Bokbrus

Två svenskar på amerikanska toplistan

Aug 31

PiaNyheter Ingen kommentar

Jag såg på DN-bok att två svenska författare just nu toppar New York Times bestseller-lista.

Liza Marklund har ersatt Stieg Larsson på förstaplatsen och knuffat ner honom till en andra plats. Med andra ord har Luftslottet som sprängdes ersatts med Postcard killers.

Marklund och Larsson är de enda två svenskar som legat etta någonsin på denna topplista.

Jag får väl erkänna att jag inte riktigt förstår deras enorma storhet och framgångar. Så bra tycker jag inte att dom är men trots detta är det kul att svenska författare gör sig hörda internationellt.

De ensamma

Aug 30

LindaDeckare Betyg 2, Bonnier Audio, Håkan Nesser, ljudbok, recension Ingen kommentar

Handling  

En mansperson hittas död i Gåsaklyftan på precis samma ställe som en kvinna hittats död 1975, alltså 35 år tidigare. Finns det ett samband och var kvinnans död verkligen en olyckshändelse som det fastslogs då?

Gunnar Barbarotti och hans kollegor börjar nysta i fallet. Där finner de ett kompisgäng om sex unga studenter som av olika händelser fördes samman i Uppsala redan 1969 och som sedan plötsligt splittras efter en bussresa genom Östeuropa. Varför splittras de och varför sammanstrålar de igen i Kymlinge 1975 då en av dem förolyckas genom att falla ner i Gåsaklyftan under en svampplockningsutflykt? Kan det verkligen vara en slump att ännu en ur kompisgänget nu hittats död på samma ställe 35 år senare?

Omdöme

Jag har läst flera böcker av Håkan Nesser och gillar hans lite återhållsamma berättarstil och tempo i böckerna. Han brukar ofta hitta en skön tidsanda som bär fram berättelsen tillsammans med en spännande händelse man gärna vill ha upplösningen på.

Tyvärr blir De ensamma en besvikelse för min del. Boken börjar bra men sen blir det alldeles för segt. Visst känner jag hur utredarna stundtals känner sig frustrerade och självklart vill jag veta hur allt hänger ihop. Jag tycker dock att huvudhistorien är för tunn och till slut blir alla sidohistorier bara irriterande. Det långsamma tempot i boken gör att en förväntan på en annorlunda och rafflande upplösning på historen byggs upp men inte ens det infrias. För första gången på väldigt länge så längtade jag efter att boken jag lyssnade på skulle ta slut.

Det känns trist att min första recension blir så negativ men det hjälps inte, det här var för segt för mig.

Uppläsning

Jag brukar känna mig lite reserverad inför författaruppläsningar eftersom jag lite för ofta upplevt dem som mindre bra. Här tycker jag dock det fungerar alldeles utmärkt. Håkan läser med en ganska neutral och tydlig röst. Det enda jag tycker är lite synd är att han försöker sig på att läsa med olika dialekter något jag tycker få uppläsare gör bra och jag hade önskat att han låtit bli. Förutom denna lilla detalj så kan jag tänka mig att lyssna på Håkan igen.

En sannolik historia

Aug 30

PiaRoman Betyg 4, Karin Alvtegen, ljudbok, recension, Storyside 1 kommentar

Handling  

Helena har tillsammans med sin tonårsdotter och make flyttat från stressen i Stockholm till en sliten gård i Norland för att driva det som hotell. På denna gård har Helena tillbringat sina somrar som barn och hon vill gärna återuppleva den gäldje och den känsla av idyll som hon kände då.

Det blir inte riktigt som Helena har tänkt sig och när boken börjar så har Helena skiljt sig och x-maken har flyttat tillbaka till Stockholm och bor nu med en ny kvinna. Helena har väldigt svårt att förlika sig med tanken på att hon blivit lämnad. Det som hon nu har kvar är en gård, vars renovering är påbörjad men långt ifrån klar, och en trumpen dotter som vantrivs och bara vill därifrån. Helena klamrar sig fast i sin sorg och bitterhet. Det blir hennes nya trygghet.

Anders, en rik affärsman, som tidigare trott att han lever det liv han alltid önskat men han har nyligen insett att så är inte fallet. Anders känner inte längre någon livsglädje och en dag i bilen bestämmer han sig för att låta ödet bestämma. Han gasar bilen och blundar och väntar på resultatet.

