcker av Mari Jungstedt. För två somrar sedan läste jag Den dubbla tystnaden och jag tyckte att det var perfekt sommarläsning. Därför lånade jag genast hennes tidigare böcker och plöjde dom under semestern. Några av böckerna har filmatiserats men jag har faktiskt inte sett dem. Jag kikar ganska lite på tv och har helt missat att de fanns tills jag började läsa på inför den här recensionen.
Mari Jungstedt skriver typiska svenska deckare med hög spänningsnivå och dom flesta böckerna har varit svåra att lägga ifrån sig. Jag tycker kvalitén varierat på böckerna och jag tycker inte att det är några fantastiska böcker. De känns ytliga och Jungstedt går inte in på djupet någonstans utan hon skrapar bara på ytan. Men de har alla varit ett behagligt tidsfördriv som passar på stranden.
Jag tycker att Det fjärde offret tillhör en av de bättre men bäst hittills tycker jag nog är Den dubbla tystnaden (2009). Det fjärde offret bygger på en bra story som känns relativt trovärdig och den innehåller många spännande och intressanta faktorer som rån, motorcyckelgäng, familjetragedier och missbruk. Dock saknar jag passion i Jungstedts berättande. Berättandet känns ganska slentrianmässigt.
Det som ger mest behållning tror jag är de delar av boken som skildrar Tereses tragiska uppväxt (jag vill inte gå in för mycket om vem hon är för då kanske jag avslöjar för mycket:-)).
Jag har som vanligt klurat lite på betyg. Hade boken skrivits med lite mer berättarglädje hade jag kanske gett boken en stark trea till svag fyra. Men nu får boken nöja sig med en trea.
Uppläsning
Katarina Ewerlöf hör till en av mina favorituppläsare och jag vet att jag inte är ensam om det. Som vanligt gör hon ett mycket bra jobb och hennes uppläsningar är alltid lika njutbara att lyssna till.
Jun 18
PiaAllmänt, Nyheter Iris Ljudbokspris
Då börjar det dra ihop sig för Iris Ljudbokspris igen. Det är tredje året som årets bästa ljudbok ska utses. Första året vann Per Olov Enquist med den självbiografiska boken Ett annat liv och förra årets pris gick till Jonas Jonasson och uppläsaren Björn Granath för ljudboken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
En jurry, som består av sju ljudboksälskare, har lyssnat igenom bidragen. I år har det varit 51 bidrag vilket är rekord hittills. Nu har jurryn nominerat sju av dessa till finalomgången.
Under sommaren lyssnar vinnarjurryn igenom de sju bidragen. I vinnarjurryn sitter bland annat tidningsdrottningen Amelia Adamo och författaren och historikern Herman Lindqvist. Vinnaren presenteras i höst på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.
De sju nominerade bidragen är:
Hittills har jag läst fem av sju av de nominerade och alla dom finns recenserade här på bokbrus. Unni Drougges Bluffen är på väg på posten så den kommer det en recension så snart jag läst färdigt. Av de böcker jag har läst är nog min favorit Mike Larssons rymliga hjärta och den jag tyckte minst om var nog den Augustprisvinnande boken Spill. Spill är vackert och finurligt skriven men jag tyckte att den var såå tråkig. Rapsbaggarna ger kanske inte ett bestående intryck men det var i alla fall roligare att läsa.
Jun 18
PiaChick-lit, Roman Betyg 3, Gun Olofsson, ljudbok, Marianne Cederwall, recension, Storyside, Susanne Alfengren
Handling
Spinnsidan är tredje boken av Marianne Cederwall om Mirjam & Hervor. Jag har tidigare läst både Svinhugg och Svartvinter. Två böcker som jag funnit både charmiga och underhållande. De kan verkligen räknas som lättsam litteratur i dess bästa mening.
