Bokbrus

Mörka strömmar

Okt 20

PiaDeckare Arnaldur Indridason, Betyg 4, ljudbok, Nordstedts, Pale Olofsson, recension 2 Kommentarer

Handling

Mörka strömmar är den sjunde boken från isländske succéförfattaren Arnaldur Indriðason. I denn bok nämns tidigare huvudkaraktären, Erlendur Sveinsson, endast perfiert. Han är i stället ersatt av sin kollega Elinborg, som vi också mött i Indriðasons tidigare böcker.

En man hittas i sin lägenhet i Reykavik med avskuren hals och med byxorna neddragna. Besynnerligt nog är han iklädd en damtröja med San Fransisco-tryck. När polisen undersöker mannens fickor hittar de rohypnol och ganska snart misstänker polisen att mannen är en våldtäktsman som drogar sina offer.

Under mannens sängen hittas en ullsjal som förmodligen tillhört ett av hans offer. Sjalen doftar en mycket säregen doft. Elinborgs stora matintresse, framför allt asiatisk mat, gör att hon genast identifierar doften som tandorikryddor.

Kryddorna och ett vittne leder Elinborg till en kvinna som de kan placera i lägenheten vid tiden för mordet. Hon hävdar att hon drogats och våldtagits. Kvinnan minns ingenting av natten för än hon vaknat upp och hittat mannen död. Kvinnan ringer chockad sin pappa och han kommer för att hjälpa henne. Kvinnan inser att hon mördat mannen under drogpåverkan, även om hon inget minns. Även fadern hävdar att han är förövaren. Uppenbarligen försöka far och dotter skydda varandra men vem talar sanning?

Omdöme 

Jag har i tidigare böcker saknat att jag som läsare inte får en riktig känsla för karaktärerna, varken bra eller dålig. Det känns som det är ett avstånd mellan författaren och framför allt Erlendur. Deras relation känns sval och det smittar av sig på läsaren. I Mörka strömmar får vi komma Elinborg närmare än vad vi gjort med Erlendur. Därför gillar jag faktiskt bytet av huvudkaraktär. Att byta huvudkaraktär kan annars vara lite trixigt.

Boken innehåller mer vardagsnära och familjära speglingar än tidigare böcker. Som matintresserad tilltalas jag av beskrivningarna av Elinborgs experimenterande i köket men är man inte matintresserad kanske man finner dessa passager tråkiga.

Jag gillar kontrasten mellan det långsamma, men behagliga, tempot och drivet i handlingen. Jag uppskattar, som jag skrivit tidigare, att författaren inte ägnar sig åt onödigt brutala eller blodiga detaljer.

Lite konstigt tycker jag att det känns att dofter får en så stark betydelse i upplösningen för boken, inte bara än gång utan två. Slumpen och matlagningen gör att Elinborg kommer något på spåren.

I boken suddas gränsen mellan offer och förövare ut vilket är spännande och det skapar tankar som jag bär med mig när jag läst färdigt boken.

Jag tycker faktiskt bättre om Mörka strömmar än vad jag gjorde om förra boken, Frostnätter. Känslan är bättre, intrigen lika bra och språket något sämre.

Uppläsning

Pale Olofsson har läst in alla Arnaldur Indriðasons böcker. Han mörka, lite raspiga stämma passar väl till det lite karga, svala klimatet på Island och hans lugn passar bra till Arnaldur Indriðason tempo.

Har man lätt att somna ifrån sin bok kan kanske rösten kännas lite sövande.