Anders vaknar senare på ett sjukhus och han har klarat krocken utan några större skador men han är rejält omskakad. Anders vill inte ligga kvar på sjukhuset utan ger sig av. När han är ute och kör kommer han förbi Helenas hotell och deras liv korsas.

I En sannolik historia möts två olyckliga människor som har hamnat i ett status quo och varken Helena eller Anders vet hur dom ska bryta mönstret. Det krävs en yttre påverkan för att dom båda ska inse att dom kan ta kontroll över sina liv, att inse att man alltid kan göra egna val.

Omdöme 

En sannolik historia är en charmig bok som gjorde mig på gott humör när jag läse den.  Jag är så glad att efter sommarens mindre lyckade läsning, det blev mest mediokra böcker dessvärre, har jag haft turen att få läsa en så bra bok som Den röda grevinnan och nu denna som jag mår gott av.

Att Alvtegen kan formulera sig och använda det svenska språket väl även i denna, för henne, nya genre betvivlade jag inte. Frågan var bara om det skulle bli intressant och skulle den gripa tag i mig på samma sätt som tidigare böcker?  Till min stora lycka var det precis vad boken gjorde. Däremot så är det inte en bok som ger några bestående intryck eller funderingar.

Itrigen är fängslande i all sin enkelhet och vardaglighet. Jag kan nästan sträcka mig till att delar känns lite stereotypt men detta stör mig inte så mycket. Det är inte ovanligt att jag tycker att relationsdraman kan kännas lite krystade och tråkiga men det tycker jag inte om En sannolik historia. 

Karin Alvtegen har i denna bok tagit med sin förmåga, att på ett mästerligt sätt skriva dialoger och skildra möten mellan människor, ifrån sina tidigare deckarromaner. Det är precis dessa egenskaper som gör att relationsdramat i En sannolik historia fungerar.

Uppläsningen  

Karin Alvtegen läser sin egen bok. Det är inte så att hennes uppläsning sticker ut på något vis men det fungerar. 

Den röda grevinnan

Aug 28

PiaBiografi Betyg 5, ljudbok, Ordfront ljud, recension, Yvonne Hirdman 3 kommentarer

Handling  

Den röda grevinnan tar läsaren på en resa genom Europa, från Estland via Österike, Berlin, Zürich, Moskva och slutligen landar hon i Hökarängen. Läsaren får också göra en resa genom historien under 1900-talets första hälft.

Yvonne Hirdman berättar om sin mammas, Charlotte Hirdman, liv. Charlotte föds i Estland då tillhörande Tsjarryssland. Familjen flyttar till gränstrakterna kring Ungern-Österrike. Där växer Charlotte upp under första världskriget. Hon gifter sig med en urfattig baltisk greve och flyttar till Berlin.

Yvonne bygger upp historien om sin mamma med små byggstenar, inte alltid i kronologisk ordning, som fogas samman till en berättelse. Byggstenarna härleder Yvonne från dagböcker, brev, polisakter, biografier, foton mm.

Omdöme 

Jag vill helst inte berätta för mycket om handlingen, dels för att det är svårt att välja vad jag ska ta med plus att jag inte vill spoliera denna fantastiska biografi om Charlotte Hirdman.

Det tilltalar mig att vi får historien skildrad ur en stark kvinnas perspektiv. Oftast är det männens historia som vi får läsa och det känns bra att få se den historia man läst mycket om i ett nytt perspektiv. 

Den röda grevinnan är en bok som berör. Vid sidan av det historiska perspektivet, med världskrig, det glada 20-talet och depressionen, så skildrar boken det privata med förälskelse, kärlek, skilsmässor och dominanta män. Det finns även plats för det politiska perspektivet i boken. 

Jag gillar hur Yvonne har dialoger med personerna i boken. Hon ställer frågor till dom, hon kommenterar deras val och hur de lever sitt liv.Ibland gör hon rena spekulationer vilket är helt okej eftersom det framgår att det just är spekulationer det är frågan om.

Den röda grevinnan är i min mening en superb bok som är välskriven, personlig, väl underbyggd och mycket intressant.

Uppläsningen  

Yvonne Hirdman läser själv biografin om sin mamma vilket självklart ger boken en mer personlig prägel. Nyanserna i historien och Yvonnes egna tankar framkommer på ett tydligt sätt.

En författaruppläst bok blir givetvis mer personlig men det är inte alltid uppläsningarna blir så bra.