Mirjam och Hervor har återvänt till Kajpe Kviar för att få en lugn vår innan de far till USA. Men det blir inte som dom tänkt sig. De har fått nya grannar. I grannhuset har Kajsa flyttat in med sin fosterson Emanuel. Emanuel stryker om kring i gårdarna men säger inte mycket. Man kan nog säga att han nästan inte märks. Men Kajsa märks desto mer. Hon hörs, syns och utger sig dessutom att vara medium och häxa.
Ganska omgående inser Hervor och Mirjam att Emanuel inte har det så bra hos sin fostermor Kajsa. Men till en början vet dom inte hur illa det egentligen är ställt. Emanuel är både smutsig och hungrig där han smyger mellan gårdarna. Hervor avslöjar Kajsa som en bluff-häxa och ger henne smeknamnet Styggan. Mirjam och Hervor bestämmer sig för att de ska ta itu med Styggan. Frågan är hur?
Mirjam bestämmer sig för att bejaka sina mediala förmågor och ger igen på Styggan på ett för henne beprövat sätt, nämligen affirmation. Hon tar sig också ann Bosse som behöver hjälp med sin fru. Bosse fru har slängts ut honom. Frun bor kvar i det stora huset innanför murarna i Visby medan Bosse får bo på vandrarhem. Frun har bilen, Bosse får springa. Frun ger Bosse veckopeng medan hon förfogar över hans pengar. Givetvis blir Mirjam upprörd när hon inser hur illa behandlad Bosse är och hon bestämmer sig för att inge Bosse självförtroende och stå upp för sig själv.
Omdöme
Det var ett kärt återseende att träffa Mirjam och Hervor igen. Jag har saknat dessa två damer. Som vanligt bjuder Marianne Cederwall på rolig, charmig och lättläst läsning. Jag får lite av samma känsla som jag fick vid högläsning som barn. Det där mysiga och magiska när man dras in i en saga som man vet ska sluta lyckligt, en känsla av förtjusning.
Jag gillar verkligen karaktärerna och miljöbeskrivningarna. Cederwall gör målande beskrivningar som ger både miljöer och karaktärer liv. Det är mysigt att läsa om Mirjam och Hervors starka vänskap,som för dom är så självklar. Alla förtjänar att ha sådana vänner.
Som alltid är det lite gött att läsa om när någon ger igen på någon som behandlat dom illa. Att någon helt plötsligt står upp för sig själv vilket Bosse till sist gör med Mirjam stöd och hans fru får sig en riktig näsbränna.
Jag tycker att böckerna är som att se romantiska komedifilmer. När man sett klart så mår man gott och är glad men man minns inte så många detaljer.
Tempot är lite lägre i denna bok än de tidigare och kanske kan man börja uppleva böckerna som lite tjatiga eftersom dom påminner så starkt om varandra. Men jag har inte tröttnat än utan ser redan fram emot nästa bok.
Uppläsning
Även denna gång är det Susanne Alfvengren som gör uppläsningen och Mirjams röst och Gun Olofsson läser Hervors röst. Med dessa två som uppläsare får man som ljudbokslyssnare ett stort mervärde. Uppläsarna ger verkligen liv åt damerna och berättelsen. Är man en ovan ljudbokslyssnare tror jag att Cederwalls böcker är bra böcker att börja med eftersom historien är lättsam och uppläsningen underhållande.
Jun 11
PiaChick-lit, Roman Anne B Ragde, Betyg 2, Bonnier Audio, ljudbok, recension, Sharon Dyall
Handling
Jag har tidigare läst några av Anne B. Ragdes böcker men dock inte alla. Jag har läst bla Berlinerpopplarna, en bok jag verkligen tyckte om. Jag har även läst Arseniktornet som gavs ut i fjol och den fick då betyg 3.
Ingunn är en musikjournalist som närmar sig 40-strecket. Hon är livrädd för nära relationer och för att släppa någon riktigt nära. Ingunn är nästan panisk rädd för relationer. Däremot har hon stor aptit på engångsligg och korta relationer utan några löften. Det är alltid Ingunn som gör slut. Det är bättre att förekomma än att förekommas. Ingunn reser mycket i jobbet och det är ett utmärkt tillfälle att träffa nya män. Hon vet precis vad hon ska och inte ska göra för att fånga männens intresse.
