Bokbrus

Det som ska sonas

Maj 28

PiaDeckare Betyg 5, Christian Fex, Damm förlag, ljudbok, Olle Lönnaeus, recension Ingen kommentar

Handling

Journalisten Konrad Jonsson har helt tappat greppet efter ett kidnappningsdrama där hans kollega blivit skjuten. Konrad klarar inte av vare sitt jobb eller sina relationer. När hans adoptivföräldrar mördas återvänder han för första gången på många år till Tomelilla.

När Konrad återvänder till Tomelilla börjar han fundera vad som hände med hans biologiska mamma. En dag när Konrad var sju år försvann hon plötsligt och han blev ganska omgående placerad i en fosterfamilj som senare adopterade honom. I den nya familjen la man alltid locket på och det var många saker och ämnen som var tabu. Konrad adoptivbror tycker inte alls om att Konrad ska bo hos dom och det brodern avskyr mest är att Konrad är polack. Konrad trivs inget vidare och så fort han är stor nog flyr han från familjen och Tomelilla. 

Konrad blir snabbt misstänkt för mordet på sina adoptivföräldrar. Föräldrarna har tidigare vunnit 12 miljoner vilket ses vara hans motiv och att någon dessutom påstås ha sett Konrad i Tomelilla på mordkvällen gör honom än mer misstänkt. För att bevisa sin oskuld börjar Konrad själv undersöka vad som hänt adoptivföräldrarna. Han passar samtidigt på att leta ledtrådar till sin mammas plötsliga försvinnande för många år sedan.

Omdöme

Det som ska sonas vann Svenska Deckarakademins debutantpris 2009 vilket kanske säger lite om bokens klass. Jag tycker att boken är mycket spännande och den tar några oväntade vändningar vilket alltid uppskattas.

Olle Lönnaeus språk känns rikt samtidig som det är enkelt och utan onödiga krusiduller. Hans beskrivning av Konrads känslor är övertygande. Konrads känsla av utanförskap, förtvivlan och nyfikenhet känns även hos läsaren. Som läsare känner man sig lika driven till att få veta svaren på alla frågor som Konrad är. Karaktärerna i boken är också väl beskrivna och de är inte så klichéartade som jag ofta upplever att deckarkaraktärer ofta är.

I tillbakablickarna till Konrads barndom beskrivs dåtidens småstadsidyll på ett mycket träffande sätt. Boken beskriver både den idyll man vill att en småstad på 60-talet ska vara och hur den var i verkligheten med trångsynthet och utanförskap för de som var annorlunda. Författarens kärlek till landskapet och den Skånska myllan genomsyrar boken på ett positivt sätt. 

Det som skall sonas är en riktigt bra debutbok och jag hoppas att den bådar gott för Lönnaeus framtida böcker.

Uppläsningen

Som icke-skåning tar det mig en liten stund att komma in i språket men därefter förhöjer skånskan boken och känslan av att befinna sig i Tomelilla. Christian Fex gör en bra uppläsning med god inlevelse.

Under jorden i Villette

Maj 28

PiaDeckare Angela Kovács, Betyg 4, Inger Hedström, ljudbok, Martine Poirot, recension, Storyside Ingen kommentar

Handling

 Under jorden i Villette är den tredje boken om undersökningsdomaren Martine Poirot. Ingrid Hedström fick Deckarakademins debutantpris 2008 för den första boken i serien Lärarinnan i Villette.

I mitten av 50-talet undgår en ung man, med en hårsmån, från en säker död i en gruvolycka. Han har försovit sig och på vägen till arbetet hör han ett enormt dån från gruvan och inser vad som hänt med hans kollegor. Mannen ser detta som ett tillfälle att försvinna och påbörja ett nytt liv.

Därefter forsätter historien ca 40 år senare och nu är året är 1994. En pråm anländer till Villette lastad med järnmalm från svenska Hanberget. När pråmen ska lastas av finner man ett manslik i lasten. Den döde mannen visar sig vara en ung journalist och i sin hand håller han delar av en tidningsklipp. Efter visst efterforskande visar det sig att tidningsklippet är en del av en artikel om Hanbergets gruva. 

