Vredens tid
Sep 10
Deckare Betyg 3, ljudbok, Massolit förlag, recenision, Reine Brynolfsson, Stefan Tegenfalk 2 Kommentarer
| Författare: Stefan Tegenfalk | Kategori: Deckare |
| Förlag: Massolit förlag | Utgiven: 2010 |
| Uppläsare: Reine Brynolfsson | Lyssnar tid: ca 14 timmar |
| Betyg boken: 3 | Betyg uppläsning: 3 |
Handling
En taxichaufför mördas i sin taxibil av en man vars samhällsposition inte vanligen representeras i mordstatistiken, dessutom verkar han helt ha tappat minnet av själva händelsen.
Fler mord utförs av personer inom ansedda yrken och alla mördare har gemensamt att de saknar minnesbilder från mordtillfället. Däremot minns de känslan av ett överväldigande raseri som blossat upp inom dem innan de skred till verket.
Den luttrade kriminalkommisarien Walter Grön förs ihop med Jonna de Brugge som praktiserar på Rikspolisstyrelsens speciella utredningsenhet och tillsammans försöker de reda ut vad som hänt och om det möjligen finns något samband mellan morden.
Utredningen tar flera oväntade vändningar och snart har både Walter och Jonna hamnat i en situation som kan äventyra deras framtid.
Omdöme
Det här är Stefan Tegenfalks debutroman och Vredens tid ingår i en triologi om Walter Grön där Vredens tid alltså är den första.
Som debutroman tycker jag den här boken är helt okej. Historien kan kännas aningen osannolik men där kan jag ju såklart vara ute och fara … Beskrivningen av utredarparet Walter och Jonna känns först lite stereotyp, erfaren snut möter ung ny tjej, men sen blir personkemin mellan dem ganska intressant.
Boken är i vilket fall som helst spännande och Stefan berättar historien rakt på, utan en massa uttröttande sidospår som brukar vara mer regel än undantag i svenska kriminalromaner. Dessutom charmas jag av att han snickrat lite extra på olika liknelser i boken som får mig att le lite grann under bokens gång.
Jag ser fram emot de två kommande böckerna om Walter Grön.
Uppläsning
Reine läser boken bra. Boken kräver ingen speciell typ av inlevelse så Reines ganska neutrala berättarstil passar bra här. Åter igen försöker sig uppläsaren på att härma dialekter vilket jag tycker är lite synd eftersom det inte behövs.
RSS