Grattis Bokbrus

Mar 31

PiaAllmänt 9 kommentarer

GRATTIS BOKBRUS!

För precis ett år sedan skrev jag mina  första inlägg med recension av Jacqueline Winspear Med lätta bevis och Lögnen.

Det har hänt mycket sedan dess och en hel del recensioner har det blivit. Det har varit ett kul år som gett mersmak.  Mer bloggande om böcker ska det bli .

Jag har under denna tid lärt känna många trevliga bokfantaster där ute i cyberrymden. Fått många bra tips om bra böcker och för mig nya författare.

Något som har varit kul är att ha fått ett så positivt gensvar på att jag har en ren ljudboksblogg. Det finns inte så många där ute.

Nu ser jag med spänning fram emot ett nytt bokbloggsår!

Den stygga flickans rackartyg

Mar 30

PiaRoman Betyg 4, ljudbok, Magnus Roosmann, Mario Vargas Llosa, Nobelpristagare, Norstedts, recension 3 kommentarer

Handling

Boken tar sin början i 1950-talets Peru. Den femtonårige Ricardo blir handlöst förälskad i den jämnåriga, vackra ”chilenskan”, Lily. Trots att Ricardo inte vet mycket alls om Lily bedyrar han henne sin kärlek och vill att de ska bli ett par. Lily avslår hans inviter gång på gång. De umgås en del ändå som tonåringar för att sedan rinna ut i sanden.

Ricardo har ett mål i livet och det är att flytta till Paris och bo där resten av sitt liv. Han når sin dröm och jobbar som översättare i den franska huvudstaden. En dag får han syn på Lily som nu går kallar sig något annat. Ricardo faller handlöst och blir åter störtförälskad. Lily är nu gift men Ricardo och Lily har ett förhållande. Men en dag är hon borta igen och ingen vet var hon tagit vägen. Varken Lilys make eller Ricardo.

Maken söker upp Ricardo för att se om han vet var Lily tagit vägen. Han berättar då att hon tömt alla hans konton och försvunnit. Det är tydligt att maken är lika förälskad i Lily som Ricardo är.

Nu är Ricardo ensam igen med sin kärlek och längtan. Decennierna går och Lily återkommer flera gånger i hans liv under nya namn men varje gång lämnas han sårad och förtvivlad.

Omdöme

 Äntligen har mitt bibliotek köpt in några av Llosas böcker som ljudböcker. Jag har väntat och äntligen finns dom och det är min tur att få låna dom. Jag har inte tidigare läst något av Mario Vargas Llosa men någon bok måste ju bli den första .

Jag gillar verkligen omslaget på Den stygga flickans rackartyg. Det är snyggt, sobert och väcker min nyfikenhet.

Jag tycker att författaren gör träffsäkra skildringar av tidsandan och miljöerna. Även om språket ibland känns lite omodernt och töntigt (vilket kanske är medvetet eftersom Ricardo anses vara en tönt) så känns det någonstans trovärdigt.

Llosas karaktärsskildringar är lite annorlunda. Hans skildringar av de manliga karaktärerna är mer trovärdiga medan de kvinnliga känns endimensionella. Jag fastnar för några av de manliga bifigurerna och dessa vill jag spontant veta mer om. Det är lite ovanligt att jag fastnar så på bifigurer som jag gör när jag läser denna bok men dom tilltalar mig.

Dialogerna är trovärdiga och lite annorlunda. Det är ett annat tempo i dom än en typisk svensk dialog vilket gör att jag i tanken verkligen flyttas till Paris.

Det tilltalar mig att jag aldrig riktigt får veta varför Ricardo är så handlöst förälskad och varför han tar så mycket skit. Jag gillar när inte alla svar presenteras. Även om det finns en förklaring till Lilys beteende så tror jag inte att det är hela sanningen. Jag tror att det är mer komplext än så.

När jag läst om vad andra tycker om boken hittar jag fler som tycker att det inte är trovärdigt med en så  totalt självutplånande man. En man som tar emot Lily gång på gång efter alla svek. Enligt dessa är Ricardo är en tönt och får skylla sig själv. Men jag förstår inte varför det skulle var mindre trovärdigt med en man som är självutplånande än en kvinna. Hade historien varit tvärt om, att kvinnan blir lämnad i tid och otid skulle det vara mer synd om henne och hon skulle definitivt inte kallats tönt.

Att det är svårt att förstå hur någon, oavsett kön, kan vara så självutplånande betyder inte att det är osannolikt och saknar trovärdighet.

Jag dras med i historien och blir både arg, glad och förtvivlad när jag läser. Den stygga flickans rackartyg är ingen tungläst litteratur utan en  angenäm läsupplevelse som trots sin något banala historia får mig att fundera en hel del.

Uppläsning

Ytterligare en bok uppläst av Magnus Roosmann och vad ska jag skriva som jag inte skrivit förrut?

Jag tycker det fungerar väldigt bra med Roosmann som uppläsare. Det tar en liten stund innan jag släpper att jag förväntar mig spänning  när jag lyssnar på Roosmann. Det är oftast uppläsning av spänningslitteratur som jag är van att höra hans röst men när jag väl släpper det fungerar det riktigt bra.

En hondjävuls liv och lustar

Mar 28

PiaAllmänt, Chick-lit Betyg 3, Fay Weldon, Massolit förlag, recension 9 kommentarer

Nu har jag läst ut En hondjävuls liv och lustar. Jag fick nyutgåvan, som många andra, som recensions exemplar. Jag fick den  i vanlig bokform och vad jag vet så finns inte nyutgåvan som ljudbok. Inte än i alla fall. Men trots att det inte är en ljudbok så vill jag gärna skriva några rader om boken.

Jag har givetvis hört talas om både boken och filmen tidigare men jag har varken läst eller sett den. Därför var jag riktigt nyfiken. En aning om handlingen hade jag givetvis men jag ville veta mer.

Boken handlar om Ruth som är en kvinna i förorten. Ruth är varken graciös eller vacker men hon är hemmafrun som gör allt för sin man och deras två barn. Makens otrohetsaffärer är hon väl medveten om eftersom han inte tror på lögner och därför berättar allt om sina utsvävningar. Men när maken vill lämna Ruth och barnen för den undersköna författaren Mary Fisher får Ruth nog och bestämmer sig för att ge igen i stor skala.

En hondjävuls liv och lustar är en mycket underhållande bok. Jag skrattar och fnissar högt för mig själ när jag läser. Framför allt i mittenpartiet av boken. Det känns lite gött att läsa om någon som gör det där som många önskar att de kunde, att hämnas storstilat och helt utan hämningar.

Nu är väl boken kanske inte lika aktuell idag ur feminist synpunkt som den ansågs vara när den kom. Därför tror jag inte att boken skulle få samma genomslag om den gavs ut för första gången idag. Men sveken, lögnerna och förnedringen kan givetvis vara lika aktuell, nu som då.

Jag har svårt att förlika mig med är hur Ruth helt struntar i barnen. Det gör att att jag inte kan känna någon sympati för Ruth. Men det är nog inte heller meningen att läsaren ska känna sympati för Ruth. Hon är ju inte bara en hämnare utan trots allt en Hondjävul !

Europas bästa deckarförfattare

Mar 27

PiaAllmänt 3 kommentarer

Jag läste på DAST Magazines hemsida om att den brittiska tidningen The Observer har rankat de tio bästa, icke brittiska, deckarförfattarna i Europa.

I toppen har vi en av mina favoriter, den isländske Arnaldur Indridason. Lite kul är det också att det finns två svenska författare med.

1. Arnaldur Indridason

2. Henning Mankell

3. Fred Vargas

4. Maj Sjöwall & Per Wahlöö

5. Petros Markaris

6. Pierre Magnan

7. Manuel Vázquez Montalbán

8. Jean-Claude Izzo

9. Andrea Camilleri

10. Timothy Williams

Jag har faktiskt ingen aning om villka författare som jag skulle ta med på listan om jag skulle göra en egen.

Ares tecken

Mar 26

PiaDeckare Betyg 3, Bra Böcker, Dag Öhrlund, Dan Buthler, Magnus Rosmann 2 kommentarer

Handling

Ares tecken är den femte boken om kriminalkommisarie Jacob Colt och i april släpps nästa bok i serien Jordens väktare.

En man hittas nedslagen på Götgatan i Stockholm och i ambulansen till sjukhuset avlider Claudio Chavez. Vid hans mycket misshandlade kropp hittas en papperslapp med ett tecken på, en avbruten manlighetssymbol.

Mordet blir det första i en rad fall som sker över hela Sverige och vid varje offer finns en likadan papperslapp. Jacob Colt och hans kollegor inser snart att det måste finnas ett samband samtidigt som det verkar allt för otroligt att det ska vara samme mördare.

Jacob och hans kollega Linda Schecker ser ganska omgående att en gemensam nämnare är att de mördade männen är homosexuella. Jacob känner sig extra engagerad eftersom hans vuxne son är homosexuell och lever i ett öppet förhållande med en annan man. Även för Linda är det lika känsligt eftersom hon är bisexuell och lever i ett förhållande med sin flickvän Sara.

Till sist får polisen ett mycket givande tips om en hemsida som leder in dom på ett nytt spår. Spår är dock väldigt svårt att följa och när polisen börjar nysta inser Jacob att tiden är mycket knapp.

Omdöme

Ares tecken är en riktigt spännande bok som håller högt tempo och som är uppbyggd i många sidospår som till sist knyts samman. Jag tycker dock att slutet känns väldigt abrupt och det kan kanske kallas, med bästa väl vilja, för en cliff-hanger men jag tycker boken känns ofärdig istället. Jag hade velat veta mer hur det går med de inblandade i fallet.

Boken har en bra blandning mellan action och privatliv. Finns det inget privatliv med i en deckare så blir det nästan som om händelserna bara staplas på varandra.

Dock tycker jag att dialogerna är lite svaga och jag köper inte heller allt vad det gäller relationsdramatiken. Boken känns lite ojämn. Men boken tar upp flera intressanta ämnen som utsattheten hos minoriteter, lagstiftningen kring internet och övergrepp. Men framför allt är den ändå spännande vilket trots en del av min kritik gör den läsvärd.

Uppläsning

Magnus Rosmann är riktigt bra och han läser med en röst som ökar spänningen. Men jag, precis som en del andra, skulle trots Rosmanns lysande insatser gärna sett att Stefan Sauk läst in även denna bok i serien om Jacob Colt.

En, två eller flera

Mar 25

PiaAllmänt bokbloggsjerka 3 kommentarer

Nu är det fredag och det är dags att svara på helgens bokbloggsjerka:

Läser du bara en bok i taget eller har du flera på gång samtidigt? Vilka böcker läser du just nu?

Jag gör nog väldigt olika. Ibland har jag fler böcker på gång och ibland bara en. Om jag läser fler böcker än en måste de skilja sig åt i karaktär för att jag inte ska blanda ihop dem. Jag provade (av någon idiotisk anledning) att lyssna till två olika böcker i samma serie samtidigt och då blev det rörigt vill jag lova. Ingen vidare god idé direkt.

Varför jag läser flera böcker samtidigt beror bland annat på att jag ofta lyssnar till en bok och läser en annan. Sedan läser jag ibland någon bok av faktakaraktär för att blanda upp det hela. Och i bland är det helt så enkelt att jag får en bok som jag bokat på biblan och jag kan inte motstå att börja på den trots att jag redan läser något annat.

Just nu har jag följande igång:

• Lyssnar på Buthler och Öhrlunds bok Ares tecken.
•  Lyssnar även på Spill av Sigrid Combüchen (mitt bibliotek har äntligen tagit in den som ljudbok).
• En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon som jag läser i vanlig bokform.

Denna vecka bjuder jag även på en bonusfråga: Hur kom du på ditt bloggnamn?

Oj, jag minns inte riktigt hur tankarna gick när jag valde namn. Jag ville få ihop något med något som låter och något med böcker. Att det sedan blev brus var nog mycket för att det lät rätt bra. Usel förklaring men jag har ingen bättre.

Fågelskrämman

Mar 23

PiaDeckare Betyg 4, ljudbok, Magnus Rosmann, Michael Connelly, Norstedts, recension 1 kommentar

Handling

Jack McEvoy är kriminalreporter och efter flera år på Los Angels Times blir han uppsagd med två veckors uppsägningstid. Jack bestämmer sig för att avsluta med värdighet genom att skriva om ett mord utifrån mördarens perspektiv istället för offret. Den mördare han har i siktet är den knarklangaren Alonzo som sitter häktad för mordet på en ung kvinna som hittats i Alonzos baklucka.

När Jack gräver i fallet hittar han ytterligare ett fall, i Las Vegas, som genomförts på precis samma sätt. För det mordet sitter en man redan dömd och i det senare sitter en ung kille häktad. När Jack kopplar ihop fallen inser han att hans ”gärningsman”, Alonzo, är oskyldig liksom den morddömde i det andra fallet.

När Jack åker till Vegas för att forska vidare så spärras alla hans kort, hans telefon stängs av och någon har tagit ut alla hans pengar. Någon försöker djävlas med honom och hindra honom i arbetet. För att få hjälp ringer Jack upp Rachel Walling på FBI som han jobbat sida vid sida med i fallet Poeten för ett tiotal år sedan.

Rachel anar oråd och tror att det är mördaren som saboterar för Jack. Dom tar tillsammans upp jakten på mördaren men vad dom inte vet är att han övervakar dom hela tiden och har full kontroll.

Omdöme

Fågelskrämman  är en riktigt  spännande bok. En bladvändare, vilket jag förväntar mig när det gäller Connelly. Boken har ett högt tempo i början men tappar lite fart på slutet.

Boken är välskriven, väl genomarbetad och ordentligt understöd med  bra research. Även detta förväntar jag mig när det gäller Connelly som hör till en av mina favoriter bla deckarförfattare. Jag har läst alla hans böcker hittills. Antingen i vanlig bokform eller i ljudboksformat och flera har jag läst på båda sätt.

Det är kul att åter få träffa Jack och Rachel som jag läst om tidigare i boken Poeten.

Det känns lite som Connelly skrivit boken på rutin och boken går inte riktigt lika mycket på djupet som Connellys böcker brukar göra (för att vara deckare). Men Fågelskrämman  är en bra bok som trots ovanstående är bättre än de flesta deckare som kommer ut.

Uppläsning

För min del är Magnus Rosmann väldigt förknippad med Connellys böcker och jag gillar hans sätt att läsa. Han läser på ett lugnt och behagligt sätt och hans mörka stämma gör berättelsen extra spännande.

Självrisk

Mar 21

PiaDeckare B Wahlströms förlag, Betyg 3, Elsebeth Egholm, Katarina Ewerlöf, ljudbok, recension 4 kommentarer

Handling

 Självrisk är Elsebeth Egholms andra bok om journalisten Dicte Svendsen.

Elsebeth Egholm har jämförts med både Anne Holt och Liza Marklund. Personligen tycker jag (av de böcker jag har läst) att Anne Holt slår Egholm men Egholm slår i sin tur Marklund. Om man nu ska roa sig med att jämföra dom med varandra .

Dickte Svendsen vaknar av ett konstigt ljud mitt i natten. Hon väcker pojkvännen Bo och de funderar en stund på vad det är som låter. Till sist inser de att grannens stall står i lågor. Dicte och Sören lyckas rädda flertalet av hästarna. Grannparet Karen och Sören är bortresta och Karens syster bor där för tillfället. När de undersöker bostads huset är det i ett enda kaos. Huset är helt tomt och Karen verkar vara spårlöst försvunnen.

Några dagar senare är Dictes tonårsdotter ute på promenad med hunden och då hittar hon en kvinnokropp vid den närliggande mossen. Karen är inte längre försvunnen utan hon är brutalt mördad.

Dicte blir både privat och yrkesmässigt engagerad i Karens mord. Till sist leder hennes engagemang till att även hon hotas. En dag får hon en snara i ett paket på posten.

Omdöme

Jag har tidigare läst två av Elsebeth Egholms böcker, Dolda fel och brister och Personskada. Vad jag vet inte dessa givits ut som ljudböcker utan jag har lyssnat på dom som talböcker istället. Jag tycker att Självrisk är bättre än första boken som känns mer extrem och overklig.

Som läsare kastas man direkt in i handlingen. Handlingen startar direkt på sidan ett. Boken avsaknar inte driv men tempot går i en behaglig lunk.

Jag är glad att det är så lite fokus på Dictes jobb och tidningens redaktion. Något som jag känner att jag klarar mig bra utan efter bla Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtzon. Boken har mer fokus på Dictes nyfikenhet för storyn och Dicte som privatperson.

Jag tycker det är intressant med sidospåret om Dicktes förflutna. Hon är uppvuxen med sin syster och föräldrar som är medlemmar i Jehovas vittnen. Dicte blir passar aldrig in och som sextonåring uteslöts hon ur sekten. Även om det är länge sedan hon blev utesluten är det något som påverkar Dicte mycket fortfarande och konflikten med föräldrarna är lika aktuell idag som den var när hon var sexton.

Jag tycker att det som Elsebeth verkligen har lyckats med i boken är detaljerna och vardagligheten. Avsaknaden av superskurkar  uppskattar jag också. Jag kan nog sammanfatta läsupplevelsen som rätt anonym men ändå trevlig läsning.

Uppläsning

Jag gillar, som jag skrivit många gånger tidigare, Katarina Ewerlöf som uppläsare. Hon har en mycket behaglig röst och läser på ett avskalat och nyanserat sätt.

Gösta Berlings saga

Mar 20

PiaKlassiker Betyg 3, Bonnier Audio, ljudbok, Per Myrberg, recension, Selma Lagerlöf 1 kommentar

Handling

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman från 1891.

Gösta Berling är en präst som dricker alldeles för mycket och missköter både sitt liv och sitt jobb. Mannen med guldkorset om halsen har kommit för att döma Gösta för hans försummelser i arbetet och Gösta döms till att gå längs landvägen klädd i trasor, och umgås med tiggare och tjuvar.

Gösta Berling försöker supa ihjäl sig men räddas av Majorskan på Ekeby som ger Gösta Berling ett hem. Han blir en av Majorskans tolv kavaljerer och lever ett muntert och sorglöst liv. Gösta krossar många kvinnors hjärtan.

Omdöme

Selma Lagerlöf skriver med samma fantastiska språk som hon gjort i efterkommande böcker. Ett språk som känns poetiskt och fantasifullt. Det är imponerande att kunna skriva så vackert redan från start, i en debutroman.

Gösta Berlings saga beskriver en kamp mellan det goda och det onda. Boken är stundtals humoristisk och i andra stunder rent melankoliskt. Selmas sätt att skriva förmedlar dessa känslor på ett övertygande sätt.

Boken har en spännande blandning mellan realism, i det otroligt vackra naturbeskrivningarna, och det övernaturliga, med förbundet av att ge djävulen själar. Natur- och karaktärsbeskrivningarna är målande på ett vackert sätt.

Jag har väldigt blandade känslor för boken vilket jag hade även första gången jag läste boken någon gång i högstadiet. Intressant att jag reagerar ungefär på samma sätt som då, vilket inte är helt vanligt när jag gör omläsningar. Ibland blir jag helt hänförd av boken och språket och ibland blir jag rent ut sagt uttråkad av de långa utsvävningarna från huvudberättelsen om Gösta Berling som gör boken rörig.

Uppläsning

Per Myberg gör en riktigt bra uppläsning som ger boken ett mervärde. Hans röst är så tryggt bekant för mig som bland annat Thomas O’Malley i Disneyfilmen Aristocats och som krabban Sebastian i Den lilla sjöjungfrun.

Furioso

Mar 16

PiaDeckare Betyg 3, Bonnier Audio, Carin Bartosch Edström, ljudbok, Pia Johansson, recension Ingen kommentar

Handling

På en privat skärgårdsö ska Furiosokvartetten göra en inspelning av Stenhammars sista stråkkvartett. Dagarna innan inspelningen skadar violinisten Louise handen och hon måste då ringa in sin nära vän, världsviolinisten Raoul som inhoppare. Raouls närvaro förändrar hela maktbalansen och tillvaron vid inspelning. Intrigerna blomstrar runt denna kvinnokarl som få kvinnor kan motstå.

Under sista kvällen på ön hittas Raoul död. Kommisarie Ebba Schröder är den som får ge sig ut till ön för att reda ut vad som hänt. ingen är riktigt villig att berätta vad som hänt de sista dagarna ute på ön utan alla är väldigt hemlighetsfulla. Den ena historien efter den andra nystas upp och en del leder arbetet framåt och andra leder polisen ett steg tillbaka.

Omdöme

På ett sett är Furioso en klassisk deckare i Agathe Christie-stil med en isolerad plats och några få misstänkta. Men på ett sätt är boken samtidigt  annorlunda med sitt stora fokus på musiken och sitt lugna tempo.

Boken är spännande och varje karaktär får tillräckligt utrymme för att göra dom personliga och levande.

Carin Bartosch Edström får fram hur passionerat förhållandet kan vara mellan musiken och dens utövare.

Jag gillar att alla karaktärerna är mångbottnade. Förrutom Raoul kanske som inte framställs som någon vidare sympatisk person. Författaren beskriver kvinnornas både positiva sidor och deras mörkare sidor. Ingen är perfekt vilket ger djup åt karaktärerna.

Om karaktärerna är mångbottnade så är miljöerna det inte. Alla person inblandade, från stråkkvartetten till poliserna, hör till överklassen vilket är lite synd. Det hade givit boken lite mer trovärdighet om åtminstone någon var från medel- eller arbetarklass.

 Furioso är en välskriven och spännande bok som definitivt är läsvärd. Det hade inte gjort någon om tempot i boken hade varit lite högre och boken aningen kortare men jag kan leva med.

Uppläsning

Det är första gången jag lyssnar till Pia Johansson som uppläsare. Jag tycker att det fungerar hyfsat. Jag har lite svårt för när hon kör några dialekter som känns rätt magplacerade med tanke på att hon inte ”skådespelar” de andra karaktärernas röster.

Någonstans väntar jag på när hon ska vara rolig vilket givetvis inte kommer när hon läser en deckare. men det problemet ligger ju hos mig och inte hos Pia .

Som ljudboksläsare får man dessutom höra på en hel del vacker stråkmusik.