Några dagar senare åker kommunalrådet Birgitta Matsson till Villette. Hon har precis före sin resa varit i Hanbergets gruva för att delta när gruvans stängs för gått. Ganska omgående när Birgitta Matsson anländer till Villette så blir hon nedskjuten på öppen gata.

Martine är ansvarig undersökningsdomare för båda dödsfallen och eftersom båda har en koppling till Hanberget så försöker Martine hitta ytterligare samband mellan morden. Vad visste journalisten och Birgitta Matsson som gjorde att det var värt att mörda dem ?

Omdöme

Jag har inte läst Ingrid Hedströms tidigare böcker. Det har gått alldeles utmärkt att läsa Under jorden i Villette fristående. Jag känner mig lite sugen på att läsa de två tidigare böckerna.

Villette och Hanberget beskriver författaren så övertygande att det är lätt att glömma att det är fiktiva platser. Platserna är väl beskrivna i hur de ser ut och läsaren får också känsla för platsernas och folkets karaktär.

Jag tycker att intrigen är bra och den är trovärdig. Det känns som Hedström gjort en ordentligt research vilket bidrar till bokens trovärdighet. Trovärdigheten motarbetas dock lite av att Hedström valt att knyta ihop trådarna lite för stramt. Detta gör hon genom att Martines släktingar och bekanta råkar av en tillfällighet känna till delar av historien.

Tyvärr finns det delar i historien som känns väldigt förutsägbara. Som tur uppvägs detta av att boken är välskriven och att den också gör en del oväntade vändningar. Ingrid Hedströms språk är både målande och drivet. 

Uppläsningen

Angela Kovács levererar Under jorden i Villette med känsla vilket förhöjer upplevelsen av boken.

Pansarhjärta av Jo Nesbö

Maj 19

PiaNyheter Jacob Nordenson, Jo Nesbö, Pansarhjärta, Piratförlaget Ingen kommentar

Jag ser verkligen fram emot att få Jo Nesbös senaste bok, Pansarhjärta, i min hand. Det glädjer mig att läsa att  Johanna på Bokhora tycker att Nesbö håller ställningarna. Jag bokade den så fårt den kom upp på inköpslistan på biblioteket och står nu i kö.

Jag har läst Nesbös tidigare böcker, en del som vanlig bok och en del som ljudbok. Jag tycker alla är bra och några sticker ut lite extra och är riktigt bra. En av favoriterna är hans senaste bok Snömannen.

Jag var in och läste lite om boken på Piratförlagets-hemsida och hittade då två intressanta artiklar om Pansarhjärta. En artikel om boken och där Nesbö säger att Pansarhjärta är min mest dramatsika bok.

 Den andra är en intervju med Pansarhjärtas uppläsare Jacob Nordenson. Roligt att det görs intervjuer med uppläsarna. De har en väldigt stor roll i upplevelsen av en ljudbok. Det är också intressant att få veta lite om hur det går till när en ljudbok spelas in.

Robinson Crusoe

Maj 18

PiaBarnbok, Klassiker Betyg 2, Daniel Dafoe, ljudbok, Rabén & Sjögren, recension, Robinson Crusoe, Torsten Wahlund Ingen kommentar

Handling

När jag såg på bibliotekets inköpslista att det kommit en ny ljudbok med Robinson Crusoe tänkte jag att det vore lite roligt att läsa den även om det är en utgåva för barn. Jag har läst Robinson Crusoe som ungdomsbok i tonåren och en extra förkortad variant som barn.

Handlingen är som bekant att Robinson Crusoe spolas upp på en öde ö efter att hans skepp och kamrater gått under i en storm. Större delen av boken handlar om Robinsons tid på ön och beskriver hur han skaffar sig ett liv där. 

