Bokbrus

Vårlik

Jun 29

PiaDeckare Betyg 2, ljudbok, Mons Kallentoft, recension, Torsten Wahlund 2 kommentarer

Handling 

Vårlik är Mons Kallentofts fjärde bok i serien om Malin Fors vid Linköpingspolisen.

En vårdag i Linköping njuter en mamma och hennes tvillingflickor av det härliga vädret. De stannar och köper en korv och sedan går de till bankomaten för att hämta ut pengar. En kraftig explosion bryter våridyllen mot krass och rå verklighet. Tvillingflickorna omkommer genast medan modern förs svårt skadad till sjukhuset där hon senare avlider.

Malin Fors är på sin mors begravning. Malin har svårt att veta vad hon ska känna inför sin mors plötsliga bortgång. När det är dags för begravningskaffe ringer telefonen och Malin blir inkallad för att hjälpa till med bombfallet.

Malin och hennes kollegor försöker förstå varför någon smällt bomben, är det ett rånförsök, terrordåd eller är det någon som vill komma åt mamman och hennes två döttrar.

Omdöme

Jag har läst de tre första böckerna i serien om Malin Fors och jag måste erkänna att dom inte riktigt faller mig i smaken. Jag tycker inte att böckerna är särskilt spännande och sluten dyker upp helt abrupt. Detsamma gäller för Vårlik, det känns som boken tar slut när författaren tycker att boken är lagom lång.

Att läsaren får följa den dödes tankar är något som förekommer i alla böckerna och jag tycker inte det tillför böckerna något utan jag upplever det mer som utfyllnad.

Det känns som tanken är att man ska tycka synd om Malin Fors och att läsaren ska känna sympati för hennes alkohol- och känsloproblem men problemen förtas av att Malin har en tendens att skapa problem där de inte finns. Jag blir mest irriterad över att Malin bara ser problemen och jag upplever henne som väldigt egoistisk.

Upplösningen i Vårlik utspelar sig på en skärgårdsö full av glupska varaner och en tidsinställd bomb. Det hela känns väldigt krystat och överdramatiserat.

Uppläsningen 

Jag är väldigt förtjust i Torsten Wahlund som uppläsare och han gör som vanligt ett bra jobb med uppläsningen. Tyvärr kan en bra uppläsare inte rädda upp en mindre bra bok.

Spionen på FRA

Jun 24

StefanDeckare, Thriller Anders Jallai, Betyg 3, Earbooks, ljudbok, recension, Reine Brynolfsson 2 kommentarer

Handling

Anton Modin, bokens huvudperson, får nys om att en av Sverige sänkt rysk miniubåt ligger i Stockholms skärgård. Anton har tidigare bärgat DC-3:an, Ubåt S7 och bestämmer sig för att hitta miniubåten och startar tillsammans med sina kompanjoner letandet.

Ubåtsledarna får snart lära sig att denna hemlighet har starka krafter som vill hålla det hemligt till vilket pris som helst, men hittar också krafter som i skymundan bistår våra hjältar med bl.a. ekonomisk hjälp och ledtrådar. 

Omdöme

Jag ger boken en 3:a men måste erkänna att jag påverkas i hög grad av eget personligt intresse och erfarenheter av ubåtskränkningarna under 80-talet. Anders Jallai må vara initierad, drivande och duktig på att gräva upp sanningar ur djupet, men skriva böcker har han inte lärt sig, inte än i alla fall. Boken blir faktiskt bättre och bättre under bokens gång, det är tydligt att han lär sig författarskapet under bokens skrivande. Nästa bok i den kommande trilogin kanske blir bättre. Den cliffhanger denna bok slutar med är i alla fall riktigt bra och får läsaren att vilja läsa en fortsättning.

Problemet med boken är att Anders Jallai har en historia som han vill (måste?) berätta, men det görs på ett styltigt, okoordinerat sätt som har svårt att hålla läsaren kvar. Lägg till lite taffliga personbeskrivningar och då och då rent av tråkiga dialoger så kanske ni förstår vad jag menar.

