Bokbrus

Handling

Änglavakt är Kristina Ohlssons tredje kriminalromanen i serien om Fredrika Bergman och hennes kollegor vid Stockholmspolisen. Första boken i serien, Askungar, utkom 2009 och efterföljaren Tusenskönor har belönats med Stabilopriset och den blev också nominerad till bästa svenska kriminalroman 2010.

I Midsommarkransen hittar en en man med hund ett resterna av en kropp. Mannen ringer genast polisen och det visar sig vara en ung kvinna som blivit styckad och sedan begravd för en tid sedan. Kvinnan identifieras senare som den försvunna Rebecca Trolle. Hon var en ung litteraturstudent som försvunnit för två år sedan.

För att säkra spår och annat fortsätter polisen gräva och medan Alex Recht och hans kollegor försöker förstå varför Rebecca mördats hittas ytterligare ett lik vid fyndplatsen. Detta lik har legat betydligt längre och frågan är om det är samma mördare eller om det finns något annat samband. Vidare utgrävningar gör att ett tredje offer hittas begravd på samma ställe och det verkar som mördaren kommit tillbaks till samma plats för att begrava och gömma sina offer.

Fredrika Bergman, Alex Recht och Peder Rydh utgör stommen i ett mycket instabilt utredningsteam. Alla har de privata problem som stör utredningen. Fredrikas värld rammar när hennes sambo dyker upp i utredningen. Hans namn finns antecknat i Rebeccas almanacka.  Trots detta får Fredrika vara kvar i utredningen men hon får givetvis inte delta i den del som rör Spencer. Det finns även en kvinna vars namn hela tiden dyker upp. Kvinnan är sedan många år stum. Hon bor på ett ålderdomshem och har tidigare varit en mycket omtalad barnboksförfattare som dömts för mord på sin ex-pojkvän.

Omdöme

Jag har läst den andra boken om Fredrika Bergman men jag har faktiskt inte läst Askungar. Något som jag verkligen borde göra eftersom jag tycker om Kristina Ohlssons sätt att skriva. Hon har verkligen flyt i texterna och hennes stora berättarglädje smittar av sig på mig som läsare.

Änglavakter håller en hög klass och den är ruskigt spännande. Jag tycker att både karaktärer och dialoger känns trovärdiga och övertygande.

I Änglavakter är det mycket fokus på karaktärernas trassliga privatliv. Tre av karaktärerna har stora personliga problem som påverkar utredningen. Antingen gillar man att det är mycket fokus på karaktärerna eller så gör man det inte. Jag gillar att komma karaktärerna nära så jag har inga problem med det utan ser det snarare som något positivt. Så länge inte utredningen tappas bort helt förstås och så är inte fallet med Kristina Ohlssons bok.

Jag tycker att Änglavakter är än vassare än Tusenskönor och jag ser verkligen fram emot nästa bok i serien.