Ingunn har inga som helst tankar på att skaffa sig en seriös relation. Barn och giftermål finns inte ens på kartan. Hon trivs i sin ensamhet och med sin trygga, kontrollerade vardag. När hon hör väninnorna klaga över sina relationer så får Ingunn mer vatten på sin kvarn och hon blir än mer övertygad att långvariga relationer är överskattat.
En dag bestämmer Ingunn sig för att leva ett hälsosammare liv. Hon köper stavar och när hon för första gången ska prova sina stavar möter hon en sjuårig flicka och hennes pappa. Av någon anledning kan Ingunn inte glömma flickans pappa. Men hon vågar knappast erkänna för någon att hon finner mannen intressant på ett djupare plan. Inte ens för sig själv.
Omdöme
Jag får erkänna att jag hade ganska höga förväntningar på denna bok. Förväntningar som inte inbringades, tyvärr.
Nattönskningen är en kärleksroman som handlar om att våga göra andra val än de man gjort hittills. Att våga prova på något nytt och våga ge efter trots rädsla. Det är också en bok om att allt kan bli en rutin och vana. Ingunns vana är att träffa män och lämna dom.
Jag tror det är tänkt att boken skall vara underhållande och humoristisk men jag finner den endast tragisk och tråkig.
Språkmässigt märks det att Anne B. Ragde är en rutinerad författare. Uttrycka sig kan hon definitivt. Även karaktärsskildringarna är genomarbetade och träffande. Men trots de träffande karaktärsskildringen av Ingunn så saknar jag förklaringen till hennes beteende. Jag väntar och väntar men förklaringen kommer aldrig.
När jag läser boken så känner jag ingenting. Boken säger mig inget utan jag upplever den mest som klicheartad och tråkig. Jag är besviken helt enkelt. Anne B. Ragde kan betydligt bättre än så här. Om Nattönskningen skulle ha varit min första Ragde-bok hade jag aldrig sett åt henne igen.
Eftersom jag tycker att boken trots allt är skriven med bra språk får boken en svag tvåa annars hade det nog blivit en etta.
Uppläsning
Sharon Dyall gör en riktigt bra uppläsning. Hon är en ny uppläsare för mig men jag tycker att hon fungerar bra.
Jun 07
PiaHistorisk roman Betyg 3, Earbooks, Elisabet Nemert, ljudbok, Louise Raeder, recension
Handling
Jag har läst flera böcker av Elisabet Nemert tidigare, alla historiska romaner,och jag har funnit dom underhållande. När jag såg att hon kommit ut med en ny bok på biblioteket så bokade jag den genast.
Maria är en ung kvinna som i 1700-talets slut lever i en stugan på Edbergs slott i Sollentuna. Maria lever inte ett lätt liv. Hennes far är förman på Edsbergs och han styr sina anstälda och sin familj med järnhand. Han misshandlar både Mariaoch hennes mor när han tycker att de gjort något fel eller bara för att han har lust. I sviterna efter ett av faderns utbrott fick Maria en permanent skada i höften att hon för alltid är halt. För sin hälta hånas och häcklas hon av de jämnåriga.
Det som är ljuset i Marias liv är musiken. Maria får ärva sin morfars fiol och den förvarar hon och spelar hon på i hemlighet hemma hos granngumman. Av en tillfällighet får hon chans att visa sin musikaliska begåvning vid sockendansen. Den vanliga spelmannen dyker inte upp till dansen och Maria rycker in. Denna spelning öppnar många dörrar för Maria. Hon får gå lära hos en mycket välrenomerad musiker. Musiken tar Maria till Stockholm där hon får spela för Gustav III.
Omdöme
De böcker av Elisabet Nemerts som jag läst har varit lättlästa och intrigerna har varit lättsamma och enkla. Så hon skriver kanske inga litterära mästerverk men hennes vilja att förmedla kunskap om historien gör att böckerna ändå fångar mitt intresse.
