Bokbrus

Den perfekte vännen

Jun 12

StefanNoveller Betyg 4, Jonas Karlsson, ljudbok, recension, Storyside Inga kommentarer

Handling

Jonas Karlsson bjuder här på en samling noveller av skiftande slag, men med det gemensamt att de alla har en lätt igenkännande ton. Jag är själv nästan jämngammal med Jonas och det förhöjer nog upplevelsen.

Riktiga guldkorn för mig i novellsamlingen är t.ex. Marcus som handlar om en kille som genom en rad omständigheter blir liggandes under en säng när hans kompis lillasyster har fest. Det som leder fram till denna obelägenhet är påfallande lätt att förstå. Känslan av utsatthet, trots att det egentligen inte är så märkvärdigt är mycket bra berättad.

En annan novell som jag tyckte mycket om var 14:e februari, där en skola ska på alla hjärtans dag dela ut rosor. Den som är populärast får flest och den som inte är lika populär kanske, ohyggliga tanke, blir utan. Huvudpersonen ser ut att bli utan ros, men det hänger en på hans skåp, kan det vara från den snyggaste tjejen i plugget?

Den längsta novellen, Rummet, är en ganska olustig historia om en borderline sinnessjuk person med schizofrena inslag börjar på ett nytt jobb på en okänd myndighet. Den har sina ljuspunkter men tappar tempot flera gånger.

Vi har också t.ex. novellen Syltmacka som jag inte får grepp om alls.

Omdöme

När Jonas Karlsson är bra är han riktigt bra, men tyvärr är Den Perfekte Vännen inte bra rakt igenom. Jag kommer på mig att tänka på Stephen King, fast tvärtom, låt mig förklara.

I Stephen Kings böcker återkommer vardagliga händelser som utvecklas till rena skräckscenarion. I Den perfekte vännen känns det som samma vardagshändelser ska gå riktigt illa, men dessa utvecklar sig till att vara just vardagshändelser, men jag får samma känsla på vägen.

Något som är slående i Den perfekte vännen är också det ofantligt skiftande språket. I Rummet får vi ett i det närmaste byråkratiskt språk medan vi när vi får följa en ”fjortis” som flyger får vi ett …, ja, inte är det byråkratiskt i alla fall. Jag tycker det är väldigt positivt att Jonas kan byta språkbruk lika lätt som han byter roll i sitt skådespeleri.

Uppläsningen 

I noveller skrivna ur jag-form är det naturligtvis perfekt när en skådespelare är uppläsare, så även i detta fall. När det som i detta fall sammanfaller med författaren är det inte sämre. Han gör ett gediget arbete med att läsa upp sin bok. Det som stör mig, åtminstone i början av ljudboken, är att jag ser några av Jonas Karlsson rollkaraktärer framför mig när han läser, och i de allra flesta fallen stämmer det inte. Efter ett par timmars lyssnande försvann dock detta hinder.