Den som vakar i mörkret

Inga kommentarer

 

Författare: Helene Tursten Kategori: Deckare
Förlag: Piratförlaget Utgiven: 2010
Uppläsare: Magdalena In de Betou Lyssnar tid: ca 9  timmar
Betyg boken: 2 Betyg uppläsning: 3

Handling  

Den som vakar i mörkret är Helene Turstens nionde bok om Irene Huss.

En kvinnas kropp hittas inlindad i byggplats på en kyrkogård. När rättsteknikerna öppnar plasten inser de att hon blivit strypt. Några dagar innan mordet har kvinnan fått en blomma och ett kort med en kryptisk text. Tillsammans med kortet ligger ett fotografi på kvinnan själv, taget igenom hennes eget fönster.

När polisen är som mest igång med att analysera alla spår och all data från mordet hittas ytterligare en kropp på en annan kyrkogård. Även denna gång en strypt kvinna inlindad i plast, som fått blommor, kort och fotografi några dagar tidigare. Nu tar utredningen riktig fart eftersom mördaren troligtvis kommer att mörda igen.

Irene Huss och hennes kollegor hittar ytterligare en kvinna som råkat ut för ungefär samma sak men denna kvinna har haft turen att överleva. Det visar sig att denna kvinna förmodligen varit utsatt för samma förövare. Förövaren blev vid detta förmodligen första mordförsök störd och han har sedan dess förbättrat sin teknik. 

Nu när polisen har ett vittne så får dom något mer definitivt att jobba vidare på.

Omdöme 

Jag får erkänna att detta är den första Irene Huss-bok jag läser och eftersom jag väldigt sällan ser på tv heller har jag inte sett någon av filmerna. Med andra ord är jag en riktig Huss-novis.

Boken är lättläst och eventuellt ger den ett kortare tidsfördriv men så mycket mer är det inte.

Jag tycker att boken är full av klichéer i deckarsammanhang tex den kryptiska texten som inte alls är så kryptisk. Det är en referens till bibeln. Boken innehåller en helt onödig biljakt som mest känns som ett sätt att fördröja handlingen en stund.

Det känns som slutet kommer väldigt abrupt på samma gång som boken kunde avslutats betydligt tidigare eftersom det efter ett tag är ganska uppenbart hur det hela hänger ihop. 

Jag, som inte sen tidigare, känner Huss får liksom aldrig kläm på vem hon är och hur hon tänker. Jag vill komma henne närmare inpå livet än vad jag tycker att jag får chans till. Däremot gillar Turstens beskrivning av det vardagliga i Huss liv.

Jag gillar Helene Turstens sätt att hantera det svenska språket. Jag tycker att hennes språk hör till de bättre av de svenska deckarförfattarna men dessvärre räcker det inte riktigt för att rädda boken.

Uppläsning

 Magdalena In de Betous gör en helt okej uppläsning av boken. Det har för min del varit en hel del nya uppläsare som jag lyssnat till på ganska kort tid. Jag är positiv att förlagen tar in flera uppläsare så att variationen blir större. Ett tag kändes gruppen uppläsare som en väldigt liten klick av människor som iofs är väldigt bra på det dom gör men ombyte förnöje.

 Det känns som Magdalenas uppläsningen varken själper eller hjälper boken. Jag tror dock att jag skulle uppskatta henne som uppläsare mera om boken varit bättre.

Skriv en kommentar