Bokbrus

Dödsmässa

Apr 23

PiaDeckare Betyg 3, Bonnier Audio, Danziel, Dödsmässa, ljudbok, Pascoe, recension, Reginald Hill, Tomas Bolme Inga kommentarer

Handling 

Reginald Hill har skrivit ett otalt böcker om de omaka kriminalkommissarieparet Dalziel och Pascoe. I Dödsmässa återkommer Dalziel till sitt arbete efter en längre konvalescens. Pascoe och hans kollegor är tveksamma till om Dalziel verkligen är redo att återgå till sitt arbete och Dalziel vill få chansen att visa att han är tillbaka på banan igen.

Gina Wolf är hustrun till en, sedan flera år tillbaka, försvunnen polis. Många anser att maken är död men han har ännu inte dödsförklarats. Gina har efter många års letande och sörjande till sist gått vidare och lever nu med en ny man. Ginas sorg och önskan att få veta vad som hänt maken väcks till liv igen när hon får ett brev på posten. I brevet finns ett tidningsutklipp där det finns en bild i på den försvunne maken. Detta visar att maken lever. Gina ber Dalziel om hjälp i sökandet efter maken.

Det visar sig att Gina inte är den enda som fortfarande letar efter maken. Strax innan sitt försvinnande var maken under utredning för korruption. Maken misstänktes för att ha läckt information till en man som länge misstänkts för organiserad brottslighet. Mannen har dock aldrig fällts. Den misstänkte kriminelle mannen är nu en väletablerad affärsman vars son gett sig in i politiken. Affärsmannen letar också efter Ginas make för att hindra honom att avslöja något som kan sätta käppar i hjulet för sonens politiska karriär.

Danziel är lika oborstad och manschauvinistisk som vanligt. Trots att han tar några felaktiga beslut, som håller på att ge ödesdigra konsekvenser, så är han knivskarp i sin analys av de människor han möter. Till sist kan han med sin observationsförmåga lägga det pussel som beskriver vad som har hänt.

Omdöme

Reginald Hill skriver även denna gång en typisk brittisk deckare. Boken är välskriven och den spetsas av Hills torra, svarta humor.

Boken utspelar sig under ett halv dygn vilket är ett roligt sätt att lägga upp en bok. Det begränsade tidspannet ger definitivt tempo åt boken. I boken får vi följa ett antal historier om olika karaktärers liv. Hill knyter samman trådarna på ett underhållande och spännande sätt. 

Det jag känner när jag läser boken är att jag börjar ledsna på karaktärerna Dalziel och Pascoe. Skillnaden mellan de två kriminalkommisarierna har tidigare känns underhållande och charmigt. Nu börjar det känns lite tjatigt. Detta drar för mig ner betyget en del men det som starkt bidrar till att boken inte får sämre betyg än tre är den spännande intrigen och den oväntade upplösningen. 

Uppläsningen

Jag vet att Tomas Bolme är en uppskattad uppläsare för ljudböcker. Förra året fick han till och med pris som Årets taltrast. Det är inget större fel med uppläsningen men jag förstår inte riktigt hans påstådda storhet som uppläsare. Jag tycker att hans uppläsningar känns sövande och lite tråkiga.