Bokbrus

Håpas att du trifs bra i fengelset

Jul 02

PiaRoman Betyg 4, Bonnier Audio, ljudbok, recension, Susanna Alakoski Inga kommentarer

Handling

Äntligen har Susanna Alakoski kommit ut med en ny bok. Hennes debutroman Svinalängorna var en bok som genererade mycket känslor och boken stannade kvar i tankarna lång efteråt. Med Svinalängorna vann Alakoski Augustpriset.

Titeln på boken,Håpas du trifs bra i fengelset, kommer i från ett brev som huvudkaraktären Annies dotter skriver till sin morbror Sammi som sitter i fängelset för narkotikabrott.

Anni har klarat sig bra i livet trots sin uppväxt med två supande föräldrar. Ett hem där det aldrig finns pengar till annat än sprit. Annie lever sin barndom i skam över föräldrarna och är den som sköter hemmet när föräldrarna inte är kabla att sköta det. Anni låter sig inte knäckas utan har en stark livsgnista och tar sig överlevande igenom sin barndom.

Sammi, Annis bror, är smart men är rastlösheten personifierad och får gå i OBS-klass. För Sammi går det inte lika bra. Tidigt hamnar han i ett hash- och alkoholmissbruk och därefter går det bara utför. Ett liv som uteliggare och stölder och narkotikaförsäljning är Sammis vardag.

I boken får vi följa Anni och hennes berg-och-dalbaneresa, mellan hopp och förtvivlan, som medberoende till sin bror. Ofta önskar Anni livet ur Sammi och lika ofta önskar hon att han ska bli ren. Mest av all önskar hon att få sin bror tillbaka och Anni ger aldrig riktigt upp hoppet om sin bror.

Omdöme

Håpas du trifs bra i fengelset är om möjligt ännu allvarligare än debutromanen. Boken är en svidande samhällskritik kring hur fattigdom och utanförskap gör att det näst intill är omöjligt att komma tillbaka om man har hamnat snett.

Jag gillar boken. Alakoski varken förskönar eller svartmålar den verklighet hon presenterar utan en känns helt genuin. Ibland glömmer jag att det är en roman jag läser. Boken är så övertygande att den mer känns som en dokumentär.

Alakoskis språkbruk är annorlunda och vackert. Hon bygger sin historia med ett språk som känns nytt och fräscht. Hon skapar även egna ord som räddögon och kallögon vilket bidrar till upplevelsen (även om det kan bli lite för mycket av den varan ibland).

Även tidsordningen är annorlunda. Berättelsen utspelar sig inte alltid sekvensiellt utan den hoppar fram och tillbaka i tiden vilket är något jag gillar med boken

Detta är inte än bok man ska läsa om man vill ha något lättläst eller något uppiggande. Den ska man läsa om man vill läsa en bra bok och om man är beredd att ta sig igenom den mörka berättelsen.

Uppläsningen 

Jag tycker att uppläsningen av författaren är ojämn. Ibland flyter läsningen på rätt bra men ibland blir den hackig. Jag är ofta positiv till författarupplästa böcker men i det här fallet hade det varit bättre att välja en annan uppläsare. Gärna en som kan få fram nyanserna bättre i uppläsningen.