Ljusets dotter är en klassisk kärlekshistoria i historisk tappning och den innehåller allt man kan tänka sig (och förvänta sig) i en kärleksroman i ”klassisk” kiosklitteratur-stil men förutom det historiska speglingarna så är också språket några snäpp vassare än kioskromanerna i allmänhet.
Utsatta, svaga människor som får upprättelse och så småningom ett mycket bättre liv är alltid lite gott att läsa om. Det känns så skönt att rättvisan segrar till sist.
Uppläsning
Louise Raeder är för mig en ny uppläsare. Jag tror inte att jag lyssnat till henne tidigare. Louise har en väldigt behaglig och rofylld röst att lyssna till. Tempot är kanske aningens lågt men ändå utan att det stör. Däremot känns det ibland lite teatraliskt och mjäkigt.
Jun 02
PiaDeckare Betyg 3, Bodil Mårtensson, HörOpp, Kjell "Coach" Bengtsson, ljudbok, recension
| Författare: Bodil Mårtensson |
Kategori: Deckare |
| Förlag: Hör Opp |
Utgiven: 2011 |
| Uppläsare: Kjell ”Coach” Bengtsson |
Lyssnar tid: ca 1o timmar |
| Betyg boken: 3 |
Betyg uppläsning: 3 |
Handling
Cuba Red är Bodil Mårtenssons sjätte bok om kriminalpolisen Joakim Hill och hans kollegor vid Helsingborgspolisen.
I förra boken levde Joakim Hill under dödshot. Toni Tong var mannen som fått kontraktet att ända polisens liv och han döms till fängelse för mordförsök. I denna boks början rymmer Toni Tong under en permission och hotet mot Joakim har aktualiserats. Hills chef, polismästare Runsten, är orolig för att Toni ska komma Hill för nära och bestämmer sig för att skicka Hill på ett specialuppdrag till USA. Hill får i uppdrag att föra hem en svensk man som ska få avtjäna sina sista år i svenskt fängelse.
Även Toni Tong far till USA utan att veta att Hill också är där. Tong ska hjälpa Cuba Red att fly från fängelse. Cuba är sprängexpert och Tong behöver Cubas hjälp till ett jobb hemma i Sverige. Dessvärre inser inte Toni hur farlig Cuba är. Cuba är än mer hänsynslös än Tong. Tongs plan är att bryta sig in hos Helsingborgspolisen för att kopiera kriminalregistret. Med hjälp av registret planerar Tong att handplocka lämpliga kumpaner till ett nytt organiserat, kriminellt gäng.
Omdöme
Bodil Mårtensson har en berättarglädje i sina böcker vilket lyfter böckerna. Böckerna känns trovärdiga eftersom jag upplever Mårtensson som påläst i det hon skriver om. Mårtensson har ett välformulerat språk även om jag uppfattar det som lite torrt och formellt. Jag gillar hennes miljöbeskrivningar om bland annat Helsingborg även om det är mindre av den varan i denna bok.
Tanken att en kriminell gör inbrott hos polisen för att stjäla polisens register är skrämmande. Framför allt när tanken är att bilda ett nytt kriminellt gäng fullt av handplockade specialister och utifrån det bilda ett nytt kriminellt gäng med specialkunskaper är skrämmande.
Cuba Red är skriven i högt tempo, boken är riktigt spännande och intrigen består av många trådar som vävs samman på ett lyckat sätt. Jag tror nog att Cuba Red är Mårtenssons bästa bok hittills (av dom jag läst). Den får en riktigt stark trea i betyg.
Uppläsning
Kjell ”Coach” Bengtsson har en behaglig röst att lyssna på och jag tycker att Bengtsson blir allt bättre. De första böckerna jag lyssnade på med Bengtsson som inläsare fann jag aningen för långsam men nu är tempot mer lagom.
RSS
