Bokbrus

Strinbergs stjärna

Nov 30

PiaSpänning Betyg 1, Bonnier Audio, Jan Wallentin, Johan Rabaeus, ljudbok, recension 7 Kommentarer

Handling

Strindbergs stjärna är inte en lätt bok att skriva en sammanfattning om. Boken tar många vändningar och skriver jag mycket om handlingen så avslöjas lätt för mycket. Men jag gör ett försök.

En död kropp hittas nere i en gammal gruvgång i Falu-trakten. I likets händer finns ett kors. Dykaren som finner kroppen lägger beslag på korset och berättar inget om det för polisen. Dykaren tror först att det är en kvinnas kropp han hittat men det visar sig i polisundersökningen att det är en man som varit död länge. Mansliket är mycket väl bevarat och håret har fortsatt växa efter döden.

Dykaren är väldigt nyfiken på korset och för att få veta mera om korset kontaktar han Don Titelman. En tysk historieprofessor med allvarliga drogproblem. Don bestämmer sig för att åka till Dalarna för att träffa dykaren men han hittar honom mördad. Korset är försvunnen och Don blir själv misstänkt för mordet.

Det visar sig så småning om att korset tillsammans med en speciell stjärna utgör en nyckel till en väl dold plats. Det är inte bara polisen som är efter Don utan det finns även andra. De kommer från en hemlig sekt som länge har arbeta för att hitta korset och stjärnan. Nu tror de felaktigt att Don har tillgång till  i både kors och stjärna. Don ger sig ut på en vild jakt efter ledtrådar för att förstå korset och stjärnarna och i hans bakvatten finns både polisen och  sekten som gör allt för att fånga in honom.

Omdöme 

 Jag var lite tveksam till att läsa denna bok. Den var så upphausad och dessutom med ord som inte direkt tilltalar mig, exempelvis Da Vinci-koden möter Millleniumtriologin. Men efter lite funderande bestämde jag mig ändå för att ge boken en chans.

Strindbergs stjärna  är trög i starten och det tar bra lång tid innan man som läsare upplever något driv i historien. Till sist tar boken ändå fart men ganska snart punkteras hela historien med allt för mycket pseudovetenskap och konspiratoriska spekulationer.

Wallentin använder sig av beprövade inslag som myter, övernaturliga händelser och nazism. Det känns som allt för enkla knep för att göra boken spännande och det får precis motsatt effekt. De dödar kort och gott hela historien. Dessutom gör denna blandning av grepp att historien känns extremt tilltrasslad.

Jag känner inte att författaren brinner för historien och historiens karaktärer. Wallentin lyckas verkligen inte förmedla att han  har något intressant att berätta och då känns boken helt enkelt inte genuin och äkta.

Uppläsningen

Det är lite lustigt att så totalsåga boken och samtidigt tycka att uppläsningen är bra. Johan Rabaeus gör en bra uppläsning och det är en bedrift att han lyckas hålla sitt tempo uppe i en så, åtminstone periodvis seg, historia.