Boken har tydliga antagonister och speciellt en skurk som är lätt att tycka illa om, men bokens protagonister är inte helt lätta att tycka om. Vilket glädjer mig. Det är tråkigt med böcker som är för mycket svart eller vitt.

Uppläsningen 

Reine Brynolfsson är alltid bra, men det styltiga språket gör det svårt för Reine att få till en bra spänning. Men han lyfter i alla fall materialet lite.

Biblioteket

Jun 23

PiaAllmänt Ingen kommentar

I bland undrar jag vad jag skulle göra om det inte fanns något bibliotek. Jag skulle förmodligen länsa alla bekantas bokhyllor från ljudböcker men sen då?

Nästan alla ljudböcker jag lyssnar på lånar jag på biblioteket. Jag vet inte när jag sist köpte en ljudbok. Varför skulle jag göra det när det biblioteket fungerar så bra.

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från biblan och i det presenteras alla inköp av ljudböcker. Jag använder nyhetsbrevet eller egen eftersökning som underlag för min boklån ( i alla fall om jag vill låna nya böcker).

Jag anävnder bibliotekets hemsida för att boka mina böcker. Via hemsidan kan jag på ett enkelt sätt få tillgång till alla böcker som finns på stadens bibliotek vilket ökar antalet titlar.

 När boken, eller nästan alltid böckerna, anlänt till ”mitt” bibliotek så får jag ett SMS och sen är det bara att åka och hämta mina efterlängtade böcker. Jag är lika glad varje gång det SMS-piper i min telefon eftersom det oftast betyder att hag har nya böcker att hämta .

Jag vägrar dö nyfiken

Jun 21

PiaAnekdoter Babben Larsson, Betyg 4, ljudbok, Norstedt Audio, recension Ingen kommentar

Handling

Jag vägrar att dö nyfiken är ingen enkel bok att summera men jag får väl göra ett försök. I boken får vi höra Babben berätta brottstycken ur sitt händelserika liv. Vi får följa Babben genom livets upp och nedgångar, både privat och i yrkeslivet. En bakom kulisserna på stand-up-scenen bjuds det också på.

Det är inte bara summeringen som är svår för den här boken utan även vilken kategori den tillhör. Efter mycket funderande bestämde jag mig för att införa en ny kategori Anekdoter.

Titeln är talande. Babben verkar verkligen prova allt åtminstone en gång. Detta leder ibland till positiva händelser och ibland blir utfallet mindre lyckat. När Babben berättar om sina upplevelser så verkar hon antingen orädd eller så trotsar hon sina rädslor. Detta känns som en egenskap man måste besitta om man ska ägna sig åt stand-up men egenskapen är endock beundransvärd. 

Mellan Babbens historier är det inklippt korta live-upptagningar från hennes karriär. Dessa klipp är underhållande och de utgör en kort summering av Babbens artisteri så här långt. Klippen bidrar helt klart positivt till min upplevelse av boken. Jag undrar hur man gjort med dessa klipp i den vanliga boken. Någon som vet?

Omdöme

För att vara en bok av kategorin ”Anekdoter” håller den en hyffsat jämn kvalité. Boken är underhållande och lättillgänglig. Den är som ett längre Sommar-program på radio. Ibland fnissar jag och vid andra tillfällen skrattar jag faktiskt högt för mig själv vilket fick dottern att komma rusande för att ta reda på vad jag höll på med.

Det är ingen bok man bär med sig långt efteråt (vilket nog inte är tanken heller). Det är ren underhållning och dessutom i sin mest lättillgängliga form. Boken är som ett mycket trevligt sällskap eller om behov finnes en riktig pick-me-up. 

Ljudboken lämpar sig bra som bilunderhållning under semester, en bok man kan lyssna till tillsammans.