En dag hittar Robinson fotspår i sanden vilket gör honom väldigt förskräckt. Vem har gjort dessa fotspår och är det en vän eller fiende? Så småningom tar Robinson sig från ön och lyckas återvända hem till England.

Omdöme

Det hör till allmänbildningen att ha läst någon utgåva av Robinson Crusoe och denna utgåva är rätt tacksam och lätt tillgänglig. Jag såg på b.l.a. på Adlibris att de satt boken i kategori 6-9 år vilket känns väl lågt i ålder. Jag har svårt att se min sju åriga dotter ha tålamod att lyssna på en bok som är 9 timmar lång trots att hon är ”boktokig” och har stort tålamod.

Jag tycker att den första delen är Robinsons liv innan han strandsätts är riktigt tråkig. Denna del av boken förklarar ju förstås hur han hamnar på den öde ön men det känns väl komprimerat samtidigt som det på samma gång är långtråkigt.

Ingenjören i mig tycker om att läsa beskrivningarna av Robinsons innovativa sätt att lösa problem. Även Robinsons mer filosofiska funderingar är intressanta men kanske inte för en 6-åring.

Det jag gillar bäst i boken är att den triggar min fantasi (framför allt när jag läste den som barn). Hur skulle jag klara mig på en öde ö? Hur skulle jag försöka göra mig en bostad? Vad skulle jag sakna mest ? Och hur skulle jag klara av att vara mol allena så länge? 

Uppläsningen

Torsten Wahlund fungerar bra som alltid me jag tycker nog att boken fungerar mindre bra som ljudbok. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Delvis tror jag att det beror på att bearbetningen av boken inte är helt bra. Den röda tråden tappas bort då man kortat ner boken. En annan orsak är att boken delvis är skriven i korta dagboksanteckningar vilket känns lite hattigt att lyssna till men som inte alls stör i skrift.

Årets Selma Lagerlöfs litteraturpris går till Jan Lööf

Maj 18

PiaNyheter Ingen kommentar

Jag läste på Bokhora att Jan Lööf tilldelats årets Selma Lagerlöfs litteraturpris. Väldigt kul tycker jag.

Jag läste flera av hans bilderböcker när jag var liten. Framför allt minns jag Skrot-Nisse, både som bok och på tv. När min dotter var mindre köpte vi Jan Löös ABC-bok som har lästs många gånger.  Jan Lööf kommer jag nog alltid förknippa med Janos, en av bagarna i en av mina favorit tv-serier när jag var barn, Tårtan.  

Jag tycker att hans karaktärer är underhållande och lite udda (i positiv bemärkelse) men mest fascinerad är jag av hans illustrationer. Dom är väldigt speciella och charmiga. Det är framför allt valet av färskala som sticker ut.

Alfahannen

Maj 16

PiaRoman Alfahannen, Angela Kovács, Betyg 3, Bonnier Audio, Katarina Wennstam, ljudbok Ingen kommentar

Handling

Alfahannen är Katarina Wenntams tredje bok om mäns våld mot kvinnor. Precis som de två tidigare böckerna är Alfahannen ett inlägg i samhällsdebatten. Boken väcker många frågor både juridiska och moraliska. När är det en våldtäkt? När är det ett sexuellt övergrepp? När är det acceptabelt med nödvärn?

Skådespelaren Jack Rappe är en ”riktig man”, en alfahanne. Han vet hur man uppvaktar tjejer men också hur man dominerar dom. Rappe vill att hans relationer ska vara enligt hans villkor och tjejerna ska ställa upp på hans infall oavsett om dom vill eller inte.

Emma Wahl, dotter till Jonas Wahl i Smuts, får en fantastisk chans att spela den kvinnliga huvudrollen i en nyproducerad filmatisering av Shakespears Så tuktas en arbigga. Den manliga huvudrollen spelas av den dryga tjugo år äldre superskådisen Rappe.

