Mar 31
PiaThriller Betyg 2, Bonnier Audio, Döden ska du tåla, Karin Fossum, Konrad Sejer, ljudbok, recension, Torsten Wahlund

| Författare: Karin Fossum |
Kategori: Psykologisk thriller |
| Förlag: Bonnier Audio |
Utgiven: 2010 |
| Uppläsare: Torsten Wahlund |
Lyssnar tid: ca 8 timmar |
| Betyg boken: 2 |
Betyg uppläsning: 4 |
Handling
Döden skall du tåla är Karin Fossums tionde bok om kriminalinspektör Konrad Sejer och hans två trogna följeslagare, hunden Frank och assistenten Skarre.
Boken börjar en varm sommardag i ett norskt, idylliskt villaområde. En ung mamma står i köket och bakar paj. I skuggan av en stor lönn i trädgården ligger dottern i sin vagn för att sova middag. Mamman rycks abrupt ur sin känsla av trygghet och lycka när hon i vagnen hittar sin dotter täckt av blod. I panik åker föräldrarna till akuten där det konstateras, efter en stunds oro, att dottern är helt utan skador. Det är inte dotterns blod utan någon har utsatt dem för ett vidrigt spratt.
Sejer och Skarre får till uppgift att undersöka vad som är meningen med detta morbida upptåg. Senare samma dag hittar Sejer ett kort, med en järv på, utanför sin dörr med texten ”Helvetet börjar nu!”. Den blodiga bäbisen är bara en av många bisarra händelser som drabbar det tidigare så idylliska samhället.
Tidigt i boken presenteras gärningsmannen, en sjuttonårig grabb. Han lever ett kaotiskt och kärlekslöst liv tillsammans med sin alkoholiserade mamma. Den enda som visar pojken någon omsorg är hans sjuke morfar. Pojkens liv saknar helt trygghet och därför vill han att alla andra ska se världen som den verkligen är dvs otrygg.
Med små, enkla medel kan gärningsmannen slå hål på människors känsla av trygghet. Genom att kunna påverka andra känner han sig inte längre osynlig. Hans existens har mening. För gärningsmannen är det inte viktigt hur offren reagerar utan att de reagerar.
Omdöme
Jag tycker att Karin Fossum är en ojämn författare. Något jag dock uppskattar med hennes böcker är att hon skildrar sina historier ur tre perspektiv: gärningsmannens, offrens och polisens. Alla tre perspektiv skildras på ett sympatiskt sätt, utan pekpinnar. Ingenting är svart eller vitt i Fossums värld. Det finns alltid plats för en gråskala.
Ett återkommande tema i Fossums böcker är en krossad idyll. Det är inte brottet utan konsekvenserna av brottet som är viktigt i böckerna.
Boken är inte särskilt spännande men visst väcker den en del olustkänslor. Jag upplever dialogerna som stolpiga och slutet känns som det dyker upp alltför abrupt. Det känns som om Fossum tappat lusten att fortsätta skriva snarare än att historien egentligen är klar. I slutet av boken förekommer en twist som känns mer obligatorisk än överraskande.
Enligt min mening så är ”Älskade Poona” Fossums bästa bok. Den är skriven med en fingertoppskänsla som helt saknas i denna bok.
Uppläsning
Jag uppskattar alltid Torsten Wahlund som uppläsare. Hans röst ger dessutom en lite extra känsla av ryggradskryp i en psykologisk thriller. Utan Wahlund tror jag att jag gett boken ett ännu sämre betyg.
Mar 31
PiaDeckare Betyg 3, Earbooks, Jacqueline Winspear, ljudbok, Lögnen, Maisie Dobbs, Mirja Turestedt, recension

