Bokbrus

Handling

Dolda djup är tredje delen i en serie om den excentriska hjältinnan Vera Stanhope. Dock är boken den första i serien som översatts till svenska. Även en tv-serie om Vera Stanhope är under inspelning av BBC.

Ann Cleeves är en välrenomerad deckarförfattare och hon har bland annat belönats med Duncan Lawrie Daggar Award för bästa brittiska kriminalroman samt nominerats till Martin Beck Award av Svenska Deckarakademin.

Julie Armstrong är en ensamstående tonårsförälder. En sen sommarkväll kommer Julie hem efter en kväll ute på puben och hon finner sin son död i badkaret. När polisen kallas dit fastställer dom att pojken var strypt innan han lades i badkaret. Med andra ord rör det sig mord och inte självmord vilket Julie först trott. Badkaret sonen hittades i var smyckat med blommor vilket polisen finner underligt. Vera Stanhope leder utredningen för mordet.

Några dagar senare hittas en kvinna mördad. Även kvinnan hittas i vatten men hon hittas i en vattensamling i en klippskreva. Vattnet är också denna gång fyllt av blommor. Givetvis inser Vera omgående ett samband mellan morden. Förutom de uppenbara likheterna finns det andra kopplingar mellan fallen. Bland annat finns det personer som känt båda offren.

Vera ger sig ut och förhör lokalbefolkningen. Hon får veta både det ena och det andra men ganska lite av informationen är egentligen intressant för utredningen. Den stora frågan är vem har något att vinna på att mörda en ung tonårspojke och en ung lärarpraktikant?

Omdöme

Ann Cleeves har skrivit många böcker tidigare men de flesta har inte översatts till svenska. Tidigare har endast fyra böcker översatts. Nämligen kvartetten om Jimmy Perez och  Shetlandsöarna. En serie som jag läst och uppskattat och bäst var nog den första i serien, Rött stoft. Med tanke på mina tidigare positiva upplevelser av Ann Cleeves så såg jag verkligen fram emot att läsa Dolda djup.

I Dolda djup får jag för första gången stifta bekantskap med den excentriska, medelålders och ensamstående kvinnan Vera Stanhope. Hon framstår som klumpig och ointelligent men skenet bedrar. Dock bekymrar det inte Vera att folk uppfattar henne så eftersom det underlättar för henne när hon förhör vittnen och misstänkta. Ingen känner sig hotad av henne utan de tror att de kan styra samtalet/förhöret precis som de vill men ack så fel de har.

Vera Stanhope är lite av en kvinnlig variant av den klassiska manliga polisen i kriminalromaner. Hon är lätt försupen, excentrisk, osocial och hon går sin egen väg. På ett sätt känns det lite uttjatat men samtidigt blir det lite komiskt eftersom Cleeves ändå har bytt kön på den typiske kriminalpolisen.

Ann Cleeves skildringar av karaktärerna känns lite ojämn. Jag tycker att offren, anhöriga och misstänkta skildras på ett bra och övertygande sätt. Däremot är skildringen av Vera Stanhope väldigt ytlig och hon väcker inte riktigt mitt intresse av att få veta mer om henne. Men kanske är det en medveten fokusering på de andra karaktärerna eftersom dom på ett sätt är viktigare än poliserna.

Språket är typiskt för kriminalromaner. Den har ett högt tempo och är historien är intelligent berättat.

Boken är riktigt spännande, en bladvändare. Dock tycker jag att upplösningen känns lite tråkigt. Varför jag känner så vet jag inte riktigt men samtidigt som jag finner upplösningen lite tråkig så känns den ändå trovärdig.