Uppläsningen 

Det hade känts väldigt konstigt om någon annan en Babben själv hade stått för inläsningen. Boken är för personlig för att överlämnas till någon annan. Dialekten är givetvis en bonus.

Jag tror, men kan förstås inte veta, att den här boken gör sig väldigt mycket bättre som ljudbok än som en textbaserad bok.

Babben gör en fantastisk uppläsning och hennes timing är som vanligt suverän.

Pansarhjärta

Jun 20

PiaDeckare Betyg 4, Jacob Nordenson, Jo Nesbö, ljudbok, Piratförlaget, recension 1 kommentar

Handling

Pansarhjärta är Jo Nesbös åttonde bok om antihjälten Harry Hole.

Två kvinnor hittas mördade i Oslo. Det verkar inte finnas några samband alls mellan dödsfallen förutom att båda har drunknat i sitt eget blod och har konstiga sticksår i munhålan. Trots att det bara hittills endast skett två mord misstänker polisen att det är en seriemördare i farten.

Det finns en kamp om vilken polisinstans som ska vara ansvarig för Oslos mordutredningar framöver, Oslopolisen eller Kripos (KRIminalPOliti Sentralen, den nationella enheten för att bekämpa organiserad och annan allvarlig brottslighet).Kripos är ansvariga för mordutredningarna på kvinnorna men Oslopolisen vill också vara med, på ett lite mer informellt sätt, för att visa att dom är kompetenta nog att behålla mordutredningar även i framtiden. Till denna informella undersökning vill Oslopolisen ha Harry Hole till hjälp, Norges ende specialist på seriemord.

Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Bankok för att hämta hem Hole. Nu är inte Hole bara försupen utan har också fallit dit på opium. Hole är helt ointresserad av att återvända till Oslo men när Kaja avslöjar att Holes far ligger för döden bestämmer han sig för att följa med hem. 

Hole och Kaja sköter utredningen tillsammans. De hittar ett tydligt samband mellan de döda kvinnorna. De befann sig för en tid sen på en fjälltur och övernattade i en fjällstuga. Dom var inte ensamma i stugan utan där befann sig flera andra personer som nu kan vara i fara. En efter en mister de livet.

Omdöme

Pansarhjärta är en bok som definitivt ger kalla kårar längs ryggraden. Boken är välskriven, genomtänkt, i korta partier plågsamt detaljerad och fruktansvärt nervpirrande.

Boken är väldigt lång och känns periodvis lite seg. Mot bokens sista tredjedel tar intrigen riktig fart med massor av action och oväntade vändningar.

Mördaren i Pansarhjärta är riktigt brutal och sadistisk. Något jag kan ha lite svårt med men i Nesbös böcker köper jag detta utan att jag riktigt förstår varför.

Jag har något av en hat-kärleksförhållande till Hole. Trots att Hole följer litteraturens stereotyp av den försupne, asociale polisen så tycker jag att han är en intressant karaktär. Men ofta finner jag Nesbös sidokaraktärer ännu mer spännande som till exempel Kaja solness och Katrine Bratt. Bratt dök upp i Snömannen och hon återfinns även i denna bok. Efter snömannenfallet sitter hon inspärrad på mentalsjukhus men trots detta hjälper hon Hole med vissa datasökande arbetsuppgifter.

Något som fascinerar mig med Nesbö är att han verkar ha hela planen för intrigen utstakad för sig från början. Det finns inga tveksamheter och intrigen håller alltid ihop utan minsta spricka. Nesbö måste antingen vara en väldigt god strateg och/eller perfektionist.

Uppläsningen 

Jag har lyssnat till Jacob Nordenson vid flertalet tillfällen tidigare och jag tycker om honom som uppläsare. Nordenson är väldigt duktig på att få fram nyanserna i dialogerna. Lyssnaren hör hur karaktärerna känner.

Det är alltid lättare att tilltalas av en uppläsare som man har hört tidigare än en ny av någon konstig anledning. Det är nästan som man behöver lite invänjning.

