Bokbrus

Mirakelmannen

Jul 24

PiaDeckare Betyg 2, Earbooks, Johan Axberg, Jonas Moström, ljudbok, recension En kommentar

Handling 

Äntligen en ny recension att skriva. Det blir inte lika mycket lyssnande på böcker på semestern eftersom jag skulle känna mig allt för asocial med iPoden i öronen under besök på Kolmården, Gröna Lund eller dylikt. Jag tror inte att det skulle uppskattas av familjen heller .

Jag har lyssnat på Jonas Moströms femte bok, Mirakelmannen, i serien om Johan Axelberg. Boken börjar på Axbergs första dag på en ofrivilig tjänstledighet. Johan är tjänstledig från sitt arbete som polis eftersom han är under utredning för misshandel av sin flickväns exmake.

Johan blir uppringd av sin barndomsvän, Mattias Molin. Dom har inte haft kontakt sedan Johan lämnade byn Bråsjö som elvaåring. Mattias vill att dom ska träffas. Han har något att berätta om deras gemensamma väns, Chris Wiréns, drukningsdöd.

Chris var delägare och chef över hälsocentret Symfonikliniken där man erbjuder alternativ vård till höga kostnader. Chris är välrenomerad och går under smeknamnet Mirakelmannen. Johan bestämmer sig för att besöka Mattias för att ta reda på vad han har att berätta. När Johan kommer fram hittar han Mattias brutalt ihjälslagen i sitt kök. 

I förtvivlan bestämmer sig Johan för att hitta Mattias mördare och undersöka Chris död närmare. Vad var det Mattias hade att berätta? Var Chris död en olyckshändelse? Vid sidan av sin utredning tampas Johan med sitt röriga privatliv och sina minnen och frågor från barndommen.

Omdöme

Jag tycker inte att intrigen i Mirakelmannen är lika intressant och spännande som den i föregångaren Rymd utan stjärnor trots att intrigen får mer plats i denna bok än de tidigare. I de tidigare böckerna lämnas mer utrymmer till karaktärernas privatliv.

I Rymd utan stjärnorskrev Moström om dödshjälp, ett intressant ämne i min mening. Jag hade gärna sett att Moström även i denna bok ägnat lite mer tid och utrymme till det utvalda ämnet för denna bok, nämligen alternativmedicin. Det hade gett mer djup åt boken och gjort att boken stack ut mer i bland alla svenska deckare. 

Jag tycker även att boken saknar en del av den trovärdighet som var så tydlig i tidigare böcker. Tidigare har karaktärerna och dialogerna varit så välskrivna att de nästan känts som sanningar trots att det är fiktion.

Det jag gillar i Moströms böcker är att han inte grottar ner sig i våld, inga onödigt blodig skildringar. Intrigen talar för sig själv vilket också har varit Moströms intension vad jag förstår (enligt de intervjuer jag läst med Moström).

Uppläsningen 

 Eftersom intrigen i Mirakelmannen inte är lika bra som tidigare bok så blir inte uppläsningen lika lysande heller. Boken innehåller färre nyanser och då får uppläsaren mindre att spela med. Trots detta gör Torsten Wahlund en bra uppläsning.