Ganska omgående inleder Jack och Emma ett förhållande. Till en början blir Emma uppvaktad enligt konstens alla regler men sakta och säkert övergår förhållandet till att Jack tar kontrollen över Emma. Emma vill bryta förhållandet men hon kan inte förmå sig att göra det trots att Jack går över alla rimliga gränser i sitt beteende mot Emma. Emma beskriver sin oförmåga att bryta relationen med ett beroende. 

En sen natt går Jack för långt över gränsen och Emma försvarar sig med en trasig ölflaska. Jack blir mycket illa skadad. Med en hårsmån klarar han sig och Emma åtalas för mordförsök. Som åklagare dyker, från tidigare böcker, Madeleine Edwards upp.

Omdöme

Smuts var en riktigt bra bok och uppföljaren Dödergök var ännu bättre så jag har sett fram emot att läsa den tredje boken Alfahannen. Jag är lite besviken. Boken känns inte speciellt välskriven. Jag upplever språket som torftigt och ibland krystat. De två tidigare böckerna har haft ett klart och avskalat språk vilket jag tycker har passat till innehållets dokumentära karaktär men nu är det ibland för avskalat.

Wennstams engagemang för de tyngre frågorna går inte att ta miste på. Engagemanget är det som räddar boken. Frågorna som behandlas i boken är viktiga och ska tas upp till diskussion. Jag önskar att det funnits mer fokus på frågeställning om vad som är moraliskt rätt kontra juridiskt rätt samt hur båda dessa kan stå i direkt konflikt mot det som känslomässigt känns rätt.

Karaktärerna är lite för enkla och saknar djup och komplexitet. Det har de kanske gjort delvis även i de tidigare böckerna av Wennstam men inte i samma utsträckning. Där har handlingen och frågeställningarna varit bättre och då märks karaktärernas brister inte lika tydligt.

Alfahannen får betyg läsvärd och boken fyller ett gott syfte eftersom den väcker debatt om viktiga ämnen. 

Uppläsningen

Angela Kovács uppläsning är bra. Precis som i de tidigare böckerna av Wennstam är uppläsningen klar och tydlig men ganska opersonlig.

Svålhålet

Maj 14

StefanNoveller, Science fiction Betyg 5, ljudbok, Mikael Niemi, Nordstedts Audio, recension, Science fiction, Svålhålet Ingen kommentar

Handling

Svålhålet, berättelser från rymden är en sådan där bok som är svår att stoppa in i ett fack. Jag vet att om jag skriver Science fiction så kommer många människor inte vilja läsa den, men i brist på bättre genre får det bli så. Boken är en novell samling som Mikael låter utspela sig i framtiden för att få full frihet i för sin fantasi. Berättelserna präglas alla av hans fantastiska berättarlust, tänkvärdhet och inte minst hans fullständigt galna humor. Efter hans mega succé Populärmusik från Vittula förstod man att han inte var som oss andra, och här visar det sig med all tydlighet att han är helt galen, helt underbart galen.

Vad handlar den då om? Det är inte lätt att svara på. En (nästintill) osammanhängande mängd berättelser med några riktiga guldkorn. Vi får stifta bekantskap med Kurtarna, alltså orsaken till all otur i världen, och hur man undviker dem. Viktnedgång för hela universum, som har lite med universums utseende att göra, vilket är en kukprofessor. Universums internet, trasslet, som innehåller precis allt, det enda som är större är universum självt. Vi får veta vilka fruktansvärda sexdrömmar man har när man är nedfryst, tro mig, dem vill man inte ha.

På detta sätt är svålhålet full av roliga, underhållande och ibland tänkvärda berättelser.

Så här skriver Mikael själv:

Som synes är det fråga om science fiction! Med något slags tornedalsk knorr.
Ja, vad fan gör man?
Själv har jag alltid varit förtjust både i det kosmiska, vilket syntes redan i mina diktsamlingar, och det teknologiskt nördiga som brukar höra till, blandat med uppblåst kvasifilosofi och dogmatisk gudssyn.
Det hela är alltså ganska lekfullt.