Kackerlackorna

Jun 19

PiaDeckare Betyg 3, Jo Nesbö, ljudbok, Piratförlaget, Pontus Gårdinger, recension 1 kommentar

Handling

Kackerlackorna är Jo Nesbös andra bok om antihjälten och den hopplöse alkoholisten Harry Hole.

På ett risigt motell i Bankok hittas den norske ambassadören Atle Molnes mördad. Molne har tidigare arbetat som politiker för Kristelig Folkepari. I ambassadörens portfölj hittas foton på nakna småpojkar. Ambassadören är en mycket god vän till den Norske statsministern och för att försöka undvika en politisk och diplomatisk katastrof skickas Harry Hole till Bankok för att hitta den skyldige.

Sedan upplösningen av seriemorden i Australien (Fladdermusmannen) har Harry supit hårt och han har stora problem med att försöka hålla sig nykter när han anländer till Thailand. Hole är frustrerad och delvis ofokuserad på sin uppgift eftersom hans tankar gång på gång går till suget efter alkohol. 

Tanken är att Hole ska göra sin utredning så diskret som möjligt vilket inte hör till Holes starkaste sidor. Till samarbetspartner får Hole den skallige, storvuxne Liz Crumley. De har ett gott samarbete. Hole och Crumley inser att det är något som döljer sig i den norske kolonin i Bankok och Hole anser att det ända sättet att få reda på sanningen är att vara allt annat än diskret och diplomatisk.

Omdöme

När jag recenserade Fladdermusmannen skrev jag att Hole följer stereotypen av en alkoholiserad bufflig polis, Hole skiljer sig dock i ett avseende mot stereotypen nämligen att han har viss självdistans och dessutom humor.

Det märks att Nesbö har gjort ett gediget förarbete kring boken. Beskrivningarna av Bankok är träffande vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom han skrev boken på plats.

Nesbö har i alla böckerna en eller flera oanade vändningar så även Kackerlackorna. Välskrivna vändningar uppskattas alltid (förutom när det blir allt för många eller väldigt långdragna).

Kackerlackorna är en spännande bok med en laddad och tät intrig. Nesbö håller tempot uppe och har ett bättre driv i sitt berättande än vad han har i Fladdermusmannen. Även bokens disposition är bättre och känns mycket mer genomtänkt.

Uppläsningen 

Fortsatt bra uppläsning av Pontus Gårdinger. Jag hoppas att han kommer att få chansen att läsa andra författare också.

International Dagger Award

Jun 18

PiaNyheter 2 kommentarer

Jag läste precis på Dast Magazine att Johan Theorin blivit nominerad till brittiska International Dagger Award för boken Nattfåk (The darkest room). Johan Theorin har tidigare varit nominerad för priset. Då med boken Skumtimmen.

Dagger-priserna delas ut av Brittish Crime Writers’ Association och är en av de mest prestigefyllda priserna för en kriminalförfattare.

Ytterligare en svensk bok är nominerad: Stieg Larssons tredje bok i Millenium-serien, Luftslottet som sprängde. Bland de nominerade hittas ytterligare en nordisk författare, Arnaldur Indridason (Frostnätter).

 Just nu ligger inte Nattfåk på att-läsa-listan  och därför blir det nog ingen recension på den.  Däremot lyssnar maken  just nu till Johan Theorins Blodläge  och så fort han blir klar kommer en recension.

Fladdermusmannen

Jun 17

PiaDeckare Betyg 3, Jo Nesbö, ljudbok, Piratförlaget, Pontus Gårdinger, recension Ingen kommentar

Handling

Fladdermusmannen är Jo Nesbös debutroman. Den belönades bland annat med Rivertonpriset för bästa norska kriminalroman och med Glasnyckeln för bästa skandinaviska kriminalroman.