Handling
Jacqueline Winspears bok Lögnen är tredje boken i deckarserien om privatdetektiven och psykologen Maisie Dobbs. Handlingen utspelar sig i början av 30-talet och i en del tillbaka blickar till första världskriget. Tillbakablickarna görs för att förklara hur kriget har påverkat de som överlevt.
Dobbs beskrivs som en stark, självständig kvinna med god utbildning och eget företag. Hon har under kriget tjänstgjort som sjuksköterska på ett fältsjukhus i Frankrike.
Mrs Lawton har aldrig accepterat sonen Ralphs död. När hon ligger på sin dödsbädd lovar hennes make Sir Lawton att undersöka sonens bortgång. Dog han verkligen under ett flyguppdrag i kriget? Sir Lawton verkar egentligen inte vidare angelägen om att få veta sanningen men han söker ändå pliktskydligt upp Dobbs för att be henne genomföra en undersökning.
I samma veva ber Pricilla, en vännina till Dobbs, om hjälp. Även hon vill att Dobbs tittar lite närmare på detaljerna kring ett dödsfall. Hennes bror Peter ska också ha omkommit i Frankrike under kriget.
För att hitta svaren och sanningen återvänder Dobbs till Frankrike. Återvändandet väcker många starka minnen som Dobbs trodde att hon förlikat sig med. Hon blir näst intill lamslagen av skuld över att just hon överlevt.
Omdöme
Winspears böcker om Dobbs har i flera sammanhang jämförts med Agatha Christie och Alexander McCall Smith. En jämförelse med Christie kan man givetvis göra precis som man kan göra det med vilken pusseldeckare som helst. Winspears böcker är dock inte skrivna i samma slutna miljöer som jag tycker är typiskt för Christie.
Vad gäller McCall Smith så görs jämförelserna med Damernas Detektivbyrå. Jag tycker inte likheterna ärså slående förutom tempot. Likheterna består i att det är kvinnliga detektiver och att handlingen utspelar sig i lite annorlunda miljöer. Jag tycker i så fall attdet finns större likheter med McCall Smith böcker om Isabel Dalhousie. Både Dalhousie och Dobbs är två mycket eftertänksamma och filosofiska kvinnor som lägger mycket kraft på att förstå alla inblandade personer och deras beteenden.
Precis som föregångaren Lätta bevis är Lögnen en lättläst, charmig, må-bra bok som inte lämnar några stora spår efter sig. Även i denna bok förlitar sig Dobbs lite för mycket på förnimmelser och intuition i stället för på fakta. Winspear har dessutom ”flummat” till det ytterligare genom ett inslag av spiritism. Något som jag hade klarat mig väldigt bra utan.
Uppläsning
Mirja Turestedt är uppläsare även för denna bok i serien om Maisie Dobbs. Jag tycker att Turestedts lite långsamma lässtil passar väldigt bra ihop med berättelsens lugna tempo. Egentligen funderade jag inte särskilt mycket kring uppläsningen vilket betyder attdet var inga störande detaljer i läsningen men den gav inte heller något extra till berättelsen.
Mar 31
PiaDeckare Betyg 3, Jacqueline Winspear, ljudbok, Maisie Dobbs, Med lätta bevis, Mirja Turestedt, Norstedt Audio, recension

Handling
Med lätta bevis är bok numer två i serien om den kvinnliga privatdetektiven och psykologen Maisie Dobbs. Författaren Jacqueline Winspear har hittills skrivit sju romaner om denna lite annorlunda och sympatiska hjältinna. Hittills har de tre första romanerna utgivits på svenska.
Året är 1930 och Maisie Dobbs är förmodligen Londons enda kvinnliga privatdetektiv. Dobbs har med en kombination av tur och skicklighet lyckats arbeta sig upp från tjänsteflicka till en kvinna med god utbildning och ett eget företag.
Maisie Dobbs blir kontaktad av den mäktiga handelsmannen Joseph Waite. Waite vill att Dobbs ska leta upp hans försvunna dotter. Dottern har tidigare försvunnit i korta tidsperioder men denna gång verkar det som hon inte tänker komma tillbaka. Är det ett självvalt försvinnande eller har hon råkat illa ut?
Under tiden Dobbs letar efter den försvunna ms Waite blir hon också involverad i en mordutredning om två unga kvinnors död. Dobbs vän och beundrare, kriminalinspektör Stratton, utreder morden. Han vägrar att lyssna på Dobbs åsikter i mordfallen vilket gör Dobbs mycket frustrerad. Dobbs upptäcker så småningom ett samband mellan mordfallen och den försvunna unga flickan. Detta samband kan härledas till något som skett under kriget, men vad?
Omdöme
Boken är en klassisk pusseldeckare där ledtrådarna successivt faller på plats. Handlingen är inte speciellt spännande utan är mer lugn och trivsam, en feel-good-bok.
Det är lätt att tycka om Dobbs. Denna obotligt nyfikna kvinna som analyserar allt och alla i sin omgivning. Jag gillar också Dobbs assistent Billy och efter bokens slut är jag nästan lika nyfiken på hur hans framtid ska se ut som att få veta vad som kommer att hända med Dobbs.
Det känns befriande att boken helt saknar de brutala och blodiga detaljbeskrivningar som är så vanligt i deckare. Boken handlar mer om vem istället för hur och varför.
Det jag inte gillar med boken är att Dobbs förlitar sig så totalt på sin intuition och hur Dobbs med näst in till övernaturliga förnimmelser hittar ledtrådar som leder henne framåt i hennes sökande efter sanningen. Detta känns fånig och passar inte alls in i den för övrigt relativt trovärdiga historien.
Uppläsning
Uppläsaren Mirja Turestedt läser tydligt och lite sävligt. Denna sävlighet och Turestedts lugna läsande passar denna lite långsamma berättelse alldeles utmärkt.