Omdöme

Det är sällan jag skrattar högt för mig själv när jag läser en bok, men Mikael Niemi kan locka fram båda fniss och skratt ur mig med sin burleska humor. Berättelserna har också ofta dragen av ett ”what if” tänk som speglar hur absurd vår samtid är idag. Kanske inte några avgörande filosofiska funderingar, men fyndiga och framför allt roliga.

Mikael kan beskriva både det vackra och det ohyggligt fula på ett sätt som gör att jag nästan känner lukter av de plaster han beskriver. Att han sedan har en humor jag tycker om gör inte boken sämre.

Många vill göra en jämförelse med Douglas Adams, men jag ser det som två helt olika stilar. Visst har båda en säregen humor och skriver någon form av science fiction, men där slutar likheterna. Det är nämligen inte samma slags humor och definitivt inte samma berättargrepp.

Jag tror dock att om man, som jag, gillar Douglas Adams böcker så har man lättare att ta till sig denna genre.

Uppläsningen

Jag är lite kluven till att Mikael väljer att läsa denna bok själv. Stundom är det klockrent men ibland får hans lite sävliga dialekt en motsatt effekt till berättelserna. Men när han efter att ha läst upp boken frågar ljudteknikern om det finns lite tid kvar och därefter bjuder på ett bonuskapitel då ger jag upp och ger honom godkänt.

Vyssan lull

Maj 12

PiaDeckare Betyg 5, Carin Gerhardsen, Katarina Ewerlöf, ljudbok, Ordfront ljud, recension, Vyssan lull Ingen kommentar

Handling

I vintras läste jag Carin Gerhardsens två första böcker i serien om Hammarbypolisen och jag har sedan dess väntat på uppföljaren. Nu var det äntligen dags att få ”sätta tänderna” i tredje boken, Vyssan lull.

Hammarbypolisen, med Conny Sjöberg i spetsen, söker desperat efter den person som brutalt mördat en filippinsk kvinna och hennes två små barn. När Conny besöker barnens pappa visar det sig att han är djupt deprimerad och att han inte haft någon kontakt med sina barn sedan han och modern skilt sig. Fadern är sjukpensionär och är så gott som helt isolerad från omvärlden.

Mordet på familjen verkar meningslöst och brutalt samtidigt som mordet genomförts på ett kyligt och opersonligt sätt. Conny och hans arbetsgrupp har till en början inga ledtrådar eller uppslag alls.

En av de frågor Conny vill ha svar på är hur den filippinska kvinnan haft råd att köpa en lägenhet värd flera miljoner? Hennes enda inkomst är, vad polisen vet, de småsummor hon tjänat på svartstädning. Har hon pengar undan stoppade, tjänar hon pengar på annat vis eller är det någon annan som köpt lägenheten åt henne?

Polisens arbete försvåras av interna svårigheter. Jens är inte riktigt närvarande i sitt arbete pga sviterna efter en hjärtinfarkt. Även Petra är mentalt frånvarande. Hon försöker bearbeta den brutala våldtäkt hon utsatts för tidigare. Slutligen dyker inte kollegan Einar Eriksson upp på arbetet. Ingen vet varför han är borta eller var han är. Conny har en svår uppgift att försöka hålla ihop arbetsgruppen och han får själv sköta Einars arbetsuppgifter parallellt med sina egna.

Omdöme

Vyssan lull är en lättläst och mycket spännande bok. Jag tycker att den är bäst hittills i Hammrbyserien. Gerhardsen blir allt skickligare på att hålla tempot uppe och på att knyta ihop de olika historierna på ett logiskt sätt. I Vyssan lull byts berättarperspektivet ofta, mellan  karaktärer och tidsperioder. Sådana karaktärsbyten slulle kunna medföra att en bok blir hackig och svårläst. Men så är inte fallet i Vyssan lull. Gerhardsen håller mästerligt ihop historierna och perspektivbytena leder hela tiden boken framåt.