En norsk tv-kändis blir mördad i Sidney. Den norska polisen skickar Harry Hole för att bistå den australiensiska polisen i utredningen av mordet. Harrys uppgift är att vara en länk mellan de båda länderna. Harrys samarbetspartner i fallet är den aboriginska Andrew Kensington. Efter lite efterforskningar inser Harry och Andrew att dom är en seriemördare på spåren.

I Fladdermusmannen får följa Hole när han tar sig an Sidneys undre värld med tvivelaktiga figurer, horor och dobbel. Harry besöker hippiestaden Nimbin för att förhöra en knarklangare.

Under utredningen får Hole kontakt med den svenska servitrisen Birgitta och dom inleder ett förhållande. Plötsligt är även Birgitta fara och Harry har svårt att klara av sitt arbete eftersom han får ett återfall och börjar dricka.

Omdöme

Jag läste Fladdermusmannen när den utgavs i bokform 2000. Nu när den kommit ut i ljudboksform tänkte jag att jag skulle lyssna till den för att se vad jag tycker om den nu.

Fladdermusmannen är en riktigt spännande och välkomponerad bok. Jag måste säga att Nesbö gör ett riktigt bra jobb med sin debutroman. Boken är lite trög i starten men så småningom får Nesbö upp tempot och det är då jag tycker att boken börjar bli bra.

Trots att Harry Hole nästan är en parodi på en klichéartad kriminalare så tycker jag att han fungerar som karaktär. Han är en riktig antihjälte med stora alkohol- och relationsproblem. Det finns stora likheter mellan Harry Hole och Michael Connellys karaktär Harry Bosh.

Jag kan inte säga att jag gillar Hole men jag tycker att han är intressant. Han väcker känslor och ganska ofta retar han gallfebern på mig vilket jag gillar. Det jag däremot inte gillar är när jag inte känner någonting för huvudkarraktären.

Uppläsningen 

Jag har aldrig lyssnat till Pontus Gårdinger som uppläsare tidigare. Jag tycker att han fungerar väldigt bra och att han har en behaglig, djup röst.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad och ser fram emot att lyssna på Gårdinger igen.

Dödligt villospår

Jun 15

PiaRoman Anna-Maria Käll, Betyg 3, Bonnier Audio, ljudbok, Nora Roberts, recension Ingen kommentar

Handling

När storstadskillen Copper Sullivan tillbringar en sommar hos sina morföräldrar i Black Hills South Dakota blir han bäste vän med landsortstjejen Lil Chance. Under en av sina utflykter uppe i bergen hittar de ett skändat lik. De flesta tror att kvinnan blivit överfallen av en puma medan andra misstänker mord. Både Cooper och Lil har svårt att komma över den obehagliga upptäckten.

Med tiden tappar Cooper och Lil kontakten. Tolv år efter det otäcka fyndet återvänder Copper till Black Hills för att hjälpa sin morföräldrar med gården. Cooper har under åren som gått utbildat sig till polis och startat egen privatdetektivbyrå. Lil har ägna tiden till att läsa in en doktorsgrad i viltvård med inriktning på kattdjur. Nu driver hon ett vilddjurcenter där hon bl.a. ger fristad till skadade och gamla djur.

Djurreservatet utsätts för hot och skadegörelse och till sist utsätts Lil personligen för hot. Cooper beslutar sig för att stanna i Black Hills för att hjälpa Lil att hitta den som ligger bakom. När Cooper börjar göra eftersökningar visar dig sig att allvaret bakom hoten är mycket större än vad dom först trott. Dom är på jakt efter en seriemördare som har utsett Lil till sitt nästa byte.

Omdöme

Nora Roberts är en storproducent av böcker av varierad karaktär och kvalité. Dödligt villospår är en spänningsroman med ett självklart inslag av romantik.

Jag har läst ganska många av Roberts böcker och jag har tyckt om de flesta, framförallt spänningsromanerna. Jag har lite svårt att förstå att jag gillar hennes böcker för ofta är handlingen relativt banal och upplägget på böckerna påminner om varandra. Böckerna är av kioskromanskaraktär men de är ändå lite bättre än så.