Yvonne gör dock en mycket bra uppläsning av en utmärkt bok.

Veckans bokbloggsjerka

Aug 27

PiaAllmänt bokbloggsjerka 6 kommentarer

Så har Annika presenterat veckans bokbloggsjerka. Frågan är:

Lyssnar du på musik? Om ja,  vilken är den ultimata läsarmusiken? Om nej, har du någon annan ritual kring läsandet som du kan dela med dig av?

Eftersom jag mest lyssnar till böcker så har jag givetvis ingen musik på samtidigt. Det blir lite rörigt då. Kring mitt boklyssnande har jag ingen ritual alls mer än att jag gör det överallt och väldigt ofta. När jag handlar, lagar mat, diskar, promenerar, i bilen, vilar, till kvällen…

När jag läser en bok på det traditionella sättet  så vill jag gärna ha det ganska tyst. Att krypa upp i soffan med en gossig filt och en stor kopp te hör till favoritsättet att läsa. Badkaret är inte heller fel.

Att lyssna på musik när jag läser fungerar inget vidare för mig. Jag får lite svårt med koncentrationen.

Den döende detektiven

Aug 25

PiaDeckare Betyg 4, Bonnier Audio, Leif GW Persson, ljudbok, Peter Andersson, recension 2 kommentarer

Handling  

Precis när Lars Martin Johansson ska sätta tänderna i en korv med surkål och dijonsenap från Günters, världens bästa korvkiosk, svartnar det för ögonen på honom. Johansson, tidigare chef för Rikskriminalspolisen men nu pensionerad, vaknar upp på Karolinska och får beskedet att han haft en blodpropp i hjärnan.

Johansson ligger där i sin sjukhussäng med order att ta det lugnt och sköta sig. Detta till trots frågar hans läkare honom om en hemlighet som hennes far berättat på sin dödsbädd. Läkarens far var präst och hade insyn i ett ouppklarat mord på en nioårig flicka men av sekretesskäl har han inte tidigare avslöjat vad han vet. 

Johansson vill givetvis sätta tänderna i fallet trots att det är preskriberat. Eftersom polisarbetet som gjordes för tjugofem år sedan är under all kritik så förstår Johansson efter en tids efterforskning och tankemöda vem den skyldiga är. Frågan är hur han ska bevisa det och vad ska han göra med svaret? Fallet är preskriberat och i juridisk mening finns det inget en gammal polischef kan göra.

Omdöme

Första boken jag läste av Leif GW Persson var Grisfestenoch då bodde jag fortfarande kvar hemma (vilket är ett bra tag sen). Sedan dess har jag läst alla Perssons kriminalare. Jag tycker att Den döende detektiven, tillsammans med förra boken Den som dödar draken, hör till hans bästa.

Boken är lite seg i starten men den tar sig och sedan lunkar den på i en behaglig Persson-takt. Det är ingen hets i Perssons böcker men han håller spänningen uppe utan att forcera.

Givetvis har Persson en insikt i svenskt polisarbete som de flesta deckarförfattare inte har och det skapar givetvis trovärdighet. Jag gillar hans sätt att formulera sig och hans dialoger är riktigt bra. Perssons sätt att skriva dialoger och hur karaktärerna tänker har verkligen utvecklats med åren.

Persson har en speciell humor som jag uppskattar även om den är grabbig och ibland arrogant. 

Uppläsningen 

Peter Andersson hör till en av mina favorituppläsare. Hans röst och tempo passar utmärkt till Perssons böcker.

Yvonne Hirdman får pris

Aug 22

PiaNyheter 1 kommentar

Hertig Kars pris delas i år ut den 28 augusti och i år går priset till Yvonne Hirdman. Priset på 50 000 kr anses som en av Sveriges största historia pris och delas ut av Sörmlands museum och Nyköpings kommun.

Hirdman får priset både för  sina böcker och för sin forskning som båda har haft inriktning på kvinnohistoria och genushistoria.

Jag har läst Det tänkande hjärtat för några år sedan och i läshögen ligger hennes senaste bok Den röda grevinnan. Läshögen är lite för stor och jag men jag jobbar på med den och snart är det förhoppningsvis dags för Den röda grevinnan.

Bokbloggsjerka

Aug 20

PiaAllmänt 2 kommentarer

Var in och kikade på Annikas  sida där det varje vecka ställs en fråga. Tanken är att man ska ”jerka” runt på andra bokbloggar för att se vad dom har skrivit för svar och för att hitta nya bloggvänner. En kul idé tycker jag.