Början på boken är riktigt brutal och otäck. Hade jag inte läst de tidigare böckerna och vetat att de inte bara går ut på att gotta sig i otäckheter hade jag kanske inte fortsatt. Det är i obehagligaste laget men om man som läsare tar sig förbi inledningen så är boken riktigt vass.

Läsaren slängs direkt in i handlingen och det var svårt att lägga boken i från sig. Vyssan lull är en riktig ”sträckläsarbok”. Vid varje möjligt tillfälle har jag stoppat lurarna i öronen, om så för några minuter.

Jag gillar att en del trådar från de tidigare böckerna dyker upp igen och att det finns en naturlig och spännande fortsättning på dessa.

När boken är slut och mordet är uppklarat finns det en del lösa trådar kring karaktärerna  så jag hoppas innerligt att Gerhardsen inte är färdig med Hammarbypolisen. Jag väntar spänt på nästa bok.

Uppläsningen

En riktigt bra bok och dessutom Katarina Ewerlöf som uppläsare. Kan det bli bättre?!

Ewerlöf hör till en av mina absoluta favoriter när det gäller uppläsare. Hon ger liv till karaktärerna utan att det slår över.

Maisie Dobbs

Maj 09

PiaDeckare Betyg 3, Jacqueline Winspear, ljudbok, Maisie Dobbs, Mirja Turestedt, Norstedts Audio, recension Ingen kommentar

Handling

Boken utspelar sig under tre olika tidsperioder i Maisie Dobbs liv. Nutiden i boken är år 1929 och det är det år som Maisie Dobbs startar en privat detektivbyrå. Den andra tidsperioden utgörs av Dobbs unga år som tjänsteflicka och det tredje av när hon arbetar som sjuksköterska under första världskriget.

Dobbs får som ung flicka anställning som tjänsteflicka hos mrs Compton. Dobbs använder sig i hemlighet av mrs Comptons bibliotek för att läsa och utbilda sig. När mrs Compton av en tillfällighet upptäcker Dobbs användande av biblioteket blir hon först förskräckt men när hon förstår hur intelligent Dobbs är bestämmer hon sig istället för att sponsra Dobbs utbildning. Först ordnar mrs Compton en privatlärare och sedan sponsrar hon en utbildning på Cambridge.

När första världskriget bryter ut förändras allt och Dobbs avbryter sina studier för att bli sjuksköterska på ett fältsjukhus i Frankrike. Tiden i Frankrike plågar fortfarande Dobbs och hon försöker förtränga det som varit men känslorna och minnena bubblar emellan åt upp till ytan.

Dobbs får som första klient till sin detektivbyrå en förtvivlad man som vill att Dobbs undersöker hans frus förehavanden på dagarna när han är på arbetet. Två dagar i veckan försvinner frun och mannen har insett att frun ljuger om vad hon gör vid dessa tillfällen. Mannen älskar sin fru men är rädd att hon är otrogen.

Dobbs följer efter frun och upptäcker att hon besöker en kyrkogård. I graven som frun besöker ligger en ung man begraven och på gravstenen står endast mannens förnamn och inget annat. Detta väcker Dobbs nyfikenhet om vem den döde mannen är och varför han valt att utelämna efternamnet på gravstenen. 

Det visar sig att det döde unge mannen har tillbringat sin sista tid i livet på ett rekreationshem för krigsskadade män. På detta hem uppmanas de boende att ge upp alla sina tillgångar, sitt efternamn och sin titel. Det är något som inte stämmer på rekreationshemmet och Dobbs bestämmer sig för att ta reda på vad.

Omdöme

Jag har inte läst böckerna om Maisie Dobbs i rätt ordning utan jag började med Lätta bevis följt av Lögnen och avslutat med början av serien, Maisie Dobbs. Det hade givetvis varit bättre att läsa dem i rätt ordning. Det hade nog gett en större behållning men trots det har det ändå funkat hyfsat att kasta om ordningen.

Maisie Dobbs är en charmig och stundtals tänkvärd bok. Det mesta i boken känns tillrättalagt och allt är stereotypt men eftersom det är en sån myspysbok så stpr det mig inte.