Det jag gillar hos Roberts är att huvudkaraktären (oftast den kvinliga) har en stor passion för ett ämne. I Dödligt villospår är det Lils passion för kattdjur, framförallt pumor. Roberts får fram karaktärernas brinnande intresse på ett så övertygande sätt att läsaren smittas.

Roberts karaktärer i spänningsromanerna påminner om varandra. En starka kvinnan som drivs av sin passion och den lite trumpne, enstörige mannen. Trots likheterna mellan böckerna och karaktärerna så återkommer jag till Roberts. Förmodligen för att det känns bekant och hemmastatt. Roberts levererar alltid underhållande och lättillgängliga berättelser.

Dödligt villospår hör inte till Roberts bästa spänningsromaner men den är en perfekt bok för sommarläsning.

Uppläsningen 

Anna-Maria Käll gör som vanligt en bra uppläsning. Hon får med alla nyanser i boken och hennes uppläsning känns avspänd samtidigt som den är intressant.

Den perfekte vännen

Jun 12

StefanNoveller Betyg 4, Jonas Karlsson, ljudbok, recension, Storyside Ingen kommentar

Handling

Jonas Karlsson bjuder här på en samling noveller av skiftande slag, men med det gemensamt att de alla har en lätt igenkännande ton. Jag är själv nästan jämngammal med Jonas och det förhöjer nog upplevelsen.

Riktiga guldkorn för mig i novellsamlingen är t.ex. Marcus som handlar om en kille som genom en rad omständigheter blir liggandes under en säng när hans kompis lillasyster har fest. Det som leder fram till denna obelägenhet är påfallande lätt att förstå. Känslan av utsatthet, trots att det egentligen inte är så märkvärdigt är mycket bra berättad.

En annan novell som jag tyckte mycket om var 14:e februari, där en skola ska på alla hjärtans dag dela ut rosor. Den som är populärast får flest och den som inte är lika populär kanske, ohyggliga tanke, blir utan. Huvudpersonen ser ut att bli utan ros, men det hänger en på hans skåp, kan det vara från den snyggaste tjejen i plugget?

Den längsta novellen, Rummet, är en ganska olustig historia om en borderline sinnessjuk person med schizofrena inslag börjar på ett nytt jobb på en okänd myndighet. Den har sina ljuspunkter men tappar tempot flera gånger.

Vi har också t.ex. novellen Syltmacka som jag inte får grepp om alls.

Omdöme

När Jonas Karlsson är bra är han riktigt bra, men tyvärr är Den Perfekte Vännen inte bra rakt igenom. Jag kommer på mig att tänka på Stephen King, fast tvärtom, låt mig förklara.

I Stephen Kings böcker återkommer vardagliga händelser som utvecklas till rena skräckscenarion. I Den perfekte vännen känns det som samma vardagshändelser ska gå riktigt illa, men dessa utvecklar sig till att vara just vardagshändelser, men jag får samma känsla på vägen.

Något som är slående i Den perfekte vännen är också det ofantligt skiftande språket. I Rummet får vi ett i det närmaste byråkratiskt språk medan vi när vi får följa en ”fjortis” som flyger får vi ett …, ja, inte är det byråkratiskt i alla fall. Jag tycker det är väldigt positivt att Jonas kan byta språkbruk lika lätt som han byter roll i sitt skådespeleri.

Uppläsningen 

I noveller skrivna ur jag-form är det naturligtvis perfekt när en skådespelare är uppläsare, så även i detta fall. När det som i detta fall sammanfaller med författaren är det inte sämre. Han gör ett gediget arbete med att läsa upp sin bok. Det som stör mig, åtminstone i början av ljudboken, är att jag ser några av Jonas Karlsson rollkaraktärer framför mig när han läser, och i de allra flesta fallen stämmer det inte. Efter ett par timmars lyssnande försvann dock detta hinder.