RSSRymd utan stjärnor
Jul 13
Deckare Betyg 3, Earbooks, Johan Axberg, Jonas Moström, ljudbok, recension, Torsten Wahlund 2 Kommentarer
| Författare: Jonas Moström | Kategori: Deckare |
| Förlag: Earbooks | Utgiven: 2009 |
| Uppläsare: Torsten Wahlund | Lyssnar tid: ca 11 timmar |
| Betyg boken: 3 | Betyg uppläsning: 4 |
Handling
Rymd utan stjärnor är Jonas Moströms fjärde bok om kommissarie Johan Axberg och hans kollegor på polisen i Sundsvall.
Sundsvallspolisen får i uppdrag att undersöka överläkare Pia Fjällstedts försvinnande. Kriminalinspektör Sofia Waltin är extra engagerad i fallet eftersom Pia är Sofias faster. Det som gör situationen extra känslig är att Sofias pappa är osams med Pia kring arvet av en gård. Detta placerar Sofias pappa högt upp på listan bland de misstänkta. Trots Sofias personliga engagemang så får hon delta i utredningen.
Senare hittas en sjuksköterska mördad i ett av jourrummen på sjukhuset. Nu har polisen både ett försvinnande och ett mord av personer från samma avdelning. Polisen undersöker alla möjliga samband. Betyder mordet att även den försvunne Pia är mördad?
Omdöme
Jag hade Rymd utan stjärnor hemma men jag har inte läst den tidigare. När jag fick hem Mirakelmannen från biblioteket tänkte jag att jag skulle läsa bok fyra i serien före bok nummer fem. (Jag har inte läst de tre tidigare böckerna.) Så med andra ord var det bara att plugga in lurarna i öronen och sätta igång att lyssna på Rymd utan stjärnor.
Jag är positivt överraskad att Moström törs ta upp en sådan kontroversiell fråga som dödshjälp. Jag tycker att det inte är så vanligt i moderna deckare att man tar upp såpass aktuella och politiskt känsliga samhällsfrågor. Jag förknippar deckare innehållande samhällskritik/frågor med det lite äldre svenska deckarna.
Boken tar även upp ett i dagens deckare mer frekvent återkommande ämne nämligen svårigheten att balansera privatliv kontra yrkesliv. Ett dilemma som nästan alla kan identifiera sig med.
Boken är välskriven, dialogerna är träffande och sjukhus miljön är trovärdigt beskriven (inte helt konstigt eftersom Moström är läkare). Jag tycker att Moström har en fallenhet för att beskriva det vardagliga i livet utan att det verkar tråkigt eller för hype:at.
Jag har lite svårt med betygssättningen, vilket inte är helt ovanligt. Det är en typisk svensk deckare som inte sticker ut så mycket. Men det som höjer betyget är att den tar upp ett så intressant ämne som dödshjälp. Det får blir en stark trea.
Uppläsningen
Jag vet inte riktigt vad för nytt jag ska skriva om Torsten Wahlund. Han är en fenomenal uppläsare. Hans röst och lite sävliga (men inte för långsamma) läsning förhöjer upplevelsen av boken.