Det är inte så ofta man läser nyskrivna deckare som utspelar sig på tjugotalet och det inte heller så ofta man stöter på böcker som har med första världskriget i storyn, andra världskriget är mycket oftare förekommande i litteraturen. 

Precis som i Lätta bevis och i Lögnen använder Dobbs sig av sin intuition på ett mer eller mindre magiskt sätt och jag tycker fortfarande inte att detta passar in i storyn som för övrigt känns så trovärdig och sann.

Uppläsningen

Mirja Turestedt uppläsning känns lite långsam och lite tråkig även om tempot passar tidsperioden rätt bra på något sätt.

Svartvinter

Maj 07

PiaRoman Betyg 4, Gun Olofsson, ljudbok, Marianne Cederwall, recension, Storyside, Susanne Alvengren, svartvintern 1 kommentar

Handling

Svartvinter är Mariannes andra bok om de excentriska vännerna Hervor och Mirjam. Utan att avslöja allt för mycket slutar första boken, Svinhugg, med att det går det lite snett mellan Mirjam och hennes beundrare.

Svartvinter börjar med att Mirjam flyr från Gotland och det som hänt där. Hon flyr tillbaka till den Norrländska byn Kuivalihavaara. Hon har inga egentliga planer utan hon vill bara bort från Gotland och sitt dåliga samvete. För att få stöd och råd skriver hon ett SMS till Hervor som för tillfället befinner sig i Amerika. Som den trofaste vän Hervor är sätter hon sig på första planet hem.

Samtidigt som Hervor anländer till sina hemtrakter dyker det i byn upp en känd operasångare, Ralf Sörarve. Han har nyligen fått ärva Sunkans Hotell i byn. Ralf har ingen aning om varför just han fått ärva. Den enda relation han haft med den tidigare ägaren är att ägaren har varit ett hängivet fans till operasångaren. 

En del av byborna gillar inte att det kommer en främling till byn och än mindre gillar dom Ralfs storslagna planer för hotellet. Att Ralf är gay gör inte byborna mer vänligt inställda. Några av byborna hotar operasångaren och då kommer Hervor och Mirjam till undsättning.

Omdöme

Jag måste ha sett bra dum ut när jag var ute på promenad här om dagen med Svartvinter i öronen. Jag gick och småfnissade och log hela promenaden. Flertalet av karaktärerna är väldigt charmiga och annorlunda. Dom är nästan som karikatyrer, men inte i någon negativ bemärkelse. Karikatyrer som får mig att le och ibland fnissa. Personporträtten är charmiga och det går inte att låta bli att tycka om flera av karaktärerna.

Mysfaktorn på boken Svartvinter är hög. Den är riktigt angenäm att läsa och jag mår riktigt gott när jag läser om Hervor och Mijam. Dom har en fantastisk vänskap som är få förunnat. Ett plus är att boken utspelar sig på denna lite exotiska plats. Det passar så bra ihop med de excentriska kvinnorna.

Jag tycker att intrigen är bättre i Svartvinter än vad den var i Svinhugg. Ändå inser jag ganska tidigt hur boken ska sluta men det gör inte så mycket eftersom karaktärerna är så roande. Jag tror att boken fungerar separat men jag tror att man som läsare har betydligt större behållning av den om man innan har läst Svinhugg.

Uppläsningen

Svartvinter har, precis som Svinhugg, två uppläsare. Båda läsarna läser på dialekt vilket förstärker upplevelsen av boken. Mirjams röst och berättelsen läses av Susanne Alvengren. Susannes läsning flyter och det är charmigt med gotländskan.

Alla norrländska repliker läses av Gun Olofsson. Eftersom det är fler norrlänningar i denna bok får Gun ett större utrymme i uppläsningen. Även Gun gör en bra uppläsning men när det är korta repliker kan de kännas lite hackigt. Det gör att läsningen flytet lite sämre. Hackigheten beror inte på uppläsarna utan av att bytet av läsare.