Självrisk

4 Kommentarer

 

Författare: Elsebeth Egholm Kategori: Deckare
Förlag: B Wahlströms Utgiven: 2006
Uppläsare: Katarina Ewerlöf Lyssnar tid: ca 11 timmar
Betyg boken: 3 Betyg uppläsning: 4

Handling

 Självrisk är Elsebeth Egholms andra bok om journalisten Dicte Svendsen.

Elsebeth Egholm har jämförts med både Anne Holt och Liza Marklund. Personligen tycker jag (av de böcker jag har läst) att Anne Holt slår Egholm men Egholm slår i sin tur Marklund. Om man nu ska roa sig med att jämföra dom med varandra :-) .

Dickte Svendsen vaknar av ett konstigt ljud mitt i natten. Hon väcker pojkvännen Bo och de funderar en stund på vad det är som låter. Till sist inser de att grannens stall står i lågor. Dicte och Sören lyckas rädda flertalet av hästarna. Grannparet Karen och Sören är bortresta och Karens syster bor där för tillfället. När de undersöker bostads huset är det i ett enda kaos. Huset är helt tomt och Karen verkar vara spårlöst försvunnen.

Några dagar senare är Dictes tonårsdotter ute på promenad med hunden och då hittar hon en kvinnokropp vid den närliggande mossen. Karen är inte längre försvunnen utan hon är brutalt mördad.

Dicte blir både privat och yrkesmässigt engagerad i Karens mord. Till sist leder hennes engagemang till att även hon hotas. En dag får hon en snara i ett paket på posten.

Omdöme

Jag har tidigare läst två av Elsebeth Egholms böcker, Dolda fel och brister och Personskada. Vad jag vet inte dessa givits ut som ljudböcker utan jag har lyssnat på dom som talböcker istället. Jag tycker att Självrisk är bättre än första boken som känns mer extrem och overklig.

Som läsare kastas man direkt in i handlingen. Handlingen startar direkt på sidan ett. Boken avsaknar inte driv men tempot går i en behaglig lunk.

Jag är glad att det är så lite fokus på Dictes jobb och tidningens redaktion. Något som jag känner att jag klarar mig bra utan efter bla Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtzon. Boken har mer fokus på Dictes nyfikenhet för storyn och Dicte som privatperson.

Jag tycker det är intressant med sidospåret om Dicktes förflutna. Hon är uppvuxen med sin syster och föräldrar som är medlemmar i Jehovas vittnen. Dicte blir passar aldrig in och som sextonåring uteslöts hon ur sekten. Även om det är länge sedan hon blev utesluten är det något som påverkar Dicte mycket fortfarande och konflikten med föräldrarna är lika aktuell idag som den var när hon var sexton.

Jag tycker att det som Elsebeth verkligen har lyckats med i boken är detaljerna och vardagligheten. Avsaknaden av superskurkar  uppskattar jag också. Jag kan nog sammanfatta läsupplevelsen som rätt anonym men ändå trevlig läsning.

Uppläsning

Jag gillar, som jag skrivit många gånger tidigare, Katarina Ewerlöf som uppläsare. Hon har en mycket behaglig röst och läser på ett avskalat och nyanserat sätt.

4 Kommentarer (Skriv en?)

  1. Annika
    Apr 16, 2011 @ 19:27:23

    Har precis recenserat Personskada som jag upplever vara i stort sett en exakt kopia av Dolda fel och brister. Jag tycker det är synd när författare som Egholm snöar in på ett tema och håller sig till det i alla väder.

    Tvärtemot dig är jag inte särskilt intresserad av karaktärernas privatliv. Det där lät bryskt men om jag ska tycka att en bok (läs deckare/kriminalroman) är bra så ska karaktärernas privatliv snyggt och prydligt vävas in i mordintrigen. Privatlivet får aldrig överskugga utredningen ty det är den som jag är mest intresserad av.

    Detta är något som jag verkar vara tämligen ensam om i bloggosfären men jag mår inte särskilt dåligt över det :-)

  2. Pia
    Apr 16, 2011 @ 21:47:14

    Jag gillar att läsa om karaktärernas privatliv, om det inte tar allt för mycket plats förstås. Men jag kan iofs. se dessa böcker, med mer privatlivsskildringar, mer som spänningsromaner än som äkta deckare eller kriminalare.

  3. Ada
    Nov 05, 2011 @ 08:23:41

    jag avskyr Katarina Ewerlöws smaskande och gapighet, avskalat!?

  4. Pia
    Nov 07, 2011 @ 11:11:14

    Ja, så olika man kan tycka. Själv gillar jag Ewerlöf och jag tycker hon är en av de bästa uppläsarna som jag lyssnat på.

Skriv en kommentar