Veckans fråga är: Vilken bok önskar du att du själ hade skrivit, och varför?

Igen lätt fråga men det ska det väl inte heller vara. En av mina riktiga favoritböcker är Röde orm  så jag tror att jag väljer den. Jag önskar att jag kunde skriva på ett lika beskrivande och målande som Frans G. Bengtsson. Dessutom avundas jag hans fantastiska språk och ordval.

Tänk vad spännande att få göra research-arbetet till en sådan bok som utspelar sig på många platser.

På andra sidan solen

Aug 20

PiaRoman Anna-Maria Käll, Betyg 3, Bonnier Audio, ljudbok, Maria Ernestam, recension 7 kommentarer

Handling  

Viola har tillsammans med sin man Axel och deras två tonårsdöttrar åkt till Skåne för att fira påsk. Där har de lånat ett hus av en kollega till Axel för att kunna bo nära det vårdhem där Axels mamma vårdas för demens.

För några år sedan blev Axel väldigt sjuk och låg medvetslös en längre tid. Nu är han friskförklarad men Axel har blivit som en annan person. Han är bitsk och elak. Under skåneresan förvärras hans beteende radikalt.

Vid ett besök på vårdhemmet träffar Viola den nittioåriga Lea. Dom finner varandra direkt och Lea berättar om sitt händelserika liv som missionär i bland annat Kina. Lea ger Viola några noveller hon skrivit och dessa blir Violas tillflyktsort när verkligheten är för påfrestande.

Viola börjar förstå sanningen bakom novellerna och hon kan också dra vissa paralleller till sitt eget liv. Samtidigt börjar hon bli rädd för sin man som blir allt mer aggressiv och elak. Det värsta är att Axels humör även går ut över deras två döttrar. Violas huvud är fyllt av funderingar och den stora frågan är om hon fortfarande älskar sin man?

Omdöme

På andra sidan solen är den första bok jag läser av Maria Ernestam men jag har varit sugen på att läsa något av henne ganksa länge.

Ernestams språk är vackert och stundtals poetiskt. Hon framför Violas känsloliv med en subtil och ömsint röst. Ernestam får verkligen fram hur Violas obehag för situation kryper sig på. Historien och karaktärerna känns trovärdiga.

Boken är en vardaglig historia om äktenskapsproblem vilket inte roar mig allt för mycket. Dock lyfts boken av novellerna som griper tag i mig. Ernestam lyckas dock inte väva ihop de två historierna ordentligt. Det känns rätt mycket som två helt separata som aldrig riktigt möts.

Det är det vackra språket och novellerna som gör boken värd att läsa men frågan är om det räcker?

Uppläsningen 

Anna Maria Käll gör en riktigt bra uppläsning av På andra sidan solen.Hon får fram det vackra och poetiska språket på ett naturligt och nästan njutbart sätt. Nyanserna och det subtila i berättelsen lyfts fram av Källs sätt att läsa.

Biblioteket

Aug 19

PiaAllmänt Ingen kommentar

Idag har jag varit en tur till biblioteket för att hämta upp en hel hög med böcker. Det hör inte direkt till ovanligheterna att jag besöker biblan. Jag är nog där en till två gånger i veckan.

Jag tycker att bibliotek är en av världens bästa ”uppfinningar”. Jag läste att Helena skrev på Bokhora ska ha inköpsstopp på böcker eftersom det blir så fullt med böcker hemma. Detta är ett problem jag helt slipper nu för tiden när jag använder biblioteket istället. Spar både pengar och plats på det sättet.

Min snart åtta-åriga dotter älskar böcker och hon säger ”Om jag vinner en miljon kronor då ska jag köpa mig ett eget bibliotek”. Snacka om en boktokig familj.

Jag har idag bland annat hämtat upp två Åke Edwardsons böcker, Dans med en ängel och Svalorna flyger så högt att ingen kan se dem. Karin Alvtegens En sannolik historia (den ser jag verkligen fram emot). Emma Linds Francys evengelium  fick jag också med mig hem plus några böcker till.

Jag har idag lyssnat färdigt på Maria Ernestams På andra sidan solen. Jag har ännu inte skrivit recensionen än men jag hoppas att jag hinner påta ihop den i morgon.