Bokbrus

Handling

Jag har inte läst något tidigare av Nicole Krauss men jag har givetvis inte missat hennes namn. Man kan väl verkligen påstå att Krauss poppat upp både här och där den senaste tiden för att promota sin nya bok, Det stora huset. Bland annat var hon med i Babel här om dagen.

Som läsare får vi följa flera olika karaktärer i olika delar av världen under olika tidsepoker. Det som knyter karaktärerna samman är ett gammal, enormt och ganska fult skrivbord.

Den första ägaren till skrivbordet som vi får träffa är den chilenska poeten Daniel. Han har skrivit flera av sina verk vid skrivbordet. När Daniel ska flytta från New York hem till Chile  ber han att få lämna sitt skrivbord kvar i Nadjas lägenhet för tillfället. Tanken är att Daniel ska komma tillbaka och hämta skrivbordet vid ett senare tillfälle. Daniel kommer dessvärre aldrig tillbaka. Han blir en av många som bara försvunnit under Pinochets regimen.

Även Nadja är författare och sittandes vid detta monstruösa skrivbord fungerar hennes skrivande riktigt bra. Hon är inspirerad och orden mer eller mindre flyter ur henne.

En dag, trettio år senare, så blir Nadja kontaktad av en ung kvinna som påstår att hon att Daniels dotter och att hon nu är här för att hämta hem skrivbordet. Givetvis låter Nadja dottern få skrivbordet men dessvärre inser Nadja att i och med skrivbordets försvinnande har hon mist sin förmåga att skapa  och hennes inspiration försvinner helt. Hennes tid som författare verkar vara över.

Omdöme

Det har som sagt pratas och skrivits en hel del om Nicole Krauss i allmänhet och hennes senaste bok i synnerhet den sista tiden. Både boken och författaren har blivit rosade av kritikerna. Och jag tror att den gått hem hos många läsare också.

Som läsare av boken gäller det att vara ordentligt vaken under läsningen. Boken innehåller flera trådar som utspelar sig i olika tidsperioder. I varje tidsperiod  representerar ”jaget” olika personer. Böcker som är skrivna på detta sätt är lite luriga att lyssna till eftersom stycken och kapiteluppdelningarna inte alltid är lika tydlig audioellt som det är i texten. Men är man bara koncentrerad när man lyssnar funkar det ändå att lyssna till Det stora huset.

Bokens fokus är att berätta om karaktärernas kriser i livet och de stunder som varit  avgörande för hur karaktärerna kommer att fortsätta leva sina liv. Boken känns lite melankolisk men ändå inte dyster.

Nicole Krauss skriver med ett  koncentrerat och vackert språk. Jag är imponerad hur författaren kan skriva så kompakt och långa meningar utan att texten känns  varken svårläst eller tillkrånglat.

Jag tycker att idén att bygga upp intrigen kring en möbel är lysande. Ett grepp som för mig är nytt och därför känns innovativt.

Dock tycker jag faktiskt att boken är lite långsam och näst intill tråkigt trots att upplägget är lysande och språker så vackert så därför får boken inte ett högre betyg än en trea trots allt.