RSSLåt de gamla drömmarna dö
Feb 21
Noveller Betyg 4, John Ajvide Lindqvist, ljudbok, Novell, Ordfront ljud, recension En kommentar
| Författare: John Ajvide Lindqvist | Kategori: Novell |
| Förlag: Ordfront Ljud | Utgiven: 2011 |
| Uppläsare: John Ajvide Lindqvist | Lyssnar tid: ca 7 timmar |
| Betyg boken: 4 | Betyg uppläsning: 3 |
Handling
Som alltid när en bok består av flera små berättelser så är det svårt att beskriva handlingen. För många som läst böcker av John Ajvide tidigare tror jag att de kan ha stor behållning att få veta vad som händer sedan, med Oskar och vampyren Eli även om det sker i periferin.
Vi får följa det gifta paret Stefan och Karin. Det är ganska stor åldersskillnad mellan paret. Karin är pensionerad polis medan Stefan fortfarande jobbar. De blir vänner med en av grannarna och deras vänskap utvecklar sig och de kommer varandra mycket nära.
I långnovellen Ansiktsburk berättar John med hjälp av Erik Pettersson om hur han ska skriva en bok om Göteborgs international Film Festival. John får extrem skrivkramp som han inte tror att han kan bli av med. Det hela är givetvis mycket skrämmande för en författare. John Ajvide utsätts även för en del andra mystiska och skrämmande händelser.
Vi får följa ”Fulet”. En grym och hemsk skildring av mobbing och hämndfantasier. Novellen skildrar hur en relativt enkel, om än ond, handling kan få ödesdigra konsekvenser.
Omdöme
Jag har aldrig läst något av John Ajvide Lindqvist tidigare. Han har inte riktigt lockat mig eftersom han anses vara skräckens mästare och skräck inte riktigt är min grej. Men vad tusan tänkte jag när jag fick syn på boken på biblioteket.
Jag vet inte riktigt hur man ska klassificera boken. Det är en blandning av många olika typer av texter, som en klippbok nästan. Slutligen fick den hamna i novell-kategorin trots allt.
Flera av texterna är riktigt gripande och en del är spännande. Mest tagen blir jag av Ansiktsburk. Den griper tag i mig eftersom jag upplever den så självutlämnande. Jag gillar också hur berättar-jaget byter person. Ibland är det John Ajvide och ibland är det Erik petterssson. Ett ganska annorlunda grepp.
Samlingen av texter är rätt så spretig men inget som stör mig. Förmodligen för att nivån på texterna är genomgående hög. Hade även kvalitén på texterna varit extremt ojämn hade spretigheten tagit överhand och sänkt upplevelsen av boken.
Dock får flera av texterna mig att må ganska dåligt. Det är säker meningen men det är ändå inget jag uppskattar helt. Så mina tankar kring boken är väldigt blandade mellan att vara imponerad av författarskapet och en känsla av ”aldrig mer”.
Uppläsningen
John Ajvide Lindqvist läser sin egen bok vilket han gör på ett utmärkt sätt. Han känns dock tidvis väl avståndstagande till sina texter. Det känns som han vill distansera sig från texterna vilket är synd. Det är närheten mellan författaren och texten som oftast är den stora behållningen av